onsdag, oktober 21, 2009

Det här med resultatet av uppfostran...

Plötsligt igår slog det där med resultatet av ens barnuppfostran, rakt in i hjärtat *uugghhfff*.

Jag fick alltid höra av min mor att jag skulle ut och se världen medan jag var ung. Res, se och upplev! Det var hennes motto. Jag gjorde det, reste, såg och upplevde och det berikade mitt liv oerhört mycket.

Har naturligtvis fört över allt detta till vår son, det enda barn vi har. Har försökt stävja min rädsla, för rädslan har alltid funnits närvarande, alltsedan vårt änglabarn. Men jag har kämpat för att inte mina rädslor ska hämma eller hindra honom. Så bind dig inte för tidigt! Ut i världen, res, se och upplev!

Har även försökt leva efter ett annat av min älskade mors motton i livet.
Ta inte ut någon oro i förväg! För tänk om inget händer, då har du slösat med din energi helt i onödan. Och skulle något hända, då behöver du all kraft och styrka för att ta dig genom det hela.

Nu är sonen i lumpen och tillhör ett förband som utbildas för utlandstjänst, vilket han också sagt han var intresserad av. Han stormtrivs med militärlivet, med befälen och polarna. Och jag har inte heller funderat och oroat mig, utan glatt mig mer åt att han mått bra...

Förra veckan fick de besök av generaler och andra som uppmuntrade dem att söka utlandstjänst. Igår morse fick jag ett SMS: "Har ansökt till utlandsstyrkan i Afghanistan, bara så att ni vet". Jag svarade... *ugghhfff*

Plötsligt slog insikten mig med full kraft, rädslan kom som ett hårt knytnävsslag i magen...

Vad har jag gjort?!
Varför har jag sagt att han ska ut och se världen?! Är jag riktigt klok?! Det var ju inte det här jag menade med att se världen!! Afghanistan där det är som allra värst?!

Himmel!
Varför har jag tjatat om att inte binda sig för tidigt?! Vad var det för fel med flickvän?! Bli sambo i unga år och kanske t o m bo i drängstugan här hemma?! ;)
Vill man resa, så finns det ju charter till Mallis och Kanarieholmarna! Och vill man nu se mer av världen, går det ju charter, t o m långt bort till Thailand!

Vad har jag gjort??? *skrattarnervöst*

Han ringde senare och förstod nog hur jag reagerat. Tröstar mig med att det inget är att oroa sig för... än. Blir han nu antagen, kan han fortfarande tacka nej ända in i det sista. Lumpen är inte klar förrän i juni 2010 och utlandstjänsten blir aktuell först i november 2010.

Låter rädslan sjunka in och ska sedan släppa tankarna. Lägga oron åt sidan, för mycket kan hända än. Men kommer ändå hålla tummarna... *mensägerinteförvad* ;).
Bild fr www.mil.se

Molly är därför ett betydligt trevligare samtalsämne :).
Flera har undrat över rasen och Molly är en blandning av en svart/silver dvärgschnauzer och en svart/vit foxterrier. Ägarna hann liksom inte med när grannens dvärgschnauzer lockades över till ett besök hos deras tjejfox ;).
Molly snart 8 veckor

42 kommentarer:

  1. Kära sonen vet nog precis vilka knappar han trycker på. ;)

    Och eftersom han har ansökt dit han har ansökt så visar det ju att ni har uppfostrat en självständig och säker ung man som vågar stå på egna ben.

    Gör som mamma sa: "Ta inte ut någon oro i förskott!"

    Men ändå, jag förstår precis vad du menar...

    Många kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Anna Sv uttrycker sig väldigt klokt. DU är klok. JAG bävar :P

    SvaraRadera
  3. Oj, fyyyy, jag fårstår verkligen din oro! Det är ju verkligen inte vad man önskar, när det gäller att se världen - den värld som ser så annorlunda ut jämfört när du var ung förstås. Ja, ja, man ska väl inte ta ut något i förskott som sagt, men ändå....!!!

    Så jättesöt hon är lilla Molly, sicket charmtroll!

    Ha nu en härlig onsdag!
    Kramar
    Lisa

    SvaraRadera
  4. Jag har samma tänkesätt... =)
    Min mamma "skickade" iväg mig till USA som 19-åring för att jobba som Au-pair INNAN det var för sent och jag skulle stå där med magen i vädret... =)

    Hon fick mig strax innan hon fyllde 18 år så hon talade av erfarenhet.

