Molly är hemma...

Vi kunde inte bärga oss, utan fick lov att hämta vår lilla Molly redan i fredags förra veckan ;).

Hon har nu varit hos oss i snart en vecka och är redan riktigt hemmastadd. Det har även gått förvånansvärt bra med våra andra hundar. De tycker nog att hon emellanåt är en aningens jobbig, men samtidigt hjälper de även oss, med hennes uppfostran. Molly får klara besked om rangordningen här i familjen :D.

Vi hade nästan glömt hur det var att ha en valp i huset. Det är fullt upp! Ingen större skillnad mot att få barn egentligen. Full fart är det på vår trasselsudd, finns inget mellanläge. Utan det är on med turbofart och sedan off för att sova en stund. Däremellan är det piiip och skriik om vi försvinner från hennes åsyn.

Allhelgona är här och helgen börjar med att vi har våra härliga grannar på middag. Tiden går bara alltför fort och det är nu bara 4 futtiga veckor kvar till advent.

Det här med resultatet av uppfostran...

Plötsligt igår slog det där med resultatet av ens barnuppfostran, rakt in i hjärtat *uugghhfff*.

Jag fick alltid höra av min mor att jag skulle ut och se världen medan jag var ung. Res, se och upplev! Det var hennes motto. Jag gjorde det, reste, såg och upplevde och det berikade mitt liv oerhört mycket.

Har naturligtvis fört över allt detta till vår son, det enda barn vi har. Har försökt stävja min rädsla, för rädslan har alltid funnits närvarande, alltsedan vårt änglabarn. Men jag har kämpat för att inte mina rädslor ska hämma eller hindra honom. Så bind dig inte för tidigt! Ut i världen, res, se och upplev!

Har även försökt leva efter ett annat av min älskade mors motton i livet.
Ta inte ut någon oro i förväg! För tänk om inget händer, då har du slösat med din energi helt i onödan. Och skulle något hända, då behöver du all kraft och styrka för att ta dig genom det hela.

Nu är sonen i lumpen och tillhör ett förband som utbildas för utlandstjänst, vilket han också sagt han var intresserad av. Han stormtrivs med militärlivet, med befälen och polarna. Och jag har inte heller funderat och oroat mig, utan glatt mig mer åt att han mått bra...

Förra veckan fick de besök av generaler och andra som uppmuntrade dem att söka utlandstjänst. Igår morse fick jag ett SMS: "Har ansökt till utlandsstyrkan i Afghanistan, bara så att ni vet". Jag svarade... *ugghhfff*

Plötsligt slog insikten mig med full kraft, rädslan kom som ett hårt knytnävsslag i magen...

Vad har jag gjort?!
Varför har jag sagt att han ska ut och se världen?! Är jag riktigt klok?! Det var ju inte det här jag menade med att se världen!! Afghanistan där det är som allra värst?!

Himmel!
Varför har jag tjatat om att inte binda sig för tidigt?! Vad var det för fel med flickvän?! Bli sambo i unga år och kanske t o m bo i drängstugan här hemma?! ;)
Vill man resa, så finns det ju charter till Mallis och Kanarieholmarna! Och vill man nu se mer av världen, går det ju charter, t o m långt bort till Thailand!

Vad har jag gjort??? *skrattarnervöst*

Han ringde senare och förstod nog hur jag reagerat. Tröstar mig med att det inget är att oroa sig för... än. Blir han nu antagen, kan han fortfarande tacka nej ända in i det sista. Lumpen är inte klar förrän i juni 2010 och utlandstjänsten blir aktuell först i november 2010.

Låter rädslan sjunka in och ska sedan släppa tankarna. Lägga oron åt sidan, för mycket kan hända än. Men kommer ändå hålla tummarna... *mensägerinteförvad* ;).
Bild fr www.mil.se

Molly är därför ett betydligt trevligare samtalsämne :).
Flera har undrat över rasen och Molly är en blandning av en svart/silver dvärgschnauzer och en svart/vit foxterrier. Ägarna hann liksom inte med när grannens dvärgschnauzer lockades över till ett besök hos deras tjejfox ;).
Molly snart 8 veckor

Helgbestyr...

Helgen gick åter alldeles för fort. Det är mycket man ska hinna med innan vintern kommer. Frosthalka har vi redan haft under förra veckan och därför blev det däckbyte på bilarna under helgen. För en gångs skull ligger vi steget före den första snön och rejäla halkan ;).

