Nu är vi snart framme vid visningsdagen...

Vi har slitit och jobbat hårt. Målat och fixat, bränt skräphög, röjt och fejat, plockat undan, inhandlat lite nytt och fräscht...

Lagom till fotograferingen blev vi klara. Solen sken från klarblå himmel och bilderna blev kanonfina. Mer kan vi inte göra, nu är det bara att vänta och se... Visningen är på söndag 17 maj.

Det har åkt en hel del långsamåkande "utanpåtittare" här, efter att annonsen kom ut på Hemnet. Det känns positivt och enligt mäklaren har det kommit många samtal och intresseanmälningar.

Tack och lov att det är Kristi Himmelfärdshelg med ledighet för att vi ska hinna tömma det sista och städa innan visning. Det som gick så lätt att gömma undan i kökslådorna, grovkök, byrålådor och kattvindar. Allt detta måste nu plockas ner i kartonger och tas ut till magasinet. Lådor och skåp måste även de se välstädade ut.

Vi är förväntansfulla inför visningen och ser nu fram emot vår sista sommar här. Sonen kommer hem från Lund och hjälper oss med att tömma huset och även med flytten till Stockholm. Känns skönt att ha sonen hemma i sommar, eftersom han kommer att studera höstterminen i Prag. Har också börjat planera för en avskedsfest här på gården innan vi börjar tömma huset.

Det kommer att bli tufft att lämna detta paradis och flytta in i lägenhet igen. Men vi försöker se det positiva med stadslivet och att bostaden ligger alldeles intill Årstaviken, parker och kolonilotter. Samtidigt känner vi att vår dröm i Frankrike närmar sig. Vår husdröm är nu på väg att uppfyllas. Nästa sommar planerar vi för en längre period i vårt Languedoc, för att då mer aktivt gå in i husletande. Ser att det är fler svenskar som hittat dit ner, många som köpt hus för ett andra boende, men även de som flyttat ner permanent. Roligt är det att fler hittar ner till denna vackra del av Frankrike.

Vi närmar oss slutet...

I veckan var mäklaren här för att få all information inför försäljningen. Det har blivit en veckas förskjutning och det är vi bara glada för. Man tror till en början att det bara är lite småkrafs som ska fixas, men det blir mer jobb än man trott. Nu har vi två helger på oss att färdigställa allt innan fotograferingen 27-28 april. Den veckan kommer även huset ut på nätet och visning blir söndag 17 maj.

Jag är helt slut, är tvungen att ta power naps på dagarna. Vet inte om det är min obefintliga stresshantering som kickar in. Grejar inte att hålla detta höga tempo hela vägen. Tufft är det för min kära man som får dra det tunga lasset. Men min "krasch in i väggen" har satt sina spår, jag blir aldrig den jag varit. Och stress funkar inte för mig... Jag sover och sover... Idag var jag med min käras bil till verkstaden i Nyköping. På hemväg höll jag på att somna vid ratten, var tvungen att ha fläkten med kall luft rakt i ansiktet för att hålla mig vaken. Har numera också en burk med energidryck i bilen...

Eftersom min man arbetar, blir det jag som får köra och uträtta ärenden, handla hem alla grejer, ringa och fixa, hålla reda på allt. Det blir för mycket... Men det är bara att acceptera att man inte är på topp längre. Jag behöver mer pauser och mer tupplurar för att orka...

Har även hunnit fylla jämnt i veckan, vilket var en mer positiv händelse än jag föreställt mig. Faktiskt! ;) Blev uppvaktad med blommor och överraskningar från bästa sonen, vänner och grannar. Glädjetårar och skratt, precis som det ska vara på en födelsedag, Ser nu framemot spadagspresenten med bästa grannvännerna. Den dagen kommer att uppskattas alldeles oerhört när denna hysteriska fas är över.

Längtar också att få komma iväg med min kära för en avkopplande helg när huset är sålt.

Fler finns här som också är helt slut...

En underbar vårdag...

Vaknade upp till min alldeles egna dag! På radion pratade de om snö och elände i Stockholm, men här i vårt paradis var det grönt. Solen letade sig fram och värmde helt underbart.

Födelsedagen startade med bastubad, sedan en brunch med min favorit, äggröra med rökt lax. Det blev en hel del trädgårdsarbete i solskenet, massor hann vi med. Satt sedan på eftermiddagen i solen och njöt av bubbel.