    Jag förstår din oro, jag skulle känna likadant. Samtidigt, är det något han gärna vill göra och det känns rätt så är det ju en otrolig erfarenhet och upplevelse på gott och ont.

    Men jag brukar tänka så här...när det gäller att oroa sig för olyckor, död o.s.v. ... att "när det är dax att "gå vidare" så är det dax, och det kan ske när som helst och var som helst"

    Söta Molly... hi hi

    Ha en bra onsdag!
    Kram Patricia

    SvaraRadera
  5. Ja, den tiden närmare sig nu när de "små" skall stå på egna ben och flyga ut ur boet :) Men vem vet - det är ett tag kvar tills han "flyger ut", kanske finns det då en flickvän.... ;)
    Har en dotter som är på väg ut, till Italien men hon avvänjer sin mor på bästa sätt, när hon åkt på "semester", har hon utökat frånvaron från 2 v till 2 månader, så jag är nu redo att låta henne sticka iväg och bo där - ett tag... ;)

    Här är det också mycket att stå i och tiden bara springer iväg..... hösten kan ju här vara riktigt blöt och tråkig så vi försöker att pigga upp oss var dag/på vardagen, med små enkla ting.

    Ha det gott, 8`)

    SvaraRadera
  6. Kloka ord från mamma. Du får använda dem. Spar på krafterna så du kan oroa dig om det verkligen behövs.

    Men jeezes vad jag förstår dig! Jag håller tummarna för samma som du ;) Stor kram!

    SvaraRadera
  7. Min stora skräck! Min äldste är 13 & jag känner att det kanske inte dröjer jättelänge innan det är dags för äventyr.... Hjälp! Försöker komma ihåg hur jag själv kände... inte helt lätt att släppa taget...

    SvaraRadera
  8. Mina barn är inte så stora än (tack och lov) men jag tycker det är rätt av dig att uppmuntra barnen att resa, göra saker för sig själv innan de slår sig till ro! Jag gjorde det och det har gett mig så mycket! Jag var på kibbutz i Israel under oroligheter (som alltid) min mamma var inte lugn som en filbunke...
    Hur gärna vi än vill skydda våra barn från allt ont i världen så går det inte. Afghanistan är ju inte det stället man vill att ens barn ska åka till, men det är säkert en upplevelse för livet. Tänk på, det händer saker varje dag, olyckor, sjukdomar och annat. Måste också säga att jag är inte så tuff som jag låter. Har problem med att låta mina barn gå till lekplatser. Jag har sett hur många saker som helst som kan bidra till en olycka där! :)
    Oj, lång kommentar. Ha det bra och hoppas han bestämmer sig för att bo i drängastugan och att semester är när man är hemma! :)

    SvaraRadera
  9. Visst är det lättt att oroa sig i onödan, men det är ju dumt, det tar ju bara energi. Jag tror det går bra!!!

    Molly är en goding!!!

    Kraaaaam

    SvaraRadera
  10. Åh, nu ser jag.. lite längre ben ja..
    Söt, söt, söt!!! :-)

    Du, skulle nog få magsår typ direkt om jag hade en unge som kom hem och ville till afganistan. Men å andra sidan - det sker bilolyckor, flygkatastrofer... Jag vet inte hur man som mamma skyddar sig mot all oro man kan komma på. Själv hade jag en mamma som oroade sig för precis allt hon kunde komma på. Fanns det inte riktiga saker hon kunde ta till så tog hon till lite oriktigt också, som spöken och gangsters hon hämtat ur långfilmer på TV. :-)
    Jag tror inte att det gjort mig predestinerad till större försiktighet för min egen person. (Fast det är klart, särskilt äventyrslysten är jag ju inte när jag tänker efter... ;-))
    /ek

    SvaraRadera
  11. Jag vet att det är egoistiskt men jag skulle absolut aldrig vilja att mina barn reser som soldater. Jag hade mått fruktansvärt dåligt! Flytta hemifrån, jag visst, absolut, men inte till krigshärjade länder.

    Kram!

    SvaraRadera
  12. hoja...
    kram från mia

    SvaraRadera
  13. Ämenvafan!!!!! Grabbhalva!!!!! Vad som helst förutom Afgani-freaking-stan!!!!!

