Vi närmar oss slutet...

I veckan var mäklaren här för att få all information inför försäljningen. Det har blivit en veckas förskjutning och det är vi bara glada för. Man tror till en början att det bara är lite småkrafs som ska fixas, men det blir mer jobb än man trott. Nu har vi två helger på oss att färdigställa allt innan fotograferingen 27-28 april. Den veckan kommer även huset ut på nätet och visning blir söndag 17 maj.

Jag är helt slut, är tvungen att ta power naps på dagarna. Vet inte om det är min obefintliga stresshantering som kickar in. Grejar inte att hålla detta höga tempo hela vägen. Tufft är det för min kära man som får dra det tunga lasset. Men min "krasch in i väggen" har satt sina spår, jag blir aldrig den jag varit. Och stress funkar inte för mig... Jag sover och sover... Idag var jag med min käras bil till verkstaden i Nyköping. På hemväg höll jag på att somna vid ratten, var tvungen att ha fläkten med kall luft rakt i ansiktet för att hålla mig vaken. Har numera också en burk med energidryck i bilen...

Eftersom min man arbetar, blir det jag som får köra och uträtta ärenden, handla hem alla grejer, ringa och fixa, hålla reda på allt. Det blir för mycket... Men det är bara att acceptera att man inte är på topp längre. Jag behöver mer pauser och mer tupplurar för att orka...

Har även hunnit fylla jämnt i veckan, vilket var en mer positiv händelse än jag föreställt mig. Faktiskt! ;) Blev uppvaktad med blommor och överraskningar från bästa sonen, vänner och grannar. Glädjetårar och skratt, precis som det ska vara på en födelsedag, Ser nu framemot spadagspresenten med bästa grannvännerna. Den dagen kommer att uppskattas alldeles oerhört när denna hysteriska fas är över.

Längtar också att få komma iväg med min kära för en avkopplande helg när huset är sålt.

Fler finns här som också är helt slut...

En annorlunda sommar...

Här är jag!

Det blev ett långt uppehåll och det kanske hänger ihop med att årets sommar inte blev som andra somrar. Mer en "Jassåsommar", än en "JAHAAsommar", om ni förstår hur jag tänker.

Vädret var avvaktande där i början, mest regn och rätt så kylslaget. Trots att just vår lilla bit av Sörmland ändå var mer förskonad från regn än andra. Fyra veckor skulle kära mannen ta ut i semester och det kändes som en evighet. Första veckan gick åt till att leta efter sugen, den var helt borttappad. Samtidigt var vädret grått och trist, andra veckan blev det lite panik, när vi insåg att vi nog inte skulle hinna med det vi föresatt. Dålig planering kanske vi kan skylla sommaren på, dålig planering av egna och andras ledighet. Det enda vi hann med, var en helg i Bergslagen med lite fiske vid vackra sjöar.

Av renovering blev det åtminstone en tumme. Trappan blev målad, men där tog det slut.

Vi hade gäster de sista två sista av kära mannens semester. Flera vändor till stora flygplatsen blev det. Bor man på vischan blir det en liten nätt turoretur på 30mil och med "avlämningavhämtning" blir det ca 6tim, d v s en dag som bara försvinner upp i "rök". Finns mängder med roligare sysslor än att flänga mellan paradiset och "ankomstavgångshallar".

För första gången i hela mitt liv, ja bortsett från de första åren kanske, har jag inte badat i någon sjö, inte  heller i något hav. Det om något känns väldigt konstigt...

Det blev dessutom väldigt mycket "fixamat-sörv", "kaffe-sörv" och "gästuppassnings-sörv"  i sommar.

Men åtminstone hade vi tur med vädret i augusti...

Vi har fått nya erfarenheter om planering av egna, men framför allt andras resor, som vi tar med oss till somrarna framöver.

Så, då var det första inlägget efter uppehållet äntligen skrivet. Nu är väl prestationsångesten över... hoppas jag...

Nu kan det bara bli så mycket bättre...

Helt utslagen har jag varit under januarimånad! T o m hundarna har legat sympatiutslagna...

2012 startade inte så bra här hos oss. Sonen glömde packa ner sina influensabasilusker när han flög tillbaka till Lund före Trettonhelgen och smittan spred sig snabbt här hemma.

Kära mannen insjuknade i feber och hosta, medan jag däremot kroknade helt, på en gång. Feber och hosta som visade sig vara mykoplasma (lunginflammation) och som om det inte var tillräckligt, återvände astman som nästan varit bortglömd i mer än 10 år. Astman blev värre och värre. Till slut åkte jag två gånger per dag till läkaren för inhalering. Dessutom tog inte första antibiotika kuren kål på mykoplasman, så jag fick starta en ny kur. Eftersom jag även är allergisk mot penicillin blev det knepigt med medicineringen.