Födelsedagsmiddagen gick naturligtvis i tornedalstecken:

* Löjromstoast
* Renstek med hasselbackspotatis,
sås på rödvin och svart trumpetsvamp

Vår gräsmatta är återigen blå. Blå som scilla, helt fantastisk. Och överallt spirar det i trädgården...

Nu kan det bara bli så mycket bättre...

Helt utslagen har jag varit under januarimånad! T o m hundarna har legat sympatiutslagna...

2012 startade inte så bra här hos oss. Sonen glömde packa ner sina influensabasilusker när han flög tillbaka till Lund före Trettonhelgen och smittan spred sig snabbt här hemma.

Kära mannen insjuknade i feber och hosta, medan jag däremot kroknade helt, på en gång. Feber och hosta som visade sig vara mykoplasma (lunginflammation) och som om det inte var tillräckligt, återvände astman som nästan varit bortglömd i mer än 10 år. Astman blev värre och värre. Till slut åkte jag två gånger per dag till läkaren för inhalering. Dessutom tog inte första antibiotika kuren kål på mykoplasman, så jag fick starta en ny kur. Eftersom jag även är allergisk mot penicillin blev det knepigt med medicineringen.

Vändpunkten blev i fredagskväll, efter dryga tre veckor. Fredag morgon blev det lite av kris, astman hade förvärrats över natten. Vi fick stanna bilen tre gånger på väg till läkaren för att jag skulle få luft. Det blev full fart hos läkaren och efter att ha fått dundermediciner började vändningen sakta men säkert.

Igår lördag åt jag mat som faktiskt smakade något, kunde t o m dricka min första kopp kaffe på dryga tre veckor som t o m smakade hyfsat gott.

Det värsta har varit att jag inte kunnat sova. Direkt när jag lagt mig så har hostan startat. Jag har bullat upp mig med kuddar till ett mer halvsittande läge och på dagarna har jag hängt med kuddar i en fåtölj. Trots det har jag hostat och hostat och hostat och hostat...

Jag har inte registrerat någonting av omvärlden. Månaden januari har bara passerat väldigt snabbt i ett enda töcken. Det enda mitt liv har varit inställt på är intag, men framför allt utblås av luft... Jag har inte heller varit kommunicerbar under perioder. Om jag försökt prata, har jag bara hostat. Rösten är fortfarande väldigt svag och mycket svajig. Men jag känner att jag är på rätt väg!

Idag noterade jag att det var snö därute, ett par centimeter och solen syntes fortfarande efter 1600. Det betyder att saker och ting har hänt medan jag varit "borta"...

Skickar ett stort och varmt tack till våra bästa av grannar!

Jag har varit helt beroende av goda grannar som hämtat ut medicin, köpt hundmat, handlat nödvändigt hem. Bästa grannar som sms:at och ringt för att ha koll på läget, när jag varit ensam, som kört mig till läkaren och som handlat hem mat. Och älskade mannen som i omgångar har fått VAFFA från sitt viktiga jobb... "vård av sjuk fru".

Men som sagt, nu kan det bara bli så mycket bättre under resterande 2012!

Lycka på gården...

Det är inte bara månen som skiner över gården. Ser ni att det lyser på drängstugans veranda? Det är sonen som äntligen har kommit hem! Just nu snusar hundarna hos honom. Lyckan är total här på gården :).

Julgranen blev klädd i helgen och det är riktig julstämning i huset. Nu är det bara paketen som saknas under granen och de ska fixas de närmsta dagarna.

Lite kuriosa om mig...

Ni som följt mig vet att jag inte är en pysslig person, huslig måhända, men här varken sys, klipps eller klistras, inga genomtänkta "installationer" ligger för mig heller. Det målas inte heller ofta... om jag inte lyckas lura kära mannen till det. Det är väldigt lite lull-lull, spets och romantik, men mer stora rejäla tag som renoveringar, nybyggen och sådant.

Ni ser kanske att det skymtar en julgransmatta där på bilden. Kan ni tänka er att det är moi, d v s jag som gjort detta handarbete. "Korsstygnat", ja eller sytt denna skapelse. Varje år när jag tar fram denna matta, blir jag lika förvånad över att det faktiskt är jag som suttit där och knåpat, sytt korsstygn, följt mönster, räknat, bytt trådar och färger. Och dessutom fullföljt arbetet! Okey, jag vet att det är inte är ett speciellt avancerat handarbete, men det är trots allt, ett hand-arbete, av mig ;).