    Vi har sagt precis samma sak, världen väntar på er, med Afganistan....Nääää, där bleve det stopp.

    Jag håller tummarna och du kan gissa för vad.

    SvaraRadera
  14. Gulp!

    Shit, vad nervöst, du måste vara utom dig!!!!



    Håller tummarna att han hittar kärleken snart istället, nån som gillar charter kanske, hehehe!

    Kram

    Flisan

    SvaraRadera
  15. Ojoj... förstår din reaktion. Man vill ju inte ha dem allt för långt bort...

    En riktig liten sötnos den där Molly!! :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  16. Söt hund! Ja, oj oj förstår att du ångrar dig - men att resa är inte samma sak (jag pratar nog och kommer fortsätta prata likadant). Du har i alla fall sått ett frö om din oro, kanske han lyssnar till även detta! Tänk också på dina mors andra ord!
    Ha ett bra veckoslut! Anna-Karin
    livetharochnu-akh

    SvaraRadera
  17. Vad märkligt! Tänkte just på att det var ett tag sedan jag kikade in hos dig eller hörde av dig och tänkte göra ett besök hos dig. Innan jag hann med det såg jag att du varit inne hos mig. Tankens kraft? Du jag förstår att du får fnatt av att tänka på Afghanistan.Det är ju inte precis det land man tänker på i första hand. Jag är en riktig hönsmamma och kommer att bli hur nervös som helst den dagen mina tjejer ska ut och resa på egen hand. Det är väl nästan att hoppas på att han ändrar sig... Kram/Eva

    SvaraRadera
  18. 1. Meetings International
    2. Kemisk tidskrift
    3. Molly är söt. Har hon anlänt än?
    4. Mitt sista inlägg är "typ" till dig. Delvis i alla fall.

    SvaraRadera
  19. Vi har nu fått ett korrekt svar på dagens kluring!

    SvaraRadera
  20. Men ojojoj vad jag känner igen mig! I alla dina tankar Jaa det vet du ju redan;). Du beskriver så himla bra!

    Ler och skickar en varmvarmkram

    SvaraRadera
  21. Kära nån! Jag förstår att du fick hjärtat i halsgropen. Det klart att man vill att barnen ska resa och se världen. Men det får ju liksom vara lagom mycket världen. Och Afganistan låter som lite för mycket världen. Tror du han tar i för att se reaktionen? Inbillar mig att det måste krävas en hel del överväganden innan man ett sådant steg... Kram.

    SvaraRadera
  22. Oj, oj, oj ... Jag skulle vara mer än orolig. Men sonen är nog en klok person (med sådan mamma?), så det ordnar sig på ett eller annat sätt. Helgkramar till dig!

    Lady S på besök

    SvaraRadera
  23. Hejsan!!
    Nu var det jätte länge sedan jag var in här hos dig och ditt inlägg är som om det skulle vara skrivet av mig!!Jag har också en son som har en längtan att göra mFN tjänst och jag är inte riktigt med på noterna. Han ska först göra militärtjänsten, men sen säger han att utlandstjänst lockar..........
    Vi har också uppfostrat vår son att se världen, inte binda sig för tidigt, vara självständig mm , men det här är lite för mycket för ett modershjärta, måste nog få smälta in ordentligt.
    Vilken liten sötnos Ni skaffat!!

    Ha skön lördag!!

    Kram från
    "en till orolig mamma"

    SvaraRadera
  24. O jag förstår din oro och ditt grubbel men som lilla mamma sa och som jag nu också säger: ta inte ut någonting i förskott så slipper du oroa dig i onödan. Det kanske inte blir någonting av det hela.

    Låt lilla underbara Molly skingra dina tankar. Det kan inte vara svårt, så underbart söt som hon är.

    Trevlig helg och stor kram!

    SvaraRadera
  25. Håller med dig om Howard, jag blev besviken när jag provade den men vill ha den ändå. Drömmen är nog e tt rum där vi inte sitter så ofta, där jag kan ha det piffigt utan att familjen ska känna sig obekväm.
    Vad gäller Afganistan så har min vänninas dotter varit där som soldat länge. Hon har vuxit så och tycker själv att hon fått en helt annan syn på livet. Visst är L orolig när dottern är iväg men det är svårt att förbjuda eller övertyga någon om ngt som man säger nej till enbart av rädsla. Visst låter jag övertygande..... påminn mig om denna kommentar om tio år. HIHI!! Ha det bäst!

