En helg att minnas...

Den första helgen i september 2011 sparas i minnet, under kategorin Lycka.

Lördag.
Underbart väder.
Morgondimma skingras snabbt, dryga +20 och strålande sol.
Tillsammans.
Fixar hemma.
Bockar av, allt eftersom, på vår "AttGöraLista".
Svamputflykt till skogar med mattor av svart trumpetsvamp.
Välfyllda korgar töms i bilen.
Iväg till nästa svampsmultronställe.
Korgarna fylls åter, nu med mängder av kantareller.
Möten och skratt.
Hemma på altan. I solen med svalt vitt vin från Pézenas i Languedoc.
Kantarellmacka.
Löjrom avslutar kvällen.

Söndag.
Ljuvligt väder igen.
Tillsammans.
Rensat svamp. Musik och småprat.
Skratt.
Trevligt telefonsamtal med erbjudande, där svaret "Ja tack" var givet.
En kortis till svampskogen.
Upplock av 1st fylld hink.
Nykokta kräftor till lunch. På altan i solsken. Fullkomlig njutning.
Klippt gräs i timmar. Meditativt.

En helg av ren och skär LYCKA.

Precis så här...

Precis så här vill jag ha det denna vinter. Precis som idag! Ett par minusgrader och en sol som kikar fram.

Kan bara konstatera att för första gången kom inga lyriska ord över mina tunga, inga positiva ord om det där eländet som jag fick se i fredags morse. Absolut ingenting om det vackra eller det ljusa!

Min vintermardröm är i alldeles för färskt minne, för att kunna se det minsta positivt på det som komma ska. Jag fick nog av den förra och det med råge!

I år vill jag ha en riktigt grön vinter, kanske med en aningens frost på backen för att slippa torka hundarnas tassar varje gång de kommer in ;).

I torsdags eftermiddag hade vi besök av dessa på åkern nedanför oss. Det är 5 älgar, kor och kalvar! Verkar som de fått uppgift om vilka områden som det inte jagas på...

Höstförberedelser...

Kära mannen var ledig i fredags vilket gjorde att helgen blev extralång. Det har varit underbara höstdagar här, som gjorda för utomhusarbete. Kvällarna har vi njutit av god mat och vin, suttit vid brasan och pratat om planer inför renoveringarna i vinter. Har hittat enkla lösningar på tidigare stora problem, vilket gjort att kära mannen därför är betydligt mer välvillig till mina planer ;).

Vi har hunnit med mycket av höstrensningen utomhus. Utekrukor är tömda, växthuset har vi också stängt för säsongen. Gräsmattan hoppas jag också att jag klippt för sista gången detta året.

Vi grävde även upp vår örtagård. Örtagården som tidigare innehöll mängder med olika kryddor, men nu endast hade två som tagit befälet över hela platsen, oregano och mynta!

Nu hoppas vi att just dessa två är utrotade och timjan, salvia, dragon, citronmeliss m fl får luft och energi att komma tillbaka med förnyad växtkraft.

Söndagen blev en utflyktsdag, åkte iväg direkt efter frukost till en vacker fiskesjö. Tyvärr blev det ingen fisk, men vi fick ändå en härlig höstdag med vackra naturupplevelser.

Plötsligt förändras något...

Plötsligt förändras en välbekant vy. En å flyter fram och bryter mark där den tidigare inte runnit.

Linet står i blom! Det finns inget vackrare än just linåkern... Gudomligt vacker...

I övrigt har det varit akuta besök till djursjukhus och sen student och födelsedagsfirande, lite om vart annat ;).

Idag var det fjärde veckan i rad som jag besökte Strömsholms Djursjukhus, denna gång bara ett återbesök.

Vi började med Minou, 12år, vår äldsta som har ett hjärtfel som behövde kollas upp. Ingen medicinering än, men hon får ta livet lugnare nu på äldre dagar.

Nästa in var vår mellanhund Tilda, 8år, som jag turligt nog uppmärksammade att allt inte stod rätt till. Det visade sig vara livmoderinflammation och akut operation. Hem fick hon komma redan nästa dag och mår nu riktigt bra igen.

Förra veckan var dramatiken åter ett faktum. Nu var det lilla Molly som är 10mån och väldigt nyfiken. Hon hade hoppat upp på skrivbordet via en stol och funnit Tildas smärtstillande pillerburk. Hon hade perforerat hela burken och slickat i sig en hel del av de nu pulveriserade tabletterna. Akut in med blixtens hastighet och inlagd med dropp i ett par dagar. Hon verkar tack och lov inte fått i sig så mycket, för nu är hon precis densamma igen, d v s den sjövilda, galna hunden hon är :D.

Som sagt det blir aldrig långtråkigt här på gården ;).

