Det ger resultat...

Fantastiskt av vår kommun!! Det ger tydligen resultat när man mailar kritik och förslag till kommunen... och inte ger sig. Jag, envisheten personifierad, skrev tidigare om knepigheter med busstidtabellen här ute på landet. Tyckte att jag kunde komma med berättigad kritik som nyinflyttad, genom att kommunen marknadsför sig speciellt till stockholmarna och vill få fler att flytta hit ut.

Detta mail fick jag idag fr kommunen ang linje 337 fr Strängnäs kl 1545:

"Det går åt rätt håll! Kommunstyrelsens arbetsutskott har beslutat att genom tillköp av den efterfrågade turen förbättra busstrafiken mellan Strängnäs och Malmköping.
Nästa steg: Länstrafiken skriver ett förslag till kontrakt med kommunen. Om det inte dyker upp några överraskande siffror (pris) ser jag inga problem med trafikstart efter sommarlovet 2007. Jag hör av mig igen när kontraktet är påskrivet, förhoppningsvis senast runt 15/4."

Nästa vinter ser betydligt ljusare ut!!! Inget mörkerväntande för sonen i skogen... och betydligt fler elever kan pendla till skolan och slipper därmed bli inackorderade.

Vilken dag!!! Sonen och jag börjar småfira redan idag och skålar i cider när beslutet är taget!

Försommarväder....

Hur ska man annars beskriva detta fantastiska väder!!! Detta är ju mer än vår. I skuggan har vi +18... helt otroligt och vi är fortfarande i marsmånad!

Idag fick jag en oväntad och efterlängtad gäst fr Stockholms utkanter, vilket gjorde mig superglad.

Vi satt i t-shirt ute i trädgården och åt en sallad till lunch. Solen gassade så när det blev dags för kaffet så var vi faktiskt tvungna att sitta i halvskugga. Det var så mysigt att träffas igen, sitta och prata och njuta av denna värme.

Idag njuter jag av livet... det kan inte bli bättre än just så här idag...

Soliga varma kramar till er alla

En undran till er alla...

Vad är detta för pryl?? Vi hittade denna "pryttel" uppe på logen ovanför drängstugan. Den är så välgjord och dekorerad, men ser som synes helkonstig ut och vi har inte lyckats klura ut vad detta är för något eller vad man använt detta till.

Materialet ser ut att vara zink och denna "pryttel" står på fyra runda kulor. Den är ca 20cm lång och ca 10cm bred.



Vi har visat upp denna för alla som kommit förbi och ännu har ingen kommit med någon vettig lösning. Så nu ska vi se om någon av er kan lösa vårt mysterium...

En liten svacka...

Trots det otroliga vädret igår, vi hade +17, strålande sol, vindstilla... Ja, helt underbart... Så var jag sjuk igår eller vad jag nu var... Konstig, febrig, orkeslös, mysko känsla i halsen, sov i timmar både på förmiddagen och sedan återigen på eftermiddagen. Orkade ingenting, försökte gå på tomten men t o m det var ansträngande. Lade mig redan vid 22 och somnade direkt... Vaknar idag och allt är precis som vanligt, känner mig helt okey igen... Helkonstigt!

Har njutit av den sköna solen idag istället. Tog en promenad, i det som kändes som försommarvärme, till vårt härliga "fenomen" inte alls långt från oss. Sjön ligger efter vår grusväg ut mot stora vägen..

Det är en liten sjö (plaskdamm på sommaren), en bäck porlar ner till denna sjö som dessutom har en egen liten ö. Ön är flytande, den rör sig helt beroende på vinden. I början när vi flyttade hit så trodde vi att vi kom ihåg fel på öns placering. Ön låg på höger sida ena dagen och den andra så låg den på den vänstra sidan. Till slut var vi tvungna att stanna och studera denna ö och upptäcker då att ön rör sig med vinden. Mannen upptäckte t o m smågäddor i vattnet. Olika sjöfåglar finns här och vissa av dem häckar här på våren. Sjön är alltid lika spännande att passera. Så vi kör långsamt förbi, för här händer det något nytt varje dag.

En underbar lördag...

Skönt med diset på förmiddagen, en bra ursäkt för att bara få slappa och inte göra något vettigt. Kändes väl inte som jag behövde det efter gårdagen ;)

Persiljas önsketänkande i kommentaren från igår, fick mig att småle. Joo, en annan dag så hade jag uppskattat Strängnäs, fikat osv. Men definitivt inte när man inget hellre ville än att vara hemma just den dagen!! Men jämfört med "stadsbesöken" fr Kiruna... Gällivare eller Pajala... *gapskrattar*. Då blev plötsligt min dag i Strängnäs riktigt bra... tack Persilja för att du påminde mig om Pajala så jag fick perspektiv på tillvaron :)


Nu efter lunch så kom den fantastiska varma vårsolen, inte en vindpust. Helt enkelt ljuvligt... Sitter här vid datorn med balkongdörren öppen, hör vårfåglarna sjunga och make söker maka, en nyvaken fluga surrar förvirrat omkring, en nässelfjäril fladdrar förbi och humlan har också tittat upp här på balkongen.
Mannen ringde precis och intygade att hotellet var kanonbra och utsikten över havet var helt gudomlig. Phaah... som om jag bryr mig... En dag som denna så vill jag inte vara på någon annan plats än just här. Byter inte ut utsikten från min balkong :)

Gårdagens elände är som bortblåst!! Tack och lov att man har teflonminne och väljer att komma ihåg de bästa sakerna istället för de sämsta.

Sonen och jag myser utan pappa i huset. Ikväll blir det åter vår egna festmat, härligt krämig risotto med yakiniku gjord på kycklinglårfilé. Här ska njutas...