Ni som känner mig, förstår vilken bedrift detta är... Vid det tillfället, får många, många år sedan när jag satt i min soffa och skapade detta mästerverk, mådde jag inte alls bra. Och då blir bedriften än större, att jag under de omständigheterna hade förmågan att fokusera på ett "äkta" handarbete.

Jag har aldrig, varken förr eller senare återupprepat detta.

Imorgon men inte idag...

Befinner mig i en formsvacka just nu. Juleuforin är över, sonen är tillbaka i Lund och vardagslunken har ännu inte fått någon struktur. Hittar inga rutiner, utan är mer i tanken för "Imorgon, då minsann...". Men när imorgon kommer, känner jag mig precis lika oinspirerad som igår.

Tror jag måste sparka igång kära mannen med våra renoveringsplaner här på övre våningen. Det där s k "dressing roomet" som blev hängande luften, de där golven som ska målas, hallen som ska helrenoveras... Har upptäckt att jag av någon anledning har lättare att komma igång, när jag ser någon annan slita först ;).

Känner att jag helt tappat fokus, tankarna snurrar utan någon struktur. Medan planerna finns för de där två rummen som ska förvandlas till klädförvaring och arbetsrum, har jag redan nya tankar för vårt sovrum. Sovrummet som egentligen är färdig fixad. Har länge känt att sovrummet saknar lite "oommppss", då menar jag rent inredningsmässigt förstås! Vill få in en fondvägg, med lite färg och mönster. Men då hamnar jag i nytt dilemma, vilken färg ska man välja. Älskar grönt, men vill variera mig, skulle passa med turkos mot ek och vårt mörka golv, eller då kanske lite mörk ljung skulle bli bättre, eller så ser det också helt fel ut mot golvet... Eller räcker det helt enkelt med mer färg på bäddlinnet?!

Ja, så var det ju egentligen inte sovrummet som var det akuta, utan nu var det ju de där andra två rummen som ligger i fil. Jag kanske skulle ha en fondvägg, tapet med mönster, i klädrummet. Inte grönt, men kanske mörk ljung eller varför inte grått? Hur ska klädförvaringen göras, vilket system ska väljas? Hur ska arbetsrummet inredas?

Som ni förstår kommer jag ingenstans. Och egentligen är det mest akuta, att städa hela övre plan, tömma rummen från bröte, stuva in julkartongerna i kattvinden, köra sopor och slänga tomglas.

Men det är mulet idag och jag borde skotta lite snö efter gårdagens snöpåfyllnad, samtidigt som jag känner mig lite off. Jag tror istället att jag åker in till köpingen och postar paketet till sonen med de försenade julklapparna.

Men imorgon, då minsann!

Får nog klargöra att deppig, det är jag defintivt inte, men frustrerad över min oförmåga att börja ta tag i saker och ting. Få något ur händerna. Har alldeles för mycket prat/tankar och lite, eller ingen verkstad alls... :D

Nya upptäckter...

Denna vecka har givit mig flera nya upptäckter...

Som exempelvis, att man borde kolla noggrant att man har sina kläder rätt vända och dessutom kolla sig i spegeln INNAN man åker iväg för shopping.

Annars kommer man hem och upptäcker att man haft sin tunika ut och in med alla etiketter framme, t o m den där med extra knappen och dessutom har man inte håret i en snygg klämma utan i en KNÖK mitt på huvudet...

Man kan heller inte öppna dörren till vårt magasin med bilens fjärrstyrda nyckel. Det hjälper inte att trycka på nyckeln i fickan en gång, inte heller en andra gång och definitivt inte heller en tredje gång...

Om man bara tänker "jaskabara" en hel vecka, så händer inte heller särskilt mycket här hemma...

Det finns dessutom vissa fördelar med att sonen lämnat boet :D

Man får på Spotify spela samma låtar på repeat, hur länge som helst och dessutom på högsta volym, utan att någon gapar på en!

Man får laga precis vad man vill till middag, utan att någon klagar eller plötsligt "inte är hungrig" längre!

Man får när man känner för det, skrika ute på gården "DEEEEEOOOOOO", precis hur högt man vill, utan att någon blir vansinnig!

Man får dessutom springa runt naken i sitt eget hem, efter att man duschat, utan att någon blir helt freaking galen!

Man får dansa till sin höga musik och shaka sin booty utan att någon bara döööör och slänger igen dörren - utifrån!

Men annars är det bara bra och alla vi mår fint och känner att livet har så mycket mer att ge här framöver ;)

Blåsippan ute i backarna står...

Äntligen kom den, blåsippan! Nu blommar det för fullt i vår skogsbacke.