Vi har även skördat mängder av morötter. Tyvärr sparade jag inte fröpåsen och vet därför inte vilken sort vi har. Men av mängden och storleken att döma misstänker vi att de kanske var en aningens genmodifierade. Lerjorden verkar de åtminstone älska. Lilla högtryckstvätten kom även den väl till användning. Alla sätt är bra utom de dåliga... :D


Det här är en enda morot, d v s ett enda skaft.

Trots flera frostnätter och kalla höstvindar, hänger denna blomma krampaktigt kvar i ett nästan "förstelnat" sommartillstånd. En Million Bells som vägrar att sluta blomma och som verkar vägra vinter. Kära mannen kollade ändå för säkerhets skull, om den inte var av plast ;). Men den verkar ha blivit balsamerad eller något annat liknande...


Har har vi en till som vägrar tro det snart är vinter och som vägrar inse att dagarna blir kortare. Den vackra saintpaulia "Taita Safina" blommar fortfarande lika oförtrutet i hallfönstret, som den gjorde när den införskaffades tidigare i vår.

Finns ingen inspiration...

Frostig oktobermorgon

Det känns tomt i bloggeritanken, ingen inspiration över huvudtaget. Helgerna går till vinterförberedelser, nya fönster hos sonen i drängstugan, vedkapning, inplockning av växter och trädgårdsmöbler.

Veckorna går till plock och röj, ibland lyckas jag motiveras till en och annan roadtrip. Som den i fredags tillsammans med Katarina och Carina. Vi betade av Kungsör med omnejd. Q outlet kan jag rekommendera, massa fina märkesgrejer till minipriser.

Arboga blev resans höjdpunkt. Där Kuriosaboden blev fyndplatsen för några av oss ;). Vi kunde ha botaniserat där länge, länge... Arboga var en positiv upplevelse. Stan ligger vackert vid Arbogaån, mysiga gränder och vackra trähus, för att inte tala om de underbara caféerna.

Hösten bär med sig många minnen, sorgliga sådana, vilket gör att sinnesstämningen blir låg... Men tack och lov att vi ändå har något trevligt att se fram emot. I vår kalender har vi noterat med rött den 28 oktober då Molly flyttar hem till oss. Därefter är den 8 november som är rödmarkerad. Inte för att det är fars dag! Utan för att det är då sonen kommer att starta sin högvakt vid slottet och vid Drottningholm. Gissa vilka som kommer att vara där och fota?? ;).

Molly 6 veckor

I övrigt så lunkar det på...

Höstens äppelfavorit...

I och med nya köket, har t o m bakning börjat bli något för mig, "även gamla hundar kan"... *skrattar* Och vad gör man inte för sin älskade son när han numera är i lumpen och behöver bli ompysslad under helgerna ;).

Äppelträden dignar av frukt och varje helg blir det därmed en äppelkaka. Denna kaka har här på gården blivit framröstad till årets äppelkaka. "Super-super-hysteriskt- god!" blev omdömet. Kakan som slukas av sonen under helgerna. Ja, vi hinner också få en munsbit, om vi bara är tillräckligt snabba ;).

Karl-Johansgårdens Äppelfavvo
5-6 syrliga äpplen (här har vi 5 stora Gravenstein)
Skala o klyfta äpplena.
Lägg i stor plastpåse.
Häll sedan i påsen:
dryga 1dl råsocker
6msk ljus muscavadosocker
5msk kanel
2msk kardemumma

Skaka om så alla klyftor blir täckta.
(Beroende på hur stora äpplena är, kan man behöva öka på måtten. Det ska vara rejält med "mojja" för att det ska bli gott! )
Det är just råsockret o muscavadosockret som gör hela "grejen" ;)

Smält 100g smör/margarin o blanda med 1,5dl vatten

Vispa ihop:
3 ägg
1,5 dl strösocker
Vispa sedan i:
3dl vetemjöl
2tsk bakpulver

Rör sedan i den smälta smör- o vattenblandningen.
Smeten ska vara lös.

Lägg äppelklyftorna i en smord form/ugnsplåt. Häll över smeten.

Grädda 200gr i ca 35min. Vi serverar detta med vaniljvisp.