Vi hann även med ett besök till Stockholm i lördags och lite sent studentfirande.

Goaste sonen fyllde 20år i söndags och blev väckt till sin födelsedagsfrukost med nyplockade jordgubbar och mjölk, precis som alltid. Det är lite svårt att ta in att han verkligen är 20, vart tog åren egentligen vägen?!?

Födelsedagsmiddagen blev hans absoluta favorit, Moules Marinière et frites med egengjord majjo. 4 kg kokade jag och trots att sonen fick det mesta kunde han ätit ett par kilo till :D.

Kära mannen startar sin semester nu på torsdag och då tar vi åter tag i bastuprojektet mellan baden, grillfester, besök till vänner, bilturer med övernattning, besök från vänner och en Istanbulresa... Låter det tufft?! VAAA?? Han har ju ändå semester till 2 augusti!

Djupfryst eller inte...

Tja, det är frågan... J*drans vinter!

Instämmer i Lottas kommentar under mitt förra inlägg, i landet lagom borde väl även en vinter kunna vara just lagom?!

Vardagen är ändå tillbaka, sonen är tillbaka i lumpen och vi äter precis vad vi vill till middag ;).

Vistelserna utomhus blir korta, även för hundarna. De gillar inte heller kylan. Somliga dagar känns ändå bättre än andra. Den igår var en av de bättre. Det kändes nästan behagligt när termometern visade -7 och vi kunde ta lite längre promenader.

Försöker mobilisera energi till att röja upp här inomhus, få lite struktur i vissa av rummen, möblera om och flytta runt. Däremellan planerar jag och drömmer om våren...

Underbara härliga vinter!...

Njuter alldeles oerhört av den "riktiga" vintern som vi nu har fått, lagom till jul...

Havet med vänner...

Tack och lov för vänner!

När vi lämnade storstan och letade hus ute på landet, var vi väldigt noga med att inte få grannhus alltför tätt inpå. För vi visste att drömhuset kunde vi alltid köpa, men bra grannar ingår inte alltid i paketet ;).

Nu råkade vi få en fullträff, vi fann inte bara drömhuset, utan fick även de bästa av grannar. Grannar som snabbt bjöd oss in i gemenskapen och introducerade oss till deras övriga vänner. Nu är vi några grannar och tillika vänner, som inte bara går på whiskyprovningar, utan har även gjort en resa till Skottland tillsammans. Dessutom umgås vi över kräftfester och middagar. Ett helt underbart gäng!

I helg besökte vi en av dessa vänners sommarparadis i skärgården, längst ute i yttersta havsbandet. Vi fick förmånen att njuta en alldeles ljuvlig septemberhelg på deras helt gudomligt vackra ställe.

Ett ställe som man knappt tror finns på riktigt. En ljuvlig egen havsvik, långt från allfarvägar, långt från grannar. Och med en utsikt som fick oss alla att tappa andan...

Även om vi bor på landet, kändes denna helg därute i havsbandet som en helt fulländad mental avslappning...

Tack goaste vänner för den fantastiska upplevelsen! :)

Som om inte detta var nog...

Nu har vi en totalt galen skatf*n här... Detta är definitivt inte min favorit Skata fr norr!!

Det här en skat-sörlänning som har alla skruvar lösa! Den flyger och attackerar fönster. Hos grannen har den skitat ner varenda fönster i hela huset, runt om på bägge våningarna. Det såg helt vidrigt ut! Inte bara ett fönster, utan ALLA fönster.

Nu har f*nstyget hittat hit i natt! Två fönster i vardagsrummet har han börjat gegga runt på! Jag hörde ljudet och fick syn på f*nskapet!

Jag har inte tid med fönsterputsning!! *skrikerförfullhals*

Humöret är som en dynamitlåda redo för tändning. Nu är det slut på lantluften och slut på att njuta av vackra fågellivet. Sonens hagelbössa står här intill, putsad, fulladdad och klar.

Nä nu *xcqw#&#zs&!&*!!! Nu är det krig på Karl-Johansgården!!

Och råkar sedan någon s k badrumssnubbe passera förbi så kan man lätt ta en sådan, för en vidrig skränande geggande Skat-sörlänning!!

Det ordnar sig...

Sol med blå himmel, blomsterglädje i rabatten.
Underbara gröna överallt.
Promenad med hundarna, en stund på stranden.
Kontemplation.
Fåglarnas sånger, vattnets kluckande.
Lugnet sprider sig i kroppen, harmonin återvänder.
Hemåt igen.
Liljekonvaljeblad i skogsbacken.
Lyckoleende.

Det ordnar sig.

Nu grönskar det...

I söndags morse såg jag inget av det gröna i träden, men redan samma eftermiddag var musöronen framme.