Tror att jag njuter alldeles extra av alla dessa vackra vårblommor, p g a att inget av detta fanns i mina barndomstrakter, där uppe i norr. Vintern förvandlades till vårvinter med skare och solsken. Sedan kom islossningen och vipsvops var sommaren där med sommarblommorna.

Jag kommer fortfarande ihåg min allra första vår i Stockholm. Jag gick helt lyrisk kring i vitsippsbackarna och njöt av allt det vackra. Kände lyckan när jag fick se de gula små tussilagosolarna i diket. Och äntligen fick jag se de ljuvliga blåsipporna, som vi fick sjunga om i skolan.

Känner fortfarande samma varma lycka över alla dessa underbara vårblomster.

Min födelsedag kunde inta ha börjat bättre, blåsippor, solsken, klarblå himmel, +10 i skuggan och så sonen som fixat efterrätten till ikväll. Han har gjort sin egna favorit, jordgubb- och limepannacotta ;). Och jag lagar min egna favorit till middag, marulk med halstrade pilgrimsmusslor i sherrysås :D.

Onsdagsdrömmar...

Känner mig aningens otålig och längtar alldeles otroligt efter att få gå runt på vår underbara tomt. Tycker att den vackra, men osedvanligt långa, kalla vintern har påverkat mig oerhört. Har känt mig tung i sinnet och haft svårt att finna någon som helst energi, t o m till det mest basala i vardagen.

Men nu, nu när våren äntligen tagit sats, även om det fortfarande går långsamt, då känns det som även jag väcks till liv igen. Energin börjar spira och glädjen är tillbaka.

Tålamod verkar dock vara en egenskap som är nödvändig i år. Och tålamod är en egenskap jag saknar helt... Så för att se framåt måste jag se bakåt!

Vill se scillan färga gräsmattan blå och planera för rabatter och nya planteringar...


Vill drömma om växthusplantor och känna doften av solmogna tomater...


Vill sitta på altan och njuta av grilldoft...


Vill gå upp på min kulle, till min favoritplats, titta ut över sjön och känna lyckan bubbla inom mig...


Vår-otålig var man redan år 1898 ;)
"Smält min is,
låt min snö gå i tö",
suckade vintern till våren.
"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker",
sjöng våren.
Vårvintervisa av Gustaf Fröding

Humöret på topp...

Efter helgens besök i Stockholm, kan man inte må annat än bra. Jag hade sett till att fylla dagen och kvällen med möten, både nya och gamla vänner. Glad är jag för att ni vänner tog er tid att träffa mig :)

Anlände fredag förmiddag till hotellet, hann "boa" in mig, innan jag tog en promenad genom ett juligt city mot Östermalm. Åt lunch med Tingeltangel som var precis så där go, mysig och mjuk som jag föreställt mig. Samtalsämnena tog inte slut. Tiden rusade alltför fort och vips hade ett par timmar passerat.

Iväg till t-banan och Vasastan där jag klev in hos underbara Lisas Torp. Blev bjuden på Nordingårdens glögg som smakade fantastiskt gott. Lisa har lyckats skapa en ljuv oas i stan, känslan är densamma som den hon har på sitt underbara torp.

Trots en massa prat hann vi även på en tur bland hennes butiksfavoriter och vi avslutade eftermiddagen med fika och avslöjande eftersnack ;).

Tillbaka till hotellet för lite piff och sedan iväg med mina go'a gamla vänner på restaurang. En helt underbar kväll fick jag! Kvällen avslutades med en drink uppe i Skybar på Royal Viking. Kära mannen kom också strax efter, från sin utekväll med jobbkollegorna.

Stockholmsbesöket var denna gång en ren njutning och jag kände egentligen inte alls av fredagsstressen och julshoppingshystering. Besökte själv inte en endaste butik, förutom då Lisas små pärlor ;).

Mår fortfarande bra, känns som energidepåerna är till brädden fyllda. Igår hann jag även med en tur till IKEA för påfyllning av värmeljus och lite annat.

Nu gäller uppröjning och städning. Samtidigt planerar jag också inför vår årliga glöggbuffé för grannarna på lördag. Vissa glöggtilltugg är ett måste, men letar också efter nya idéer. I år har vi tänkt göra ett annat upplägg på bjudningen ;).

Julmusiken i bakgrunden underlättar både städning och planering...

Vipsvops...

December är här!

Äntligen är gråregnsnovembermånaden över! Välkomnar december med ljus i fönster, ljus i trädgården, ljus överallt...