Kanske att jag imorgon försöker mig på lite trädgårdsarbete... Idag njuter jag bara av att vara här och nu...

Carpe diem, är mitt motto idag

Den här dagen...

... raderar vi...

Mannen har åkt iväg torsdag-söndag på konferens till Tylösand Spa... bara det??!! DN har satt detta Per Gessle ägda hotell och spa på toppbetyg... Dit åker han, men inte jag??!!! Jag som verkligen skulle ha njutit av ett spa... han som struntar helt i detta...

Vad ska jag sedan säga... det där om små barn och små problem och stora med grandiosa problem...

Sonen vill byta sin drömcykel till en ännu mer drömvärd cykel...Efter några dagars övervägande så sa vi ja till att låta sonen ta egna beslut och eget ansvar. Vi klargjorde för sonen klart och tydligt att om han skulle fixa bytena på cykeln så skulle det ske utan någon inblandning från oss. Det vi glömde var ett moders veka hjärta...

Sonen har dessutom fått knasigaste nya schemat. En lektion som startar 1015, sedan tomt och åter en enda lektion 1235. Har i ett svagt ögonblick lovat köra sonen till skolan, sedan till Eskilstuna för att greja cykelramen och sedan vidare för att skicka den med bussgods.... ... Detta veka modershjärta... och far som var borta...

Så vad blir det av min dag??!!! Vad gör jag i Strängnäs i 3,5 timme.... Jo går igenom varenda butik som finns, fikar, tappar matlusten, uttråkad, än mer uttråkad... Hämtar sonen kör vidare till E-tuna och cykelfixeriet. Får reda på att vi måste vänta i 2 timmar för att de ska fixa grejen... Jag tror jag dööör... känner att hjärnan tappar greppet. Kör runt, tappar bort mig, snurrar runt i E-tuna, tappar helt kontrollen, vet varken in eller ut, hem eller bort... efter mycket möda så hamnar vi på Coop, handlar och försöker igen få i mig lite energi vid Tuna Park, misslyckas åter och mår ännu sämre... Väntar och än mer uttråkad. Hämtar bannade cykeln, stressar till godset, tejpar och äntligen är f-nskapet iväg... Varför, varför gick jag med på att köra honom till E-tuna och fixa cykelramen och greja bussgodset... Hemma vid 1645... Totalt döööd och helt slut... uttråkad, trött, sur, grinig, arrrrgggh... ja, allt!!!

Fixar mat till stackars hundar som varit ensamma och oss som är helt utmattade... Lyckas hålla mig vaken genom Let's Dance... Nu är jag här och sedan är det bara sängen som gäller...

Varför ska man vara så vek... varför ska man gå med på allt och varför kan jag inte hålla min mun igen när något verkar strula till sig... Låta sonen lösa problemet utan att själv bli indragen i det hela... Känner att mitt stora dilemma alltid har varit att ha förstånd att knipa igen när någon verkar vilja ha en lösning på problemen...

Hittade en bild på mig härom dagen när jag är 14år, där jag sitter i mitt rum och bakom mig så ser man på vägen en tavla med kloka ord... "Please Lord help me to keep my big mouth shut"... Så vad har hänt under dessa år??!! Självinsikt verkade jag ju ha redan då... men inte tusan har jag blivit klokare med åren!!???

Så mycket enklare det var när sonen var 2-5-8-10-12 ja t o m 14 år... Men nästa år då är han 18år och har körkort.... Oh, vad jag ska fira hans födelsedag!!!!

Det är vårdagjämning...

och dag och natt är lika långa över hela jorden...

Solen skiner, vår i luften igen, livet leker! Känslan är positiv och mycket tack vare ett samtal med en vän. Vännen har alltid så kloka ord att säga och fick mig att må så bra.

Städar här på övreplan, går med dammtrasan runt och klickar ibland här på datorn. Tittar ut genom sovrumsfönstret och med denna utsikt i strålande vårsol så kan man ju inte annat än, vara lycklig...

Mossig eller cool...

Ja det är frågan?! Vi har haft en diskussion här hemma om musiksmak, vad man "bör" gilla vid viss ålder... åtminstone enligt sonen.

Jag kommer ihåg min tonårstid, musik på högsta volym och föräldrarna som skakar på huvudet och ber en dra ner volymen. Föräldrarnas musiksmak och min hörde nog inte ens hemma på samma planet.;)

Idag tycker jag det är totalt förändrat. Jag kan lika gärna uppskatta samma musik som sonen. Det härliga med sonen är att han också gillar all slags musik. När sonen var liten så ville han alltid lyssna på "sova-musik" som han sen somnade till. Sova-musiken var Jean-Paul Jarré Atmosphère. Längre fram så var det inte enbart sova-musik utan nu lyssnades det på allt från Vivaldi blandat med aktuell pop. En period var det återuppväckt 60-70tals musik som Creedence Clearwater Revival, till min glädje! Blandningen är fortfarande lika härlig! Igår kom han hem och ville leta fram Carolina af Ugglas nya där hon sjunger Janis Joplin på svenska. Jag blev också nyfiken och positivt överraskad. Den var ju riktigt bra, samma smärtsamma röst till texterna. Sonen blev mäkta förvånad när jag började sjunga med i texterna fast på engelska. Men vet du vem Janis Joplin är?! Om jag vet vem Janis Joplin är!!! Herre Gud... självklart vet jag vem hon är! Här hemma så lyssnar nu sonen på en salig blandning av Johnny Legend, hiphop, Marvin Gaye, Timbuktu, Janis Joplin, klassiskt m m och vi föräldrar hänger med nästan på allt.