    SvaraRadera
  26. NÄMEN!!!! Har det kommit en Molly till er! (Min dotter heter det:) Så söt! Så nu är det tre stycken hos er. Mina barn tjatar om att vi ska skaffa en till. Jag säger vi får se. Stöter vi på nån riktigt charmig en som behöver ett hem så kanske...gärna en blandis...:D
    Det var längesen jag kikade in. Ser att du oroas över utlandstjänster. Hu, ja, det är ju bara att stålsätta sig. Ha det gott! Första snön har dalat i dag.

    SvaraRadera
  27. Jag förstår så exakt varje evigaste ord av oro som du beskriver... och jag tänker härmed sluta med att säga till Carolina att hon "ska ut och se världen.." och sådant dumtavenmammaattsättagrillerihuvudetpåna´ tänk!!
    Nej, jag skojar bara... självklart så vill jag att hon ska ut och pröva sina vingar i världen... men helst inte längre än till Vännäs då!

    Hoppas du har det bra ikvällen, min vän... och en riktigt varm gokram till dig i tanken nu...

    SvaraRadera
  28. Åh du milde...samma resonemang som är...upplev, lev, se er omkring, utbilda er, var fri...osv, osv...Jag ar peppat ungarna på samma vis. Förra året började sonen prata om att läsa i Tyskland ett år..."njo...men skolan är då..." sa hans mor...Dottern planerar en resa till Spanien nästa sommar..."är det nått att lägga pengarna på" säger hennes mor...osv, osv...Självklart så vill jag att de ska komma ut i världen och mina har ju ännu så länge fastnat för rätt "lättsamma" resor...men när sanningen blir så påtaglig att de ev inte ska vara är hemma längre då känns det rakt in i hjärtat...
    Det ska alla veta att det är då inte lätt att vara förälder alla gånger...
    Molly var då en rackarns liten goding...ser busig ut....hi hi...ett "kärleksbarn" dessutom...
    Märker att vovven här hemma är ett lika kärt besvär som småbarn...men hon sover på nätterna...Helmysigt och hon styr familjen med järntass...ja...hon vet hur hon ska göra för att få oss att smälta...
    Ha det nu fortsatt gott och det var då tur att det inte är i nästa vecka som sonen ska iväg...om alls...

    Kramar från Malin

    SvaraRadera
  29. Ja, det är nog så att "oro" tillhör livet... jag tror inte att man kan resonera sig ifrån den.... den finns där i olika former och är en del som alla andra delar, men man kan kanske lära sig att hantera den..... Har lilla Molly kommit till er nu??????????? Hoppas det!!! STORA KRAMAR fr C

    SvaraRadera
  30. Nyss en skolpojke och nu på väg till Afganistan. Personligen tycker jag att gubbarna själva kan åka dit och banka på varandra, för tonåringar har inte där att göra. Jag röstar nej. Det finns säkert andra trevligare resmål om sonen vill se världen.

    Kramar från Hönsmamman Nicoline med tigerklor under vingarna;)

    SvaraRadera
  31. Tänkte bara höra om du har börjat nedräkningen nu... för visst är det i övermorgon den lilla Molly kommer?
    I vilket fall som helst så förstår jag att det känns både spännande och roligt med en ny liten krabat på gården..

    Storaste kramen... alltid!

    SvaraRadera
  32. Ännu en kommentar om Afganistan..

    har son som nog är 1 el 2 år äldre än din han är mittenbarnet.

    När han skulle göra lumpen som han verkligen ville så bytte han inriktning p g a flickvän. Bytte från det han verkligen ville, men han fick i alla fall göra lumpen.
    Naturligtvis så anmälde han sig till utlandstjänst ...jag sa att det är ju inte vad mammor drömmer om. Tyvärr så tog det slut med tjejen annars hade vi varit två :-) !

    Efter lumpen så sökte han till 3-rig officersutbildning.
    I somras när han gick och väntade på antagningsbesked berättade han att en lumparkompis blivit uppringd o s v. Sonen hade under denna tid bytt tel nr o antagligen där för inte kunnat bli kontaktad !
    lumparkompisen, som enl sonen inte var så bra soldat, skall iväg nu i nov.
    Nu går min son på officersutbildningen så jag har fått lite respit på sådär 3 år.
    Mycket lockar ju pengarna och den lite romantiserade bilden som de får. Förstod att det pratas mest om att de skall hjälpa befolkningen. Men har också pratat med befäl som skall ta hand om de hemvändande och de har en annan bild och då gällde det Tchad.