Vändpunkten blev i fredagskväll, efter dryga tre veckor. Fredag morgon blev det lite av kris, astman hade förvärrats över natten. Vi fick stanna bilen tre gånger på väg till läkaren för att jag skulle få luft. Det blev full fart hos läkaren och efter att ha fått dundermediciner började vändningen sakta men säkert.

Igår lördag åt jag mat som faktiskt smakade något, kunde t o m dricka min första kopp kaffe på dryga tre veckor som t o m smakade hyfsat gott.

Det värsta har varit att jag inte kunnat sova. Direkt när jag lagt mig så har hostan startat. Jag har bullat upp mig med kuddar till ett mer halvsittande läge och på dagarna har jag hängt med kuddar i en fåtölj. Trots det har jag hostat och hostat och hostat och hostat...

Jag har inte registrerat någonting av omvärlden. Månaden januari har bara passerat väldigt snabbt i ett enda töcken. Det enda mitt liv har varit inställt på är intag, men framför allt utblås av luft... Jag har inte heller varit kommunicerbar under perioder. Om jag försökt prata, har jag bara hostat. Rösten är fortfarande väldigt svag och mycket svajig. Men jag känner att jag är på rätt väg!

Idag noterade jag att det var snö därute, ett par centimeter och solen syntes fortfarande efter 1600. Det betyder att saker och ting har hänt medan jag varit "borta"...

Skickar ett stort och varmt tack till våra bästa av grannar!

Jag har varit helt beroende av goda grannar som hämtat ut medicin, köpt hundmat, handlat nödvändigt hem. Bästa grannar som sms:at och ringt för att ha koll på läget, när jag varit ensam, som kört mig till läkaren och som handlat hem mat. Och älskade mannen som i omgångar har fått VAFFA från sitt viktiga jobb... "vård av sjuk fru".

Men som sagt, nu kan det bara bli så mycket bättre under resterande 2012!

Imorgon men inte idag...

Befinner mig i en formsvacka just nu. Juleuforin är över, sonen är tillbaka i Lund och vardagslunken har ännu inte fått någon struktur. Hittar inga rutiner, utan är mer i tanken för "Imorgon, då minsann...". Men när imorgon kommer, känner jag mig precis lika oinspirerad som igår.

Tror jag måste sparka igång kära mannen med våra renoveringsplaner här på övre våningen. Det där s k "dressing roomet" som blev hängande luften, de där golven som ska målas, hallen som ska helrenoveras... Har upptäckt att jag av någon anledning har lättare att komma igång, när jag ser någon annan slita först ;).

Känner att jag helt tappat fokus, tankarna snurrar utan någon struktur. Medan planerna finns för de där två rummen som ska förvandlas till klädförvaring och arbetsrum, har jag redan nya tankar för vårt sovrum. Sovrummet som egentligen är färdig fixad. Har länge känt att sovrummet saknar lite "oommppss", då menar jag rent inredningsmässigt förstås! Vill få in en fondvägg, med lite färg och mönster. Men då hamnar jag i nytt dilemma, vilken färg ska man välja. Älskar grönt, men vill variera mig, skulle passa med turkos mot ek och vårt mörka golv, eller då kanske lite mörk ljung skulle bli bättre, eller så ser det också helt fel ut mot golvet... Eller räcker det helt enkelt med mer färg på bäddlinnet?!

Ja, så var det ju egentligen inte sovrummet som var det akuta, utan nu var det ju de där andra två rummen som ligger i fil. Jag kanske skulle ha en fondvägg, tapet med mönster, i klädrummet. Inte grönt, men kanske mörk ljung eller varför inte grått? Hur ska klädförvaringen göras, vilket system ska väljas? Hur ska arbetsrummet inredas?

Som ni förstår kommer jag ingenstans. Och egentligen är det mest akuta, att städa hela övre plan, tömma rummen från bröte, stuva in julkartongerna i kattvinden, köra sopor och slänga tomglas.

Men det är mulet idag och jag borde skotta lite snö efter gårdagens snöpåfyllnad, samtidigt som jag känner mig lite off. Jag tror istället att jag åker in till köpingen och postar paketet till sonen med de försenade julklapparna.

Men imorgon, då minsann!

Får nog klargöra att deppig, det är jag defintivt inte, men frustrerad över min oförmåga att börja ta tag i saker och ting. Få något ur händerna. Har alldeles för mycket prat/tankar och lite, eller ingen verkstad alls... :D