Jag kan i mina "topp-perioder" lyssna på musik med hög volym, städa till musik, laga mat till musik osv. Hos oss är det sonen som som skriker "Men mamma dämpa ljudet"!! I stan var det sonen som oftast överraskade mig när han kom hem från skolan och var helt skräckslagen över volymen där hemma. Nu finns definitivt inga grannar som kan bli störda så i perioder då öser jag på...;) Fortfarande är rollerna omvända, fastän jag försökt förklara att det är föräldrar som ska be sina tonåringar dra ner på ljudet, inte tvärtom!!

Sonen tycker även det är lite konstigt att vi oftast gillar samma musik som han. Han tycker att vi borde inte hänga med som vi gör. Definitivt borde inte mamma veta så mycket om ny musik och nya artister som hon gör. Inte passande för hennes ålder, enl sonen *fniss*. Vi hade kompisar till honom med oss i bilen och de satt och tittade förvånat på oss föräldrar som drog på sonens/vår musik CD. De log överraskat och sa att deras föräldrar nog inte skulle uppskatta musiken och att de definitivt inte hade spelat den med samma volym *skrattar*. Fast nu medan jag skriver så påminns jag av att även vuxna kan bli överraskade av nivån i bilen. Glömmer inte en nätväns reaktion då hon skulle åka med mig en vårdag *gapskrattar*. Sorry... ;)

Hur är det hemma hos er? Skiljer sig musiksmaken åt eller hänger ni med?
Eller så har sonen kanske har rätt om mig... Att jag är en mogen kvinna, men är otroligt omogen för min ålder...

Ner som en pannkaka...

Ja, så var det igår fram till kvällen. Då kom min man hem med klockan! Klockan har vi köpt av en gammal farbror strax före jul. Den vara lite defekt så vi lämnade direkt in den för genomgång och nu äntligen efter 2 månader så fick vi hem den.


Vardagsrummet ska renoveras nu under våren men klockan skulle upp på väggen. Det går ju inte att bo i ett gammalt hus fr slutet av 1800 utan en väggklocka?! Klangen är ljuvligt mjuk och varje gång den slår så tittar mannen och jag på varandra och ler lyckligt.



I morse var jag åter "upp som en sol", sov som en stock i natt. Var full av energi och gjorde äntligen klar vår lilla köksmakeover som jag berättade om tidigare i februari.

Har funnit vacker spets i tygaffären och fäste den på hyllplanen. Det blev pricken över i:t. Känns som jag fått lite gammeldags prägel över de öppna skåpen. Köket är som sagt omodernt utan diskmaskin osv och ligger längst ner på vår renoveringslista. Jag gillar köket och det är trivsamt trots den gräsliga färgen så jag kan nog vänta med renoveringen ett par år till.
Ibland så shoppar man och lägger undan och glömmer... Jag är lite virrig, bortlagda telefoner är bara ett annat exempel. Medan jag fixade köket så kom jag ihåg mitt "fynd" fr Mique. Två kanonfina tvättmedelshinkar, i svart som passar perfekt i vår tvättstuga. Tog fram sonens modellbyggefärger och målade en vit prick på vit tvättmedlet och en röd, blå och grön prick på kulörhinken. Visst blev det fint?

Idag är definitivt en bättre dag!! Ska dra runt med dammsugaren innan jag tar en långpromenad med hundarna. Det är ljusare ute idag och inte heller lika blåsigt. Egentligen en ganska så bra dag idag;)

Kram

Denna dag också en måndag...

Ja, denna dag blev nog inte riktigt som jag planerat. Sov så fruktansvärt dåligt i natt, snurra hit, snurra dit, vända kudden, snurra runt... så gick natten. Gick upp tillsammans med mannen som jag brukar, frukost och körde sonen till bussen. Satt en stund här vi datorn, gick ner och röjde i köket men kunde inte förmå mig att diska. Körde en tvättmaskin. Vid 11 så tänkte jag att om jag tar en "power-nap" på en halvtimme så kommer jag må så mycket bättre. Somnar på soffan, sover så där otroligt djupt, jag kan höra radion ibland men förmår mig inte ta upp mig till vaket tillstånd. Till slut så vaknar jag och anar att jag nog sovit lite mer än 30 min... Jooo... det blev 2,5 timme!!! Klockan var halv två!!! Himmel, så var den dagen bara borta...

Inser att jag måste iväg till Malmköping för att göra lite småhandel och kommer hem för att äntligen ta itu med disken. Känner mig så seg och tung i huvudet, power-nap är helt okey, men 2,5 timme ger nog helt motsatt effekt...

Har lovat sonen att göra wok idag som han har längtat efter, sitter här vid datorn och samlar för att mobilisera orken och inspirationen för en smarrig wok...(!?)

Lägger nu till på min lista allt vad jag borde ha åstadkommit idag och som det inte blev något av... Listan blir nu bara längre... och känner detta "jag ska bara" fenomenet krypa fram igen...

Gillar helt klart mina upp-dagar bättre än mina ner-dagar. Hoppas morgondagen är en bättre dag... eller att natten inte blir förstörd av min "koma-sömn"...

Alla kan inte och somliga vill inte.
Så är det bara
(citat fr Nalle Puh)

Första bakslaget...

Som en tröst till er alla upp i norr och som är avundsjuka på vårens ankomst här nere. Idag kom första bakslaget... Det snööööar, eller rättare sagt nån blandning av snö och regn. Tyvärr är blandningen mer åt snö, det är vitt på backen...

Tjoflöjt på er...

Ännu en härlig vårdag...