    Be honom satsa på 3 årig eller 1 årig militär utbildning i stället.

    Inte lätt att vara mamma....!

    SvaraRadera
  33. Hej, nej det är inte lätt att vara mamma...sitter i lite samma sits som du faktiskt. Har alltid sporrat min äldre att se världen, skaffa sig intryck och erfarenheter, och nu när han alldeles snart kommer att ge sig ut i världen (nånstans) börjar det rycka alldeles förfärligt i navelsträngen! Också min son funderade på fredsstyrkorna då han gjorde lumpen, nu blir det världen "i fredligare former", men ändå känns det konstigt att svälja ner det där stora NEJ:et och låta uppmuntrande och stödande. Men som du så klokt skrev; man skall inte öda tid på att oroa sig för eventuella problem. De som kommer tar man sedan när de kommer - om de kommer.
    Kram, och tack för din varma kommentar!
    P.s Lilla Molly är helt förtjusande, hoppas ni får lika många underbara år tillsammans som jag fick med min Tosca.

    SvaraRadera
  34. Go morron !
    Åhh förstår så väl dina funderingar om sonens planer...
    Så roligt att du kikade in till mig, jag har precis fått igång skrivarlusten igen, ler* Det är underbart !
    Livet rullar på och nihar fått er en liten underbar Molly ser jag, grattis !

    Ha en härlig dag !
    Kram

    SvaraRadera
  35. Jo, jag ska försöka att ta det lugnt!

    Jag vet inte om jag kan känna det du känner inför sonens planer. Men jag förstår att det måste vara jobbigt. Med alla rapporter man hör om oroligheter i Afghanistan. Har ett par vänner vars son (han är yrkesmilitär och ca 30 år) var där för ca 1 år sedan (tror jag att det blir nu) men då var det mycket lugnare än vad det är nu. Det började röra på sig just när han åkte hem. Och jag vet att de är jätteglada att han inte är där nu.
    Din son är bara 18 och ligger i lumpen och då känns det naturligtvis ännu värre.

    Har du funderat något på det jag mailade dig om? Du kan väl skicka ett mail och tala om hur du tror att det blir.

    Kram
    Christina

    SvaraRadera
  36. Gissar att du har fullt upp med en liten go Molly just nu? En liten valp har ju rätt mycket energi också...

    Varmaste kramen ikväll...

    SvaraRadera
  37. Godmorgon!
    Tro det eller ej men denna fina burk hittade jag på city gross. Hoppas du hittar den. Ha en bra dag.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  38. Glömde....har Molly flyttat hem ännu?

    SvaraRadera
  39. Tittar in här ibland. När ja gläste Dina rader så känns rädslan igen, inte för Afghanistan,min son hade glasögon vilket gjorde mycket enkelt, men alla val man son ung kan göra och som vi önskar våra barn att de skall göra. Här hemma har vi ende sonen ( ja han bor inte hemma men) och nog finns oron där, när livsvalen inte blir som vi ville. Just nu har vi det lugnt men...
    Såg att Du fick bra tips här ovan.

    SvaraRadera
  40. Vad är det med Afghanistan som lockar dit våra fina ungdomar?

    Förstår din oro och känner med dig.
    kram

    SvaraRadera
  41. Jag förstår PRECIS hur du känner! När jag läste ditt inlägg kändes det nästan som om jag själv fick ett slag i magen...Afganistan, Ack ja, som förälder finns det ALLTID något att oroa sig för, är det inte för större saker så är det mindre saker, sjukdomar, bilolyckor etc etc..
    Min 23-årig dotter har rest mycket och jag har alltid uppmuntrat det, samtidigt som jag kännt lite oro. Men vad kan jag göra, hon är ju vuxen.....
    För unga killar i en viss ålder är det något lockande med lite farliga spännande äventyr..vi får väl hoppas att han tänker om. Om han åker å andra sidan och kommer hem med erfarenheten i bagaget och därefter slår sig till ro, så lär du inte behöva oroa dig så mycket för småsaker efter det....KRAM!

    SvaraRadera