Plötsligt igår slog det där med resultatet av ens barnuppfostran, rakt in i hjärtat *uugghhfff*.
Jag fick alltid höra av min mor att jag skulle ut och se världen medan jag var ung.
Res, se och upplev! Det var hennes motto. Jag gjorde det, reste, såg och upplevde och det berikade mitt liv oerhört mycket.
Har naturligtvis fört över allt detta till vår son, det enda barn vi har. Har försökt stävja min rädsla, för rädslan har alltid funnits närvarande, alltsedan vårt änglabarn. Men jag har kämpat för att inte mina rädslor ska hämma eller hindra honom. Så bind dig inte för tidigt! Ut i världen, res, se och upplev!
Har även försökt leva efter ett annat av min älskade mors motton i livet.
Ta inte ut någon oro i förväg! För tänk om inget händer, då har du slösat med din energi helt i onödan. Och skulle något hända, då behöver du all kraft och styrka för att ta dig genom det hela. Nu är sonen i lumpen och tillhör ett förband som utbildas för utlandstjänst, vilket han också sagt han var intresserad av. Han stormtrivs med militärlivet, med befälen och polarna. Och jag har inte heller funderat och oroat mig, utan glatt mig mer åt att han mått bra...
Förra veckan fick de besök av generaler och andra som uppmuntrade dem att söka utlandstjänst. Igår morse fick jag ett SMS:
"Har ansökt till utlandsstyrkan i Afghanistan, bara så att ni vet". Jag svarade...
*ugghhfff*Plötsligt slog insikten mig med full kraft, rädslan kom som ett hårt knytnävsslag i magen...
Vad har jag gjort?!
Varför har jag sagt att han ska ut och se världen?! Är jag riktigt klok?! Det var ju inte det här jag menade med att se världen!! Afghanistan där det är som allra värst?!
Himmel!
Varför har jag tjatat om att inte binda sig för tidigt?! Vad var det för fel med flickvän?! Bli sambo i unga år och kanske t o m bo i drängstugan här hemma?! ;)
Vill man resa, så finns det ju charter till Mallis och Kanarieholmarna! Och vill man nu se mer av världen, går det ju charter, t o m långt bort till Thailand!
Vad har jag gjort??? *skrattarnervöst*
Han ringde senare och förstod nog hur jag reagerat. Tröstar mig med att det inget är att oroa sig för... än. Blir han nu antagen, kan han fortfarande tacka nej ända in i det sista. Lumpen är inte klar förrän i juni 2010 och utlandstjänsten blir aktuell först i november 2010.
Låter rädslan sjunka in och ska sedan släppa tankarna. Lägga oron åt sidan, för mycket kan hända än. Men kommer ändå hålla tummarna... *mensägerinteförvad* ;).
Bild fr www.mil.seMolly är därför ett betydligt trevligare samtalsämne :).
Flera har undrat över rasen och Molly är en blandning av en svart/silver dvärgschnauzer och en svart/vit foxterrier. Ägarna hann liksom inte med när grannens dvärgschnauzer lockades över till ett besök hos deras tjejfox ;).
Molly snart 8 veckor