Imorse var vi uppe i ottan. Strax före halv åtta så satt både jag och mannen och drack vårt morgonkaffe. (Anki: denna gång endast en hårdmacka ;) Sedan var vi snabbt ute för kroppsarbete. Jobbade som "galningar" med vedkapning, vedstappling och sedan lite mera träd- och slyröjning. Bara ett litet avbrott för kaffe med varm macka i solen. Perfekt väder för detta arbete, sol med lagom vind. Vi var inne igen först efter två och kände oss en aning möra, ovan som man är med kroppsarbete. Mannen slocknade på soffan men jag däremot fick än mer energi, så det var ut i skogsbacken igen för att hitta lite små saker för mina inköpta vårlökar.

Har nu färdigställt vår entré så gästerna ska känna sig extra välkomna...

Utmanad igen med 2:or och 7:or

Har blivit utmanad av Nejma med en riktigt klurig utmaning Mitt liv i 2:or och 7:or, dvs årtal som slutar på 2 och 7. Vilken utmaning, eftersom jag är i mogen ålder så kan listan bli riktigt lång...

1957 Är 2 år och på en bild syns en glad, brunbränd, lockig lintott i klänning. Bosatt i Tornedalen
1962 Går i 2:a klass för att min skolstart var redan som 6-åring. Slipper äntligen ha mamma som fröken!
1967 Börjar på högstadiet, slukar böcker, sitter vid radion o lyssnar på allt som har med pop att göra
1972 Åker ut på premiären med Interrail, 1 mån runt i Europa för endast 350kr! Bara 17år gammal, vad tänkte föräldrarna på?! Resan gick bra p g a oskuldsfull naivitet, trots att ”röken” låg tät över delar av Europa… Går sista året på gymnasiet i Kiruna, första o sista vintern i den staden!
1977 Bosatt i Stockholm, stadgad o arbetar på amerikanskt storföretag
1982 Pluggar beteendevetenskap på universitetet. Köper villa o tror att det ska lösa "problemen"
1987 Inser att inget är förändrat o åker på en jorden runt resa
1992 Hittat ny lycka, har ett barn på 2 år, bor halva året i Alanya/Turkiet
1997 Har gått igenom livsomvälvande händelser, flyr in i jobb
2002 Vill nog radera ut detta årtal jobbmässigt…
2007 Lyckan är fullkomlig! Familjen har fullföljt en dröm, bor nu i Sörmland, en gård på landet, renoverar för fullt… Inleder första våren här, livet kan inte bli bättre…

Lämnar med spänning utmaningen vidare till Anki, Lantliv, Persilja, Guldkant i livet, Hemma på landet

Glömde ju den mest...

... fantastiska av dem alla! En piontulpan... så gudomligt vacker. Kunde bara inte låta bli när jag såg den stå där i blomsterhandeln. Nu pryder den i all sin enkelhet en plats i vårt sovrumsfönster.

Ännu mer på samma tema...

Idag var jag ute på en shoppingtur...

Jag blev så inspirerad...

... av alla fina blommor på bloggarna. Så igår när det var min "Strängnäsdag" så besökte jag traditionsenligt "min" inredningsbutik. Där hittade jag underbara porslinskrukor som gjorda för vackra blommor. Självklart så hamnade krukorna i min bil. Därefter så strossade jag nerför gatan och fann en härlig blomsterhandel. De hade precis de blommor jag var ute efter!

Var uppe i ottan och har städat som en tok för att hinna bli klar och gå ut i den fantastiska vårsolen!! +14 och klarblå himmel, en dag som gjord för långpromenad med hundarna.

Så här fint blev det i vårt köksfönster med nya krukor och rosa dubbelblommande minisaint paulia...

Äntligen så har jag fått fason...

... på bränneriet! Tack min vän Anni som bor "på andra sidan" i Perth Australien. Du är en pärla och har en ängels tålamod. Tack och lov för att MSN finns. Tänk vad datorn har förkortat avståndet mellan oss?!

Ja, nu är det inget annat bränneri än att lyckas bränna ner böcker osv på cd:n, på ett enklare vis än jag tidigare gjort. Himmel så mossig jag varit..?! *generat*
Tack vare Anni så lyckades jag på enkelt sätt bränna ner ett antal böcker som jag haft liggande. Jag kände mig en aning nere igår av olika skäl men tog ändå en skön promenad i solen. Satt på min favoritsoffa i solen, såg ut över sjön, åkrarna och ängarna, med vårfåglarnas sång i bakgrunden och kände hur trycket sakta släppte igen. Tack naturen för att du har den effekten på mig...

Kom in på eftermiddagen och tog itu med disken som blivit liggande. Till saken hör att jag till julklapp av min kära man fått en vägghängd CD. Helt suverän är den, t o m sonen tycker den är "värsta hi-tech" och då ska sägas att så värst mycket hi-tech finns inte i vårat hus :) Nu skulle jag äntligen kunna lyssna på en bok medan jag gör mina köksbestyr. Jag var så nyfiken på min ljudbok skriven och uppläst av Ronny Eriksson och Lasse Eriksson De Norrbottniska Satansverserna. Vilken härlig bok och man ska nog absolut lyssna på den, blir nog svårt att få samma njutning utan att höra norrbottensdialekten och då speciellt från Pite ;) Jag skrattade högt flera gånger! Det är precis sådan "konstig" humor som tilltalar mig. Måste man vara norrbottning för att första denna högkonst av humor??!! *gapskrattar* Min man kom hem och han förstod absolut ingenting, skakade bara på huvudet... Hans stående kommentar till saker som jag skrattar mig fördärvad åt är "norrlännningshumor". Men det är ju så himla roligt... Gick och småfnissade gårkvällen åt alla dråpligheter. Nu är det plötsligt så roligt att ha köksvakten, för jag har en massa kapitel kvar på boken.

