Plötsligt förändras något...

Plötsligt förändras en välbekant vy. En å flyter fram och bryter mark där den tidigare inte runnit.

Linet står i blom! Det finns inget vackrare än just linåkern... Gudomligt vacker...

I övrigt har det varit akuta besök till djursjukhus och sen student och födelsedagsfirande, lite om vart annat ;).

Idag var det fjärde veckan i rad som jag besökte Strömsholms Djursjukhus, denna gång bara ett återbesök.

Vi började med Minou, 12år, vår äldsta som har ett hjärtfel som behövde kollas upp. Ingen medicinering än, men hon får ta livet lugnare nu på äldre dagar.

Nästa in var vår mellanhund Tilda, 8år, som jag turligt nog uppmärksammade att allt inte stod rätt till. Det visade sig vara livmoderinflammation och akut operation. Hem fick hon komma redan nästa dag och mår nu riktigt bra igen.

Förra veckan var dramatiken åter ett faktum. Nu var det lilla Molly som är 10mån och väldigt nyfiken. Hon hade hoppat upp på skrivbordet via en stol och funnit Tildas smärtstillande pillerburk. Hon hade perforerat hela burken och slickat i sig en hel del av de nu pulveriserade tabletterna. Akut in med blixtens hastighet och inlagd med dropp i ett par dagar. Hon verkar tack och lov inte fått i sig så mycket, för nu är hon precis densamma igen, d v s den sjövilda, galna hunden hon är :D.

Som sagt det blir aldrig långtråkigt här på gården ;).

Vi hann även med ett besök till Stockholm i lördags och lite sent studentfirande.

Goaste sonen fyllde 20år i söndags och blev väckt till sin födelsedagsfrukost med nyplockade jordgubbar och mjölk, precis som alltid. Det är lite svårt att ta in att han verkligen är 20, vart tog åren egentligen vägen?!?

Födelsedagsmiddagen blev hans absoluta favorit, Moules Marinière et frites med egengjord majjo. 4 kg kokade jag och trots att sonen fick det mesta kunde han ätit ett par kilo till :D.

Kära mannen startar sin semester nu på torsdag och då tar vi åter tag i bastuprojektet mellan baden, grillfester, besök till vänner, bilturer med övernattning, besök från vänner och en Istanbulresa... Låter det tufft?! VAAA?? Han har ju ändå semester till 2 augusti!

Det är riktigt bra...

Trots att det är gråtrist och snöblask där ute, är livet ändå riktigt bra just nu.

Det brinner i vedpannan och det är ljuvligt varmt här inne. Har tänt lite ljus, sitter med en nybryggd espresso och bläddrar i nya inredningstidningar med advent som tema. Sitter och myser och känner längtan att få börja julpynta igen.

Jag tillhör den gruppen som julpyntar till fullo redan till Lucia, ibland redan till advent ..., för att sedan direkt efter nyår, rensa bort julen totalt.

En liten svart trasselsudd ser också till att hålla humöret uppe. Hon håller igång här hemma och för henne tycks hela livet var en härlig lek. Man kan inte vara annat än glad tillsammans med henne.

Tack och lov ringer sovklockan emellanåt. Och som ni ser så är de nu bästa kompisar alla tre ;).



Igår onsdag var det första dagen för sonens högvakt vid Drottningholms slott. Vi hade planerat ett besök där på söndag, men igår morse kände jag att det nog ändå var något extra den där första dagen. Som vanligt går det väldigt fort för mig, från tanke till handling.

Iväg susade jag för att dryga timmen senare vara parkerad utanför Drottningholm. Det var en liten vaktavlösning, men stort ändå att första gången göra allt på riktigt och på plats. Marschera i takt och komma ihåg varenda liten detalj. Nu står han posterad inne på slottsområdet och är en av dem som öppnar grinden för kungligheterna.

På söndag firar vi fars dag med att åka till Stockholm igen. Först till Drottningholm för att se sonen vid vaktavlösningen kl 13 och sedan ska vi även passa på att träffa vännerna i Täby.

Sakta, sakta, sakta...

Det har varit kaotiska dagar här hemma. Tilda kom hem glad men tilltufsad och tyvärr blev hemkomsten allt annat än bra. Tisdagkväll samt onsdag blev jobbig för oss alla. Hon bara kved, varken åt el drack... Hon blev dessutom mycket dålig i magen så vi har legat i tät kontakt med veterinären. Igår torsdag eftermiddag så såg vi en liten förändring, en liten försiktig svansviftning när sonen kom hem fr skolan. Idag är första dagen som hon visat lite intresse av mat och nu går hon också på dietkost, kokt fisk med risavkok ;).