Fick upp adventsstakar och stjärna redan under förra veckan. Struntar i principer och njuter av att äntligen få mer stämning, åtminstone inomhus. En ljusslinga lyser även runt altanräcket. Har också äntligen fått utomhusbelysning i backen ner mot brevlådan och bara det är ett extralyft när man bor som vi ute på landet. För det enda som lyser upp här ute, är en eventuell måne.

December är en extra bra månad och startveckan börjar riktigt bra. Sonen har ledigt denna vecka och bara det är extra trevligt.

På torsdag får jag besök av en underbar vän. Ett besök som har blivit ombokat och avbokat men som nu äntligen ser ut att bli av.

Kära mannen ska ut med jobbet på fredag och stannar kvar i Stockholm över natten. Självklart passar jag på att hänga med! Ja, inte med hans jobb, utan på övernattningen. Sonen får nöjet att vara hundvakt ;).

Galen vore man väl om man tackade nej till en hotellnatt mitt i stan och en underbar hotellfrukost!? Jag lyckades få en natt på Nordic Sea Hotel till ett riktigt bra pris. Det känns lite speciellt med att bo på hotell i ens gamla hemstad.

Jag har försökt boka in så många trevliga möten som möjligt, med både gamla vänner och bloggvänner. Dagen är nu nästan fullbokad, blir det en lucka kanske jag hinner med att kika in i någon av favoritbutikerna. Fredagskväll blir det även restaurang med snickesnack, god mat och "lite" vin tillsammans med vänner som man träffar alltför sällan. Längtar så!

Ni ser, det är inte mycket som behövs för att få mig på topp. Inga långresor, ingen solsemester, inga "hotta cityn" i Europa. Nä, boka bara in mig på 4-stjärnigt i Stockholm och låt mig luncha och fika med sköna vänner! Ta mig ut på restaurang och låt mig få njuta av mat och vin, av att bli serverad. Skratta och prata med vänner tills jag inte orkar mer. Skiljas åt i natten och sedan få återvända till hotellrummet och somna mellan frasiga lakan... That's me! :D

Dessutom ser det ut att bli sol på fredag. Det kan inte bli en bättre start på december!

Det här med resultatet av uppfostran...

Plötsligt igår slog det där med resultatet av ens barnuppfostran, rakt in i hjärtat *uugghhfff*.

Jag fick alltid höra av min mor att jag skulle ut och se världen medan jag var ung. Res, se och upplev! Det var hennes motto. Jag gjorde det, reste, såg och upplevde och det berikade mitt liv oerhört mycket.

Har naturligtvis fört över allt detta till vår son, det enda barn vi har. Har försökt stävja min rädsla, för rädslan har alltid funnits närvarande, alltsedan vårt änglabarn. Men jag har kämpat för att inte mina rädslor ska hämma eller hindra honom. Så bind dig inte för tidigt! Ut i världen, res, se och upplev!

Har även försökt leva efter ett annat av min älskade mors motton i livet.
Ta inte ut någon oro i förväg! För tänk om inget händer, då har du slösat med din energi helt i onödan. Och skulle något hända, då behöver du all kraft och styrka för att ta dig genom det hela.

Nu är sonen i lumpen och tillhör ett förband som utbildas för utlandstjänst, vilket han också sagt han var intresserad av. Han stormtrivs med militärlivet, med befälen och polarna. Och jag har inte heller funderat och oroat mig, utan glatt mig mer åt att han mått bra...

Förra veckan fick de besök av generaler och andra som uppmuntrade dem att söka utlandstjänst. Igår morse fick jag ett SMS: "Har ansökt till utlandsstyrkan i Afghanistan, bara så att ni vet". Jag svarade... *ugghhfff*

Plötsligt slog insikten mig med full kraft, rädslan kom som ett hårt knytnävsslag i magen...

Vad har jag gjort?!
Varför har jag sagt att han ska ut och se världen?! Är jag riktigt klok?! Det var ju inte det här jag menade med att se världen!! Afghanistan där det är som allra värst?!

Himmel!
Varför har jag tjatat om att inte binda sig för tidigt?! Vad var det för fel med flickvän?! Bli sambo i unga år och kanske t o m bo i drängstugan här hemma?! ;)
Vill man resa, så finns det ju charter till Mallis och Kanarieholmarna! Och vill man nu se mer av världen, går det ju charter, t o m långt bort till Thailand!