Gårdagens sammanfattning blir nog "Om du är nere och ledsen så se till att få en stund i naturen, sitt i solen där du blir fri i tanken och bara kan "vara". Kan du sedan krydda dagen med härlig norrbottnisk humor, gärna på en ljudbok, ja, då är dagen definitivt räddad och du kan lägga dig på kvällen med ett leende"

Vilken underbar helg...

Igår så sken solen på förmiddagen och vi fixade ute med bl a fågelholkarna. Vi bestämde oss för att grilla lammkotletter till middag... När grillningen kom igång så kom även stormen. Jag trodde både grill och man skulle blåsa bort! Grönsakerna hann grillas men sedan blev det stopp och vi fick avsluta grillningen i stekpannan.. nästan lika gott. Stekta lammkotletter, med klyftpotatis, egen yoghurtsås, grillade aubergine, paprika och squash... Delade grönsakerna i bitar, salt och peppar, lite olivolja över, balsamvinäger, en aning strösocker... så otroligt gott...

Idag så vaknade jag till strålande sol, vindstilla, +5... en otrolig vårmorgon! Temperaturen steg till +12 idag, strålande sol, nästan vindstilla. Vår tomt ligger på en höjd, med både fruktträd, gräsmattor, klippblock, vackra stenbumlingar och högst upp skog.... Jag blir så lycklig varje gång jag går runt på "våra ägor". Idag röjde vi bort en massa sly och halvdöda småträd i vår backe och vilken skillnad det blev. Högst upp på höjden ska vi ha en bastu, en vedeldad självklart (norrbottning som man är)... Idag har jag där uppe på höjden två äldre trädgårdsstolar... Går nog dit varje dag, sitter och njuter och nyper mig fortfarande i armen över att detta faktiskt är vårt!!!

Äntligen kunde vi gå runt på vår tomt och fundera ut platsen för potatislandet, grönsakslandet och vårt efterlängtade växthus. Vi har suttit och bläddrat i kataloger över växthus. Vi hade ju inte samma tur som Persilja med att få ett underbart växthus i vårt köpeavtal... (avundsjuk som bara den). Men vi har hittat ett fint växthus hos Willab Det blir nog en beställning inlagd alldeles snart.

Det var en helt otrolig helg! Jag skrev tidigare om att snön försvann framför vår ögon och här är beviset. Bilderna togs lördag morgon och nästa togs söndag morgon!!

Äntligen så finns en liten vårkänning...

Jag blir otroligt påverkad av vädret. Att få känna en dag som igår var så upplyftande för både kropp och själ. Solen värmde så gudomligt, snön försvann inför våra ögon.

Kan knappt fatta att jag förra veckan skottade som en galning, varenda dag, för att den där plogtraktorn kom och lämnade enorma högar med blötsnö på vår gård, på gångvägen, bakom bilarna. Jag slet som ett djur... Var det verkligen bara förra veckan??!!! Var det verkligen bara förra veckan som sonen var i Åre och snön föll varenda eviga dag...??!!

Det är nog detta som jag gillar bäst här nere i "södern" den snabba förvandlingen från vinter till vår, helt beroende på att vi inte har samma enorma mängd snö som uppe i norr. Högarna var stora förra torsdagen och nu finns inget kvar. Gårdsplan är helt ren och så är även åkrar och ängar. Vårlökarna har redan skjutit opp sina gröna skott och snödropparna blommar...


Finns det något härligare ljud än porlande vårvatten och så smakar det så friskt och gott...

Vårstädning hos de årligen kommande stamgästerna...

Snön den bara försvann inför våra ögon...

Oooppsss...

Har aldrig blivit utmanad, men någon gång ska väl bli den första... Nu har både
Lantliv och Fyrabarnsmamman utmanat mig så här kommer underliga jag:

1. Jag sover alltid i iskallt sovrum. Har aldrig elementet på, inte ens mitt i smällkalla vintern. På sommaren så sover jag med öppet fönster...

2. Jag har aldrig behövt vakna till en väckarklocka. Tidigare satte jag på alarmet men vaknade alltid 5 min innan, så jag slutade o litar numera helt till min inneboende väckarklocka. Behöver jag gå upp vid en viss tid så vaknar alltid vid den tid jag bestämt...

3. Kommer alltid i tid! Egentligen så är jag alltid minst 10-15min för tidig...

3. Har ett långfinger som hakar upp sig... ser väldigt illa ut när den "lossnar"...

4. Är otroligt omogen för min ålder, helt enl min son... o han har faktiskt rätt

5. Har en intuition om människor som sällan visar sig felaktig

6. Äter samma frukost i princip varje vardag, år ut o år in... 2 hårdmackor utan smör men med lite Kalles kaviar m två skivor lagrad ost... på helgerna varierar jag mig, tack o lov;)

Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Låter faktiskt bli att skicka detta vidare då jag redan varit trög i starten *ler*

Ett gott skratt...

...förlänger livet sägs det. Måste bara saxa även detta fr DN idag...

Vem säger att barn inte har koll på tillvaron:

"Mamma jobbar på en skola och pappa jobbar på Korsnäs, han gör papper där, och så bestämmer han vad de andra ska göra på jobbet, han bara: Du ska göra det och du ska göra det. Pappa, han kan och vet så mycket så han behöver inte tro på Gud - och det han inte vet kan ju vi hjälpa honom med!

Skillnaden på mamma och pappa är att pappa har kort hår. Mamma brukar laga mat och pappa brukar resa mera. Det är bättre att vara pappa, det är roligare."

Barn är underbara!

Idag en kvinnodag...

