Underbara höst...

Tänk vad lite människan egentligen behöver för att må bra. Bara man lär sig uppskatta det där lilla och se att det är just i vardagen guldkornen finns. De där stunderna av glädje, de där stunderna av enorm lycka.

Lugnet här ute ger mig lyckan. Lyckan i den för mig, så helande naturen. I det öppna vyerna, i det vackra landskapet. Den plats jag känner mig trygg och harmonisk på, är vår gård. Här finns inget ”tempo”, inga prestationskrav. Jag har lärt mig uppskatta naturens skiftningar och känna årstidernas tempo, istället för klockans. Årstiderna växlar, naturen förändras med den, helt utan påverkan från mig eller någon annan. Och helt utan några som helst krav på mig... Det här ger mig kraft att leva, att orka och att vilja.

Lycka är att hämta tidningarna tidigt på morgonen. Sakta gå ner till brevlådan, se ormvråken spana över åkern. Känna daggen i gräset, se den magiska dimman över sjön och åkrarna, se morgonsolens strålar mot den vackra rönnen där i backen.

Det är ren och sann lycka! Att få leva med naturen inpå sig, se årstidens skiftningar, njuta av magiska augustimorgnar och ljuvliga höstkvällar...



Glädje har jag också fått i mängder denna vecka. In på gården "dundrade" härom dagen, en mycket kär god och galen vän som blåste bort all vad depp heter, för in svepte hon med härlig galenskap och massor med skratt.

Helt underbart var det och tack för besöket goaste Flisa och stort tack för vackra lyktan! Den blev helt perfekt i vårt hallfönster. Naturligtvis fann hon denna lykta i vår köping hos Theres på Mitt Rum ;).


Det är helg och sonen ligger ute i fält och äter s k iso-mat. Via sms har vi blivit underrättade om, att fältlivet med mygg och knott inte är särskilt trevligt och att maten inte alls är god och att vara eldvakt inte är någon höjdare.

Kära mannen och jag däremot, vi avslutar augustimånad med att ikväll dricka ett svalt vitt vin, njuta av grillade scampin och pilgrimsmusslor och min egna saffranschilisås. Sitta efteråt i sköna soffan vid brasan, smuttande på en god whisky, för att sedan krypa ner i våra underbara sängar med fluffiga täcken och sova väldigt djupt och gott...

Självklart har jag inte tänkt sms:a sonen om detta! *ochspärraruppsinaoskyldiga*.

*gapskrattar*

På en annan plats...

För de som undrat, är jag härinne *skrattar*. Plockar in och ut i diskmaskinen och däremellan sitter jag bara här och njuter av allt det underbara :).


Dagar och veckor går... Har haft lite svårt att komma igång med bloggandet och har inte heller kikat in hos er andra som jag brukar. Känns som det varit en aningens mycket under ett längre tag. Försöker njuta utomhus av sista augustivärmen.

Kräftfesten avlöpte fint och får nog skryta lite och säga att det är nog inte många som slår oss vad gäller kräftkokeriet ;). De smakade som vanligt alldeles extragott!


Goaste väninnan blev kvar i två dagar och det var underbart. Svampplockning i gamla torpartrakter där vi båda har mängder med härliga minnen ifrån. Kvällsgrillning med vin och sedan en massa nattprat. För att avsluta med en biltur i den vackraste delen av Sörmland ;).

Sonen har hunnit hem ett par gånger sedan inryckning. Redan efter de första två veckorna noterade vi en märkbar skillnad i både uppförande och beteende. Kan ni tänka er då vad 11 mån ska göra med honom??! Det kommer att ske underverk! Militären verkar vara den bästa skolan av alla. Pojkar blir verkligen män, var så säkra *skrattar*. Nu är han ute i fält i 10 dagar, ska sova i tält bl a. Väldigt nyttigt, eller hur? ;).

Däremellan har vi hunnit besöka Strömsholms Djursjukhus igen, nu med äldsta hunden. Det konstaterades att hon har ett blåsljud i hjärtat och det förklarar varför hon inte har orken som tidigare. Nu får det bli två promenadsvängar, en kortare med båda hundarna och så en längre med den yngre hunden.

Besöket på Strömsholm fick mig en aningens ur balans...

Trodde jag enbart hade mängder med positiva minnen med mig i mitt bagage. Allt det där hemska och obehagliga trodde jag att jag stuvat längst där inne och sedan förseglat det rejält.