Nu är det onsdag och det är ljuvligt vackert överallt. Den där underbara gröna färgen som bara finns på våren :).



Jag älskar våren! Solen, naturen och färgerna är underbara! För att inte tala om explosionen i trädgården. Syrenens klasar står färdiga, löjtnantshjärtan har redan slagit ut och pionens knoppar sväller...

Nu är den här...

Efter en lång skön skogspromenad med hundarna, kan jag konstatera att det är ingen tvekan längre, våren är verkligen här!

Är det vår eller är det vår?!

Trots -9 på nätterna, strålar vårsolen helt underbart på dagen. Så värst många plusgrader orkar inte solen värma än. Men vindstilla dagar som dessa är ljuvliga!

Från mitt köksfönster ser jag flyttfåglarna anlända för ett skrovmål vid fågelbordet.

Idag lyckades jag äntligen fota det här, vinterfågeln den skygga domherren som samsas med nyinflugna bofinken :).

Det här är VÅR!!

Vem knackar på...

Jag blir oerhört glad för överraskningar och här på Karl-Johansgården vet man aldrig vem som knackar på!!




Överraskningar och oväntade besök är alltid lika trevliga! Spelar ingen roll hur stökigt det än är här hemma ;).

Kära mannen och jag var fullt upptagna med att skruva ihop två klädskåp som vi fyndat på Blocket, när det ringer på mobilen. En glad välbekant röst hörs där. Vännen i vått och torrt den "AlldelesVardagligt-Flisan".

Hon undrar hur jag har det och jag berättar om dagen och våra fynd. Sedan ska hon precis till att berätta vad hon gjort under dagen när hon snabbt hasplar ur sig till någon i hennes bakgrund; "Okey, sätt på kaffet så hörs vi sen" och slänger luren i örat på mig!

Nu hör det till saken att det här är ett mycket vanligt beteende från Flisans sida. Hon påstår att saker och ting händer på jobbet och då måste hon bara slänga på mitt i en mening och då rakt i örat på mig! Jag har lärt mig att inte ta det så personligt... hmmppff.

Såå, jag återgick till min arbetsledarroll och berättade för kära mannen om Flisans telefon(o)vett. Tre minuter senare knackar det på dörren och vem står där om inte just... FLISAN!!!

Tänk att ha en sådan vän som efter jobbet kör 12 mil enkel resa, för att träffa mig för ett par timmar! Bara för att hon känner för det och som hon säger, saknar mig och tycker det gått alltför långt mellan träffarna.

När vi sedan sittar och fikar vid köksbordet får Flisan syn på nästa oväntade besök! Rådjuret har klättrat uppför trappan och står på verandan! Hon har väl tröttnat på fågelfrön och knackar på för att höra om det inte finns något annat gott att bjuda på... *skrattar*.

Mår så himla bra ikväll efter Flisans besök. Är så lyckligt lottad och tacksam över att ha en vän som Flisan, en vän som sprider bubblande glädje med sina överraskningsbesök :).

Stor kram till dig goaste vännen Flisan :).

Januarisol o efterlängtad kyla...

Nu har ex-norbottningen vaknat till liv igen, efter decemberdvalan!!

Det behövdes bara lite snö på backen, en morgon med rosaröd vintersol och så -15 ute...

Kylan väcker livsandarna och känner ett ljuvligt lyckorus inom mig. Det HÄR är vinter... :) *deeeeeoooo* *deeeOOOOOOO*

Var tidigt ute för att ge fåglarna mat och har sedan gått runt på tomten, njutit och fotat. Känner hur energin kommer tillbaka :).

Tänk vad lite sol och kyla kan göra för kropp och själ... men kanske bara om man är född norrbottning vill säga *skrattar*.

Himmel och jord...

När man bor som vi här ute på landet, då upplever man naturen på ett helt annat sätt än i stan. Plötsligt blir man väldigt nära både himmel och jord...

Det är en gåva att få följa naturens skiftningar från mitt köksfönster. Är tacksam över att kunna finna det, som ger mig själens lycka och läkning, precis här utanför mitt fönster.

Himmelen flyttade också mycket närmare oss. Vi bor på en liten kulle med skogen bakom gården och med hela södra himlavalvet vidöppet framför oss. Här finns inga gatuljus som förtar himlens stjärnglans.

Fortfarande efter dryga två år, blir jag lika överraskad över hur nära och hur enormt vackert stjärnvalvet är. Hämtar morgontidningarna i mörkret och fastnar med blicken mot stjärnhimlen. Om jag bara ställer mig på tå, då når jag nästan fram till att nudda Karlavagnen...;)

Det är en upplevelse att stå där och se det vackra och känna den där fullständiga lyckan.

Njutning och lycka kan också vara en underbar novemberskymning...