Läste idag en så bra insändare i DN om oss kvinnor som alltid måste vara så förtvivlat duktiga. Hon skriver precis det jag gått och grunnat på sedan flytten hit ut på landet. Tyvärr hittar jag inte den på DN nätupplaga så jag får skriva ett referat blandat med mina egna tankar.

Insändaren satte ord på mina tankar och funderingar. Hon och jag tillhör nog samma grupp kvinnor.

Denna speciella grupp kvinnor som jag nog tillhör/tillhörde (tveksam var jag är fortfarande) har alltid varit just så förtvivlat (perfekt ordval) duktiga. Vi var ambitiösa i skolan. På våra jobb, är vi alltid rädda för att inte duga eller räcka till och därmed ställer vi de högsta kraven på oss själva. Vi har enorma prestationskrav. Vi är så rädda att bli avslöjade som de "floppar" vi innerst inne tror vi är. Vi måste alltid vara bäst på vad vi än gör. Vi tar mesta ansvaret för hemmet, barnen, kontakten med skolor. Vi bjuder hem vänner, ska laga den godaste maten, var den perfekta värdinnan. Snyggt ska det också vara i hemmet . Vi ska dessutom vara underbara som äkta hälfter och mammor. Vi bekymrar oss mer än våra män, om våra barn, föräldrar och vår relation och har mesta prestationsångesten på jobbet. Vi ser till att kontakten hålls med vänner, föräldrar och släkt. Vi tar även ansvaret för våra åldriga föräldrar. Vi ställer alltid upp för alla och känner enorm empati för alla.

Vi vill göra allt och klarar i princip av allt, förutom att säga NEJ...
Vi hoppas att andra ska se oss, bekräfta oss, men så är inte fallet, däremot tas vi oftast för givet...

Vi borde lämna allt detta gamla bakom oss, sluta vara så förtvivlat duktiga och bli betydligt bättre på att sätta gränser, lära oss att säga NEJ. Sätta gränser i hemmet, till vår partner och våra barn, till familj och släkt, till vänner och framför allt på jobbet.

Ge dig själv mer utrymme för det du vill och det du behöver. Sätt dig själv främst åtminstone ibland.

Unna dig lättja och låt andra visa allt de kan göra för dig...

Är inte slutorden underbara??!!

Jag önskar jag kunde köra detta mantra i huvudet så den satt som "en smäck". Medger att jag har blivit bättre, kan säga nej oftare, känner mindre krav på prestation... Men himmel så långt jag har kvar... Det går långsamt, mycket långsamt men upp kommer jag igen...En ny person blir jag, som jag måste lära känna och samtidigt ska jag leva med en sorg över att jag inte längre är den jag var...

Fortfarande så mäter jag mig själv utifrån vad jag presterar inte utifrån vem jag är. Trots att jag är så medveten om detta så kan mina gener, min lutheranska uppfostran inte omvända mig helt... Jag är på väg... men vilken gropig väg och vilken lång väg att gå... Önskar att ingen ska behöva vakna så sent och hamna så långt ner, för att inse det ohållbara.

Jag är så glad att vi tog steget bort från stressen, pressen, karriären för att starta ett nytt liv, ett klokare liv här ute... bland frisk luft, öppen natur, skog, sjöar och fågelsång...

Dagens positiva tanke:
Snön den tinar bort, +8 utomhus, solsken till helgen, våren är på väg.... och jag känner mig lycklig just idag...

Så var då kameran äntligen hemma...

Här kommer bilder på rummet som fick sonens 5-stjärniga betyg... och han var ju den enda vi behövde tillfredställa ;)

Tyvärr är jag urdålig på att komma ihåg kameran och har självklart glömt att fota en före bild *generad*. Lovar bättra mig...

Blåslampa på "sörmlänningar"

Ja, en hel del skillnader märker man ju som inflyttad från storstan ut hit till landsbygden. Vissa skillnader är ju enbart positiva, mindre stress och hets, tid att prata i mataffären, trots kö ;) Bättre service och mycket personligare bemötande.

Men... så finns det andra mindre roliga saker som... köra 30 på 50 väg, köra 50 på 70 väg och absolut inte över 70, utan helst under 70 på en 90 väg!!! Jisses... så jag biter, gnisslar tänder och räknar till 10... och säger ord som absolut inte tål att sättas på pränt... *gapskratt*. Vem vet, tids nog så tuffar jag kanske på samma sätt och retar galla på nån annan j-drans nollåtta...

Vet inte heller om det är min läggning eller om det handlar om att man har bott i storstad och är van att ställa krav och "bråka" för att få till förändringar. Jag har liksom lite svårt att passivt sitta och se felaktigheter utan måste påpeka dessa felaktigheter/dumheter...*fniss*. Ni som var med under "bygget" i stan, vet precis vad jag talar om... *gapskratt*

Skolan som sonen börjat på har inte egen matsal utan lunchen serveras på en annan skola. Sonen äter inte fläskkött och detta har inte varit något problem i Stockholm. Skolorna serverar oftast, nötfärs, kalkon osv för att slippa laga olika slags mat och om det lagar fläsk så finns alltid annat köttalternativ. Här kom sonen hem och beklagade sig över att han fick vegetarisk mat när det serverades blandfärs eller skinka. Arg som ett bi var han! Han var definitvit inte någon himla vegeterian!! Så vad gör mor? Jo, hon mailar kostansvarig i Strängnäs kommun och funderar över maten och alternativen till fläsket. Fläsk och korv i alla former verkar vara mycket populärt här ute. De har korv en gång i veckan! Så gissa vad som inte serveras här hemma till middag?!