Tack och lov så ser hon idag betydligt gladare ut, sakta, sakta blir det bättre. Svansen är nu uppe hela tiden och hon känns mer lik den gamla vanliga go'a Tilda. Problemet med att hon nu börjar bli piggare, är att hålla henne "på mattan" och inte hoppa upp i möbler el skutta glad omkring. Hon blir dessutom snabbare och hinner nerför yttertrappan innan vi hinner bära ner henne. Hur fasen håller man en liten voffsing still och i absolut vila i en månad??!!!

Vi har alla varit oroliga och sonen speciellt. Nu hoppas vi att vi har det värsta bakom oss. Helgen hoppas jag kunna fixa i ordning drängstugan inför ev gäster som kanske dyker upp här längre fram.

Förra året vid denna tid var det "sommarvarmt" och vi firade min alldeles egna dag med +19 och champagne. Vad tror ni om det i år?? Nähä, inte... *asg*

Fast nu när jag läser under min flik april 2007 så ser jag ju att vi fick en släng av vitt elände den 9 april och ändå blev +19 på min dag... Så man ska väl ändå inte säga att hoppet är helt ute *skrattar*.

Psst... glömde säga att det vita eländet är borta. Vår blåa gräsmatta är tillbaka ;)

Tilda är hemma...

Minou till vänster o Tilda till höger

Fick igår tisdag, äntligen hämta hem vår efterlängtade Tilda. Hon är inte sig själv än, är ordinerad absolut vila i 2 veckor och får bara vara ute korta stunder. Inga hopp och skutt är tillåtna vilket innebär att det kräver passning så hon inte hoppar upp i möblerna eller går i trappor. Nu är allt avspärrat här och det ser ut som vi fått barn i klättraåldern här hemma *skrattar*.

Nu hoppas vi bara att allt går enl planerna och att hon återhämtar sig som hon ska. Vi har ett återbesök inplanerad hos både veterinär och rehab om två veckor. Strömsholm är helt fantastiskt! Det är som att kliva in på vilket sjukhus som helst, skillnaden är bara patienterna här inte är människor utan djur. Kan också lova att mottagandet och omhändertagandet av patienter och anhöriga är betydligt bättre än på de flesta "människosjukhus" ;).

Kan meddela att idag är världen utanför PÄCK!! (%%###**&&##)

Det är helt vitt utanför och vår underbara blå scillamatta är övertäckt av snö. Hela vår gård och skogsbacke är färgad i blått. Har tidigare bara sett dessa mängder scilla i parker och liknande! Det är så otroligt vackert...

Tänker definitivt inte visa några bilder på dagens vita elände. Utan här kommer bilder fr helgen som var... och så här kommer det att se ut alldeles strax igen *bestämmer*.

Mycket låg svansföring i helgen...

Efter skratt kommer gråt, eller...

Torsdag morgon verkar allt som vanligt ända tills jag sitter hos frissan och får samtal från sonen. Han ringer från skolan och har något mysko magont och meddelar att han kommer hem. Hemma upptäcker vi att lillhunden är väldigt "konstig". Hon som alltid är spattig och sprudlande glad, ligger bara stilla och rör sig knappt. Varken dricker eller äter...

Fredag är sonen fortfarande väldigt matt men inga andra symptom. Voffsingen däremot är än värre än tidigare. Har nu varken druckit el ätit på ett par dagar. Ringer till en veterinär här i närheten och vi får komma in på förmiddagen. Veterinären misstänker diskbråck och förvarnar om ev akutoperation... Hon remitterar oss till djursjukhuset i Strömsholm, vi ringer och får en tid direkt. Snabbt iväg och fick sedan bli sittande i timmar och vänta på "akuten". Lilla vofsingen fick konstaterad diskbråck men tack och lov av grad 1 och då försöker de medicinera i första hand. Hon blev däremot inlagd och fick både dropp och smärtstillande för att sedan se vartåt det vänder.

Kom hem sent fredagkväll och kunde konstatera att sonen tack och lov hade piggnat till och allt var som vanligt med honom. Helgen blev mycket lugn och det har varit en viss oro hos oss alla. Den äldsta vovven har varit helt ifrån sig och fattar inte alls var hennes kompis är.

Vi har talat med sjukhuset och fått veta att vår lilla vofsing var väldigt ledsen igår och de fick inte heller i henne någon mat, trots att de lockat med all slags läckerheter. Idag hade det gått bättre och hon både åt och drack. Droppet har tagits bort men hon får fortsatt smärtstillande. Imorgon, måndag får vi besked om när hon får komma hem igen...

Det där med husdjur är precis som med barn. Oron är precis lika stor och engagerar hela familjen...

Vi har två dvärgschnauzrar, den äldsta tjejen blir 10 i år och vår "lilltjej" blir 6 i år...