Vad har jag gjort??? *skrattarnervöst*

Han ringde senare och förstod nog hur jag reagerat. Tröstar mig med att det inget är att oroa sig för... än. Blir han nu antagen, kan han fortfarande tacka nej ända in i det sista. Lumpen är inte klar förrän i juni 2010 och utlandstjänsten blir aktuell först i november 2010.

Låter rädslan sjunka in och ska sedan släppa tankarna. Lägga oron åt sidan, för mycket kan hända än. Men kommer ändå hålla tummarna... *mensägerinteförvad* ;).
Bild fr www.mil.se

Molly är därför ett betydligt trevligare samtalsämne :).
Flera har undrat över rasen och Molly är en blandning av en svart/silver dvärgschnauzer och en svart/vit foxterrier. Ägarna hann liksom inte med när grannens dvärgschnauzer lockades över till ett besök hos deras tjejfox ;).
Molly snart 8 veckor

Finns ingen inspiration...

Frostig oktobermorgon

Det känns tomt i bloggeritanken, ingen inspiration över huvudtaget. Helgerna går till vinterförberedelser, nya fönster hos sonen i drängstugan, vedkapning, inplockning av växter och trädgårdsmöbler.

Veckorna går till plock och röj, ibland lyckas jag motiveras till en och annan roadtrip. Som den i fredags tillsammans med Katarina och Carina. Vi betade av Kungsör med omnejd. Q outlet kan jag rekommendera, massa fina märkesgrejer till minipriser.

Arboga blev resans höjdpunkt. Där Kuriosaboden blev fyndplatsen för några av oss ;). Vi kunde ha botaniserat där länge, länge... Arboga var en positiv upplevelse. Stan ligger vackert vid Arbogaån, mysiga gränder och vackra trähus, för att inte tala om de underbara caféerna.

Hösten bär med sig många minnen, sorgliga sådana, vilket gör att sinnesstämningen blir låg... Men tack och lov att vi ändå har något trevligt att se fram emot. I vår kalender har vi noterat med rött den 28 oktober då Molly flyttar hem till oss. Därefter är den 8 november som är rödmarkerad. Inte för att det är fars dag! Utan för att det är då sonen kommer att starta sin högvakt vid slottet och vid Drottningholm. Gissa vilka som kommer att vara där och fota?? ;).

Molly 6 veckor

I övrigt så lunkar det på...

På en annan plats...

För de som undrat, är jag härinne *skrattar*. Plockar in och ut i diskmaskinen och däremellan sitter jag bara här och njuter av allt det underbara :).


Dagar och veckor går... Har haft lite svårt att komma igång med bloggandet och har inte heller kikat in hos er andra som jag brukar. Känns som det varit en aningens mycket under ett längre tag. Försöker njuta utomhus av sista augustivärmen.

Kräftfesten avlöpte fint och får nog skryta lite och säga att det är nog inte många som slår oss vad gäller kräftkokeriet ;). De smakade som vanligt alldeles extragott!


Goaste väninnan blev kvar i två dagar och det var underbart. Svampplockning i gamla torpartrakter där vi båda har mängder med härliga minnen ifrån. Kvällsgrillning med vin och sedan en massa nattprat. För att avsluta med en biltur i den vackraste delen av Sörmland ;).

Sonen har hunnit hem ett par gånger sedan inryckning. Redan efter de första två veckorna noterade vi en märkbar skillnad i både uppförande och beteende. Kan ni tänka er då vad 11 mån ska göra med honom??! Det kommer att ske underverk! Militären verkar vara den bästa skolan av alla. Pojkar blir verkligen män, var så säkra *skrattar*. Nu är han ute i fält i 10 dagar, ska sova i tält bl a. Väldigt nyttigt, eller hur? ;).

Däremellan har vi hunnit besöka Strömsholms Djursjukhus igen, nu med äldsta hunden. Det konstaterades att hon har ett blåsljud i hjärtat och det förklarar varför hon inte har orken som tidigare. Nu får det bli två promenadsvängar, en kortare med båda hundarna och så en längre med den yngre hunden.

Besöket på Strömsholm fick mig en aningens ur balans...

Trodde jag enbart hade mängder med positiva minnen med mig i mitt bagage. Allt det där hemska och obehagliga trodde jag att jag stuvat längst där inne och sedan förseglat det rejält.

Men plötsligt när jag klev in i rummet för ultraljudsundersökningen, insåg jag att skillnaden nog inte var så stor, mellan en hjärtundersökning på hundar och människor.