Fick svar från ansvarig att saken skulle tas upp på ett möte och vips någon vecka senare så fick jag mail om att det numera på denna skola kommer att serveras ett annat köttalternativ när det serveras fläsk. Vips... så enkelt var den förändringen gjord... ;)

Nästa grej här ute är de heltokiga busstiderna. Jag har tidigare skrivit om min resa till Västerlida, mitt ute i skogen där jag plockar upp sonen de dagar han slutar tidigt. Bussen som går 1545 fr Strängnäs går inte ändra fram till Malmköping. Så vad gör jag då... accepterar detta korkade tilltag?! Nä, det vet ni som känner mig lite bättre ;). Jag mailar VD på Länstrafiken och ifrågasätter tidtabellen, får svar att det är kommunen som styr. Mailar kommunen men i och med val och "färgbyte" i kommunen så hände inget. Hörde för ett par veckor sedan kommunordförande på radio förundra sig över att ungdomar lämnar kommunen. Triggad som bara den skriver jag ett mail direkt till ordförande och berättar om vansinniga tidtabeller som gör att ungdomar måste bli inackorderade för att tiderna inte fungerar. Att det inte finns en senare kvällsbuss från Eskilstuna som gör att tonåringar kan gå på bio i stora tätorten utan att engagera föräldrarna för bilskjuts.

Förra veckan fick jag samtal från kommunen som beklagade det hela och tackade samtidigt för engagemanget som ny kommuninvånare(!). Han skyllde först på Länstrafiken. Hepp, hepp, hepp svarade jag då!!! Nähä, jag vet vad jag talar om för jag har redan fått information från dem att detta hänger helt på kommunen och villigheten att betala för denna tur. Så går jag tillbaka till min mailkontakt med Länstrafiken och ser att en kopia av vår korrespondens redan skickats till denna person i kommunen. Vips skickar jag mail och bifogar åter hela korrespondensen och undrar över bristande information parterna emellan. En timme senare får jag mailsvar, ny tidtabell fr höstterminen, d v s augusti, är föreslagen med full sträckning på linjen kl 1545 till Malmköping. Om två veckor tas beslutet i utskottet. Så nu är det bara vänta och se... Jag håller tummarna hårt och skulle det nu inte gå igenom så det väl bara att fortsätta jaga dem ;)

Mannen och sonen log igenkännande när jag berättade resultatet, vana som de är vid mina tidigare "från ord till handling". Sedan kom en kommentar fr sonen... "Ja, det blir väl som i stan och med bygget, du mailar och tjatar tills de får skavsår i öronen och bara ditt namn ger "bad-vibes" så då går det med på vad som helst för att få tyst på dig..." "Men toppen, mamma, bara det blir positivt resultat så...!"

En liten undran... Tror ni mina nära och kära vet vad de talar om...???

Kontentan av detta inlägg är att blåslampan, fortfarande är ett bra redskap, även här ute på landet...

Lite ringrostig...

Det har jag varit efter ledigheten. Man vänjer sig snabbt vid "tidslösa" dagar, men nu är vi i matchen igen.

Hämtade sonen i söndags eftermiddag och han var verkade så glad att se oss igen. Munnen gick i ett mellan Stockholm och hemmet ;) Han är riktigt underhållande vår son, får medge det som subjektiv bedömmare... Vi fick en målande beskrivning över karaktärerna på sällskapet, både glada och irriterande historier allt kryddat med humor. Vi skrattade gott under vår biltur.

Hemma stod vi förväntansfulla och väntade på att sonen skulle till sitt rum. Jag följde avvaktande bakom honom. Han tände lampan, stod och stirrade, gapade och tittade... Men vad har ni gjort?? "Lite vit färg skulle det ju bli men jag förstod inte att det skulle bli en sådan total förvandling". Allt var bara så snyggt tyckte han... Han tyckte rummet t o m såg luftigare ut än tidigare, trots att han egentligen fått in fler möbler. Men det beror nog helt på att rummet går i vitt så även alla möbler. Det enda som avviker är hissgardninen, sängkläder, nya pläden och hans sänglampa. Mannen var lite tveksam till allt det vita, men det blev verkligen en fullträff. I och med att rummet inte är så stort så "försvinner" möblerna och upplevs trots allt som luftigt. Sonen var jublande glad och satt där och bara log lyckligt medan han bekantade sig med rummet.

Lite snäll var jag också första kvällen... Dukade en bricka med alla smarrigheter från Rinkeby tillsammans med en stor mugg te som jag sedan bar upp på hans rum... Okey, ja, jag vet... det var kanske i överkant men han var ju ändå borta i en hel vecka *generad*...

Idag är det snabba puckar som gäller. Iväg vid 8 i morse till Eskilstuna för att lämna hundarna på trimning. Nu när det börjat töa och gruset kommer fram så sitter halva gårdsplan i deras päls. Inte så kul att dammsuga varje gång de varit ute... Kanske skulle införskaffa Sweevel Sweeper eller vad den nu heter som visas på tvreklamen... en "magisk" batteridriven sopa.

Är hemma nu och ska till och väcka sonen som sedan ska köras till Strängnäs för sin enda lektion. Ska passa på att besöka den nyöppnade inredningsbutiken "Water Lilly" under tiden. ;) Efter att lektionen är klar så åker vi vidare till Eskilstuna för att hämta hundarna och sedan hem för att laga middag. Dagen är räddad, inte en död minut... *ler*

Ute är det grått och dimmigt men +6 och i natt var det för första gången plusgrader hela natten. Gissa om det töar och snön bara krymper och försvinner mer och mer... Underbart!!!!

En härlig helg...

