Den här dagen...

... raderar vi...

Mannen har åkt iväg torsdag-söndag på konferens till Tylösand Spa... bara det??!! DN har satt detta Per Gessle ägda hotell och spa på toppbetyg... Dit åker han, men inte jag??!!! Jag som verkligen skulle ha njutit av ett spa... han som struntar helt i detta...

Vad ska jag sedan säga... det där om små barn och små problem och stora med grandiosa problem...

Sonen vill byta sin drömcykel till en ännu mer drömvärd cykel...Efter några dagars övervägande så sa vi ja till att låta sonen ta egna beslut och eget ansvar. Vi klargjorde för sonen klart och tydligt att om han skulle fixa bytena på cykeln så skulle det ske utan någon inblandning från oss. Det vi glömde var ett moders veka hjärta...

Sonen har dessutom fått knasigaste nya schemat. En lektion som startar 1015, sedan tomt och åter en enda lektion 1235. Har i ett svagt ögonblick lovat köra sonen till skolan, sedan till Eskilstuna för att greja cykelramen och sedan vidare för att skicka den med bussgods.... ... Detta veka modershjärta... och far som var borta...

Så vad blir det av min dag??!!! Vad gör jag i Strängnäs i 3,5 timme.... Jo går igenom varenda butik som finns, fikar, tappar matlusten, uttråkad, än mer uttråkad... Hämtar sonen kör vidare till E-tuna och cykelfixeriet. Får reda på att vi måste vänta i 2 timmar för att de ska fixa grejen... Jag tror jag dööör... känner att hjärnan tappar greppet. Kör runt, tappar bort mig, snurrar runt i E-tuna, tappar helt kontrollen, vet varken in eller ut, hem eller bort... efter mycket möda så hamnar vi på Coop, handlar och försöker igen få i mig lite energi vid Tuna Park, misslyckas åter och mår ännu sämre... Väntar och än mer uttråkad. Hämtar bannade cykeln, stressar till godset, tejpar och äntligen är f-nskapet iväg... Varför, varför gick jag med på att köra honom till E-tuna och fixa cykelramen och greja bussgodset... Hemma vid 1645... Totalt döööd och helt slut... uttråkad, trött, sur, grinig, arrrrgggh... ja, allt!!!

Fixar mat till stackars hundar som varit ensamma och oss som är helt utmattade... Lyckas hålla mig vaken genom Let's Dance... Nu är jag här och sedan är det bara sängen som gäller...

Varför ska man vara så vek... varför ska man gå med på allt och varför kan jag inte hålla min mun igen när något verkar strula till sig... Låta sonen lösa problemet utan att själv bli indragen i det hela... Känner att mitt stora dilemma alltid har varit att ha förstånd att knipa igen när någon verkar vilja ha en lösning på problemen...

Hittade en bild på mig härom dagen när jag är 14år, där jag sitter i mitt rum och bakom mig så ser man på vägen en tavla med kloka ord... "Please Lord help me to keep my big mouth shut"... Så vad har hänt under dessa år??!! Självinsikt verkade jag ju ha redan då... men inte tusan har jag blivit klokare med åren!!???

Så mycket enklare det var när sonen var 2-5-8-10-12 ja t o m 14 år... Men nästa år då är han 18år och har körkort.... Oh, vad jag ska fira hans födelsedag!!!!