Kände igen det dämpade ljuset i rummet när jag steg in i rummet, ljudet från apparaten lät välbekant, kände igen bilderna på skärmen, färgerna som visades på skärmen var också bekant, hörde hjärtats slag... Nej, vad var det här?! Att stå där alldeles intill och uppleva undersökningen var ju också alldeles nyss... *guulppochsväljerhårt*

Plötsligt blixtrade minnen fram, minnen jag inte vill komma ihåg! Och vipsvops kastades jag 12 år tillbaka i tiden...

Det gick inte att hejda känslostormen...

På detta helt fantastiska djursjukhus tar det inte enbart hand om djur. De tar även omhand vovvens matte, som för en stund kände marken rämna igen. Jag fick ett rum, en varm hand på mina axlar, ett samtal av tröst i mina floder av tårar. En stund av empati...

Hamnade i en svacka där minnen som inte vill bli ihågkomna envist trängde sig på. Sorgen tar aldrig någonsin slut. Den bara stuvas in emellanåt. Nu har den värsta känslan släppt, men en viss melankoli har gjort sig påmind igen.

Känner att jag behöver få lite skratt och glädje-inputs och vad gör man då? Jo, man messar och terrar sin vän Flisan till att boka in en träff, vilket vi nu har gjort. På onsdag ska det bli en roadtrip, vet ännu inte vart. Känner att det måste bli något extra för att samtidigt få fira att Flisan äntligen uppnår mogen ålder. Den mogna ålder då det blir fullkomligt okej att vara smågalen *skrattar*.

Livet är både sorg och glädje. Och glädjen behövs för att överleva sorgen!

Inget att orda om...

Går varannan dag hos distriktssköterskan och får tummetotten omlagd. Tog vid senaste besöket på mig glasögonen för att nu själv få se "härligheten"... och det skulle jag inte ha gjort *uuuäääck*. Inga detaljer lämnas!

Men läkandet går finfint och tids nog har jag väl åter en tumme. Än så länge är jag dock en aningens handikappad, för tummen den är mest bara i vägen.

I övrigt så har jag fullt sjå, som de flesta andra, att hålla mig flytande och funderar enbart över hur mycket regnvatten marken kan svälja...

Finns inte så mycket mer att tillägga, än att midsommar tydligen är nära förestående. Konstigt, det känns mer som september, förutom för de ljusa kvällarna... Gäster ska tydligen komma och det blir väl ett firande av traditionsenligt slag.

Ja, ni hör hur jag låter. Lite avslagen så där, som ett glas cocacola som fått stå en dag eller så. Men bara den där solen kikar fram för mer än ett par minuter och mer än några timmar. Nu behöver jag dagar av sol och värme för att torka upp och bli mig själv igen...

Luften ur...

Ja, luften har helt gått ur, efter all hets och stress och fix...

Maten hann jag tillaga och allt var under kontroll på lördagsmorgonen, d v s mottagningsdagen. Ända tills jag skulle inviga den nya elektriska supervassasnajdarslajsaren för den urgoda marinerade hjortsteken...

Då lyckades jag med något som ALLA gäster ansåg en helt omöjlig uppgift! D v s att fixa till en tummetopp rakt i supervassa skivan, vilket gjorde att jag inte bara bidrog med en snyggskivad hjortstek utan även med en snyggslajsad 2,5mm tummetott.

Kan bara säga att blodvite uppstod i megabautamängd, handduk efter handduk gick åt. Akuten var liksom aåt-åv-kvestjån, så det blev tummetuta i kromosomformat ;). Blodet slutade inte forsa, så arm i högläge var det som gällde för kvällen.

För en kontrollfreak som jag, var detta en helt ny upplevelse. Att för en gångs skull bara släppa taget och låta "bästaste", goaste vännen E ta över dirigentpinnen, blev en upplevelse utöver det vanliga! Det var helt befriande! Jag hade noll koll och kunde bara njuta och hela kvällen blev bara den bästa av alla!

Sonen var överlycklig över vännerna, festen och presenterna. Den enda presentönskan han hade, d v s para, cash, pengar. Nu planeras det för fullt för resan söderöver med s k tjej"kompisen" ;).

Själv kom jag iväg till sjukvården först i måndags morse och efter lite utskällning och omläggning är jag en aningens handikappad med en tumme som behöver omvårdnad varannan dag hos sköterska. Tummen är mest bara i vägen och gör sisådär gusiförbarmatont om bara något kommer nära den. Men det går åt rätt håll enligt expertisen ;).

Fast när jag tänker efter så är det inte helt fel med att ha någon som assisterar en i vardagen med disk, städning och andra småsaker :).