En helg då vi fått utfört en hel del. Fredag följde jag med mannen in till Stockholm. Jag var denna gång förutseende och bokade kaffe med frukost i Sundbyberg... vad ska man annars med vänner till?! ;) Fick en trevlig pratstund för att sedan tillsammans åka till Rinkeby. Vilken fröjd det är att gå runt i butikerna och frossa i grönsaker, oliver, fetaost, salami mm. Vi fyllde kasse efter kasse och det bästa av allt är att det kostar en bråkdel av vad jag skulle betala i en "vanlig" affär.

Lunchade sushi ensam i Solna ... tur att sonen inte läser här... Passade även på att hälsa på en f d granne i huset där vi bodde tidigare. Allt var sig likt och jag kände bara en lättnad över att vi inte längre bor kvar där... Kändes som en evighet när vi bodde där och ändå är det inte ens ett år sedan vi lämnade stan.

Plockade upp mannen på jobbet, snabbvisit på IKEA för att köpa det sista möblerna till sonens rum. Blir alltid stressad på såna ställen, glömmer hälften av det jag skulle handla. Bästa tidpunkten för IKEA är direkt vid öppningstid en måndag! Fredag, även om det är sportlov, är inget att rekommendera. Hemma blev det turkafton med färsk bröd, krämig fetaost, vansinnigt goda oliver, kalkonsalami, kycklingmortadella, små korta goda gurkor... mmmmmmm

IKEA möblerna monterades av min kära med hjälp av ett antal verktyg, halvöppnade instruktionshäften, svordommar på svenska och även ett antal på övriga språk. Kände igen bl a engelska och turkiska. I slutändan var det självklart IKEAs fel allltihopa för att han inte kunde få det rätt från början plus att några grejer blev en aning skadade... hmmmm säger jag bara... Man vet väl när man ska vara tyst och när man definitivt ska låta bli att komma med kommentarer... Sonens rum blev i alla fall helt klart! Mannen var verkligen på g i lördags och då får man ju passa på och tipsa om andra saker som också behöver fixas och åtgärdas. Kanske det berodde på att jag vid monteringen lyckades hålla tand för tunga denna gång ...;) Garderoben i vårt sovrum förvandlades till walk-in-closet med belysning och fantastisk inredning. Kanonbra!

I eftermiddag hämtar vi sonen i Stockholm. Pratade med honom i går och faktiskt så längtade han hem. ;) Kanske längtar han verkligen hem till oss eller kan det måntro bero på att jag nämnde shoppingen i Rinkeby, att jag berättade om de goda oliverna, den otroligt krämiga goda turkiska fetaosten, de goda korvarna, det doftande goda färska brödet... I alla fall så poängterade han att vi absolut inte fick äta något mer av allt det goda förrän han kom hem!! Okey, okey... man får väl ta till alla knep man kan som mamma för att få sonen att säga att han längtar efter en...*skrattar*

Vilka fantastiska människor...

Jag upphör nog aldrig förvånas över människorna i denna småstad, eller så är det nog så i småstäder över huvudtaget.

I förrgår var jag till min favoritbutik här "Mitt Rum". Letade efter något fint till sonens rum, en pläd eller liknande på hans säng. Hittade något som kunde passa men var tveksam till gardinen. Pekade över gatan där Hem & Miljö ligger och visar på tyget som hänger i fönstret. "Av det där tyget har Marie sytt en hissgardin till sonens rum." OK säger då Therese, vi tar plädalternatiaven, ett antal kuddar och går dit. Hänger en lapp på dörren att det är lunchstängt (!) och går över gatan med allt vårt pick och pack. Vi kliver in hos Marie och provar och testar. En pläd verkar fungera bra och jag får då ta hem detta på prov. Vilken underbar service... Självklart så blir pläden en fullträff i rummet plus en av kuddarna. Lovar ta kort så fort jag får kameran tillbaka... uppe i Åre...

Till saken hör att jag hade precis fått ett nytt bankomatkort. Läste snabbt igenom informationen och klippte mitt gamla kort. Ringde och aktiverade kortet som man skulle och telefonsvararen säger att "kortet nu är aktiverat för bankuttag och betalning". Åker in till köpingen för att uträtta lite smågrejer bl a fika med en ny "nätvän" och betala för pläden. I bankomaten får jag besked att "bankförbindelse saknas". Försöker ringa banken men "väldigt många ringer just nu..." Går till butiken för att berätta att jag inte fått ut några pengar p g a tjafs med nya kortet. Vi testar med att köra betalkortet och det fungerar inte heller. Där står jag... då erbjuder hon mig att ge "kontantuttag" så kan jag komma in nästa dag och betala alltihopa både grejerna och "uttaget"... Är det inte helt otroligt!!?? Var kan man gå in i en heminredningsbutik där man redan är skyldig pengar och hämta ut kontanter??!!! *skrattar* Joooo... i min underbara småstad Malmköping!!

Fick tag på banken i morse och jag var visst för snabb med att läsa informationen... som vanligt... Där stod att jag skulle få en ny kod i separat kuvert dagen efter *generad*. Så jag får vänta på posten idag och sedan kan jag åka in och göra rätt för mig.

By the way... "nätvännen" var precis så mysig, varm och trevlig som jag förväntat mig. Vi hade mer gemensamt än vad vi visste från början. Jag har redan träffat några "nätvänner" och en del har blivit riktigt nära vänner. Sedan finns det några "nätvänner" som jag har en fundering kring... Är det så att personer som har ett större bagage än andra, har något som "syns" när de skriver och som då berör andra med liknande stora säckar... Vet inte... men har känt detta många gånger, att jag enbart p g a deras skrivna text känt en närhet och kontakt som sedan bekräftats när vi träffats... *kram* till dem som de berör...

Idag är det bara att vänta på gula bilen...