Men plötsligt när jag klev in i rummet för ultraljudsundersökningen, insåg jag att skillnaden nog inte var så stor, mellan en hjärtundersökning på hundar och människor.

Kände igen det dämpade ljuset i rummet när jag steg in i rummet, ljudet från apparaten lät välbekant, kände igen bilderna på skärmen, färgerna som visades på skärmen var också bekant, hörde hjärtats slag... Nej, vad var det här?! Att stå där alldeles intill och uppleva undersökningen var ju också alldeles nyss... *guulppochsväljerhårt*

Plötsligt blixtrade minnen fram, minnen jag inte vill komma ihåg! Och vipsvops kastades jag 12 år tillbaka i tiden...

Det gick inte att hejda känslostormen...

På detta helt fantastiska djursjukhus tar det inte enbart hand om djur. De tar även omhand vovvens matte, som för en stund kände marken rämna igen. Jag fick ett rum, en varm hand på mina axlar, ett samtal av tröst i mina floder av tårar. En stund av empati...

Hamnade i en svacka där minnen som inte vill bli ihågkomna envist trängde sig på. Sorgen tar aldrig någonsin slut. Den bara stuvas in emellanåt. Nu har den värsta känslan släppt, men en viss melankoli har gjort sig påmind igen.

Känner att jag behöver få lite skratt och glädje-inputs och vad gör man då? Jo, man messar och terrar sin vän Flisan till att boka in en träff, vilket vi nu har gjort. På onsdag ska det bli en roadtrip, vet ännu inte vart. Känner att det måste bli något extra för att samtidigt få fira att Flisan äntligen uppnår mogen ålder. Den mogna ålder då det blir fullkomligt okej att vara smågalen *skrattar*.

Livet är både sorg och glädje. Och glädjen behövs för att överleva sorgen!

Sommarens sista suck...

Den här helgen var kanske sommarens sista suck, åtminstone vad gäller den underbara temperaturen, i både luft och vatten...

Vänner på besök från Stockholm, massa prat, vin och skratt.
Sol, värme, mängder med bad, grillning och ännu mera bad.

Den här helgen sparar jag i minnet :).

Sonen har hört av sig och verkar efter första chocken ändå ha det bra. Verkar nöjd med polarna och befälen. Men längtar hem, efter sin säng och maten ;). Han kommer hem på fredag och har redan begärt ett första matstopp på Max hamburgare i Eskilstuna *gapskrattar*.

Nu ska jag göra en liten uppröjning innan nästa gäng checkar in på Karl-Johansgården. På lördag har vi vårt årliga Kräftfrosseparty. Kräftor fiskas just nu och på fredag ska vi koka ca 20kg till de 14 personer som ska frossa i dessa läckerheter. Längtar!! Så här såg det ut förra året...

Augusti och vardag...

Denna vecka blev en återgång till det normala. Kära mannen började arbeta igen och älskade sonen ryckte in i lumpen. Väldigt tyst blev det men samtidigt fick jag en massa energi till att röja och fixa här hemma. Lite besök har det också varit som förgyllt vardagen.

Njuter så av det nya köket. Det är en fröjd att ha arbetsytor och framför allt en diskmaskin. Har bakat kakor till gästerna som kikat in för att beundra köket. Börjar t o m tycka att det är ganska roligt att baka... Det kanske ändå bor en liten husmor djupt där inom mig ;). Och det borde ju båda gott inför framtiden.



Sonen har som sagt ryckt in och det blev nog ett abrupt uppvaknande från tonårslivets lättjefulla dagar med mängder av sömn. Trots att han fått information om hur tuff utbildningen är och alla omkring honom har försökt berätta om lumparlivet, trillade inte poletten ner, förrän nu, när han befinner sig på plats. Och det hann endast gått två (2) dagar! *skrattar*

Verkar vara en eningens tufft, har fått sms som antyder att det är "ett rent helvete"... *asg*. Kunde inte låta bli att svara "vavadevisa" och att det är precis det här, som skiljer pojkar från män. Först ska de formas till soldater för att därefter kunna agera som soldater. En nyttig "skola" för vår älskade son... *moooaahaahaaa*. De kör stenhårt de första två veckorna och utan permis. Hem kommer han till helgen 14-16 aug. Gissar att det är någon som den helgen kommer att sova dygnet runt *gapskrattar*.

Själv njuter jag av augustivärmen med vackra dimmiga morgnar och ljuvligt varma kvällar.


Från Österlen