Lugnet har lagt sig efter alla förberedelser inför studentmottagningen, själva festen och alla övernattande 16 gäster.

Tack och lov för vänner!
För hade det inte varit för alla mina fantastiska vänner, dessa underbara människor, så hade inte sonens fest blivit den succé den blev! Det enda jag gjorde var lagade maten, men lördagens och söndagens hjältar var de bästa av vänner. Vänner som kavlar upp ärmarna och bara fixar, ordnar och dessutom röjer och städar undan allt!

Men ett extra speciellt tack vill jag ge mina underbara vänner Eva, Marianne, Anna och Ismael. Ni är bara guld värda!

Och du Eva, nästa år får du sitta med bägge tummarna i luften för då kommer Dubbelörnens Catering att sköta hela er studentmottagning! ;)

Frågor om badrummet besvaras vid annat tillfälle...
Njuter av att ha ett badrum, men förtränger att ett ombygge har avkrävts av oss och kommer troligtvis att ske under hösten. För däremellan ska en ombyggnad av kök göras och ett nytt monteras, med start direkt efter midsommar ;).

Tummen upp för STUDENTEN....

För att en kontrollfreak ska släppa kontrollen totalt...

Ja, då krävs bara TUMMEN UPP ;)

Badrumsdrömmen...

Sa jag att badrummet skulle bli klart idag?
Alla grejer borta från allrummet.
Att vi i morgon torsdag skulle röja och sanera hela övre plan från allt byggdamm.
Städa hela övre plan, allrum, sovrum och gästrummen.
Allt klart för elkillen på fredag och för rörkillen som kommer måndag.

Jaha, jag kanske sa det *suck*.

Tror däremot inte jag nämnt något om vår härliga badrumsdröm med hamamkänsla...
Nä, det var väl tur det *djup suck*.

*rotariskåpeteftervalium*


Ögonblicksbild klockan 1640, onsdag 20 maj...

Läget?!...

Ja, om jag nu lyfter min blick från vår stationära dator som finns här på övre plan, då är det detta jag ser:



Om jag nu dristar mig till att kika in i det s k badrummet, då ser det ut så här:



Jag har också precis konstaterat att det bara är 21 dagar kvar tills första gästen kommer. Dessa 21 dagar innehåller konkret 13 arbetsdagar.

Vårt önskemål har varit att få det hela klart till Kristi Himmelsfärd, till den helgen återstår 8 arbetsdagar.

Badrumssnubben, han bedyrar att han grejar det. Det ska bli klart för hans del till den helgen. Hans del??!! Det var ju badrummet som skulle vara klart??!! Men badrummet är ju inte klart förrän rörisen varit här och monterat ihop det hela och elkillen har kopplat ihop sina tåtar... *djup suck*.

Om ni då undrar vad jag gör?!

Jo, jag sitter här med huvet i en påse och hyperventilerar för fulla muggar!



Försöker samtidigt hålla blicken fokuserad på denna bild på min dator. Jag hoppas att jag med hjälp av självsuggestion och paradisbildfokusering kan få mitt inre att tro att det finns ett badrum färdigt och klart till Himmelsfärds helgen.



Det kommer att bli klart, det kommer att bli klart, det kommer att bli klart, det kommer att bli klart, det kommer att bli klart... *vaggandeomumlademittmantra*

Är det månne någon annan som tror på sagor, tomtar, älvor eller féer?? *stirrarmedgalenblick*

En påfyllnadsdag idag....

Idag har ett år lagts till ett annat år. Vilket tydligen gjort att jag blivit ett år äldre. Tack och lov har jag uppnått den ålder då jag inte längre bryr mig ett dugg om själva åren. Numera är år, enbart ett nummer, som kommer i olika kombinationer.

Blev grattad av mannen som överlämnade de mest fantastiska silversmycken!! Kan bara inte förstå var han funnit dessa underbara smycken... ;).



Sonen, han är sin vana trogen och gör ett besök hos Therese och Mitt Rum och hittar självklart något där som mamma verkligen gillar ;). En stor vacker lykta som får stå ute i sommar, men på vintern kommer den att pryda sin plats vid öppna spisen.



Kloka ord har jag funnit hos bloggvännen Malou i Norge

"Growing old is inevitable,
growing up is optional."
(Anon)

"Age is mind over matter.
If you don't mind, it doesn't matter."
(Mark Twain)

Och dagens hjärtligaste skratt fick jag som vanligt inne hos Mona, hon är inte som de flesta andra *skrattarsåjagkiknar*