En strimma ljus...

Den här månaden har verkligen varit grå! Det har legat ett tjockt grått täcke över oss, men så i onsdags såg jag en strimma av ljus. Täcket lättade några hundra meter och lite blå himmel blev skönjbart. Och så plötsligt kom där ett ljus som man nästan glömt att den fanns. En sol kikade fram i nästan hela 4 minuter... Igår fick jag se solen ännu längre och nu lovar vädergubbarna att vi ska få sol även i helg. Äntligen!

Fortfarande blommar det i rabatten...



Förra helgen började vi med projekt elementskydd. Jag hade funnit på nätet en modell som var enkel och stilren. En modell som dessutom skulle passa perfekt som helgpyssel till min kära man. Jag blev helnöjd och har givit klartecken för fortsättning i vardagsrummet. Nu har min kära man pyssel för ett antal helger framåt ;).


Har plockat fram alla julkartonger från kattvinden och går igenom lamporna så allt ska funka när det blir dags. Nästa vecka startar jag med adventspyntet, behöver få mer ljus i huset för att orka fram till jul.

Tiden från advent och fram till jul är nästan den allra bästa. Är uppvuxen på landet uppe i norr med underbara vintriga jular. Decembermånad som fylldes med förväntan och glädje, med umgänge och kärlek. Mängder med lyckliga barndomsjular har jag i minnet.

Julen är helt stressbefriad hemma hos oss. Ingen hets och inga måsten. Julen är enbart njutning...

Får inte glömma veckans Mollybild, nu när hon är 12 veckor.

En skön helg...

Lördag blev en sådan där ljuvlig slappardag, helt på tu man hand. S k "hotellfrukost", d v s en hel del mer än vardagsfrukostens kaffe och macka. Tidningsläsning och korsordslösning, långdusch och sedan bara skrota runt. Lite film på eftermiddagen, lite vin och sedan matlagning tillsammans. Brasa, mängder med ljus och så lite mer vin.

Inget dåligt samvete för att man inte gjort något nyttigt. En helt underbar lördag.

På söndag var vi däremot tidigt uppe. Iväg till Stockholm för att hinna kolla in lite butiker och sedan till Drottningholm. Vädret var riktigt skönt. Vi hann med en promenad med alla hundarna i parken. Molly hon charmade en och annan besökare.

Vi mötte även upp våra vännerna som också kommit för att se sonen i militärisk drill. Det fälldes en och annan tår, både av mor och far. Vi var inte heller de enda anhöriga på plats som fotade för brinnande livet. Sonen hade ibland lite svårt att hålla masken, ett och annat leende letade sig fram. Och visst är man stolt över att se sin son stå där på vakt hos kungafamiljen.

Killarna vara alla otroligt fina. Det är svårt att förstå att dessa killar nog alla har varit som vår slappa tonåring. Ni vet så där svåra att starta upp och få någon styrfart på. Tänk att de på så kort tid lyckas drilla killarna till en sådan disciplin.

En snabb fika hann vi med med vännerna, för att sedan ställa kosan söderut och hem igen.

Gråvädret gör en seg, med idag lyckades jag samla tillräcklig energi för städning. Trasselsudden är ett riktigt busfrö, hittar allt från påsar till tidningar som hon river i småbitar. Hon drar runt med allt som är löst i huset och jag börjar redan nu fundera över hur det ska gå med julgran i år...

Det är riktigt bra...

Trots att det är gråtrist och snöblask där ute, är livet ändå riktigt bra just nu.

Det brinner i vedpannan och det är ljuvligt varmt här inne. Har tänt lite ljus, sitter med en nybryggd espresso och bläddrar i nya inredningstidningar med advent som tema. Sitter och myser och känner längtan att få börja julpynta igen.

Jag tillhör den gruppen som julpyntar till fullo redan till Lucia, ibland redan till advent ..., för att sedan direkt efter nyår, rensa bort julen totalt.

En liten svart trasselsudd ser också till att hålla humöret uppe. Hon håller igång här hemma och för henne tycks hela livet var en härlig lek. Man kan inte vara annat än glad tillsammans med henne.

Tack och lov ringer sovklockan emellanåt. Och som ni ser så är de nu bästa kompisar alla tre ;).



Igår onsdag var det första dagen för sonens högvakt vid Drottningholms slott. Vi hade planerat ett besök där på söndag, men igår morse kände jag att det nog ändå var något extra den där första dagen. Som vanligt går det väldigt fort för mig, från tanke till handling.

Iväg susade jag för att dryga timmen senare vara parkerad utanför Drottningholm. Det var en liten vaktavlösning, men stort ändå att första gången göra allt på riktigt och på plats. Marschera i takt och komma ihåg varenda liten detalj. Nu står han posterad inne på slottsområdet och är en av dem som öppnar grinden för kungligheterna.

På söndag firar vi fars dag med att åka till Stockholm igen. Först till Drottningholm för att se sonen vid vaktavlösningen kl 13 och sedan ska vi även passa på att träffa vännerna i Täby.