
Ja, det var frågan här hemma i helg...
Jag vet inte riktigt hur ni andra har det med era män vad gäller inredning, möbler och detaljer. Här hemma är vi i mångt och mycket överens om val av färger, tapeter, möbler osv. Vi både väljer och beslutar tillsammans, det mesta här hemma. Skulle t o m våga påstå att jag skulle kunna överlåta ett möbelinköp helt åt mannen och lita på att jag kommer att gilla det han kommer hem med.
Men ibland skär det sig rejält. Och då kan det gälla något litet, yttepyttigt, som jag kan tycka.
Här i våras fick jag syn på
Väggord. Nu är jag ju inte riktigt lagd åt det där romantiska hållet och har svårt att ta till mig av alla de varianter som finns. Men det fanns ett som tilltalade mig. Ett citat av Shakespear som jag tyckte var enkelt och som skulle göra sig fint i vårt sovrum. Hade tänkt mig den ovanför sängen eftersom rummet är rätt så sparsmakat. Jag t o m inhandlade nämnda väggord. Pratade även om det här med min kära man som inte kommenterade detta mer än med en mycket lång, talande blick. Trodde nog det bara var nyheten som sådan som föranledde denna blick... *skrattar*.
I helg kom äntligen golvlisterna upp i vårt sovrum. Det sovrum som renoverades förra året just vid den här tid. Men golvlister kan man ju vänta med, eller hur?! ;). Som sagt, nu ett år senare, då kom äntligen dessa golvlister på plats och jag tyckte att nu skulle sovrummet också fullbordas med uppsättning av detta inköpta citat.
Den långa talande blick jag fått tidigare i våras, fick jag nu klart och tydligt uttryckt i ord.
"Över min döda kropp, kommer något så kitchigt in i vårt hem och definitivt inte i vårt sovrum!"...
Jag kände nog direkt att han menade allvar och jag tog en djup och lång funderare. Dagen efter vid frukosten meddelade jag kära mannen:
"Du har vunnit!""Vunnit vad?!" "Ja, jag behåller dig och skippar väggordet..." *gapskrattar*
Mina funderingar kring det här är, hur förhåller sig era män till detta med inredning? Accepterar de era tankar, idéer och inredningsinköp oavsett vad. Låter de er hållas och bryr sig inte nämnvärt eller är de som min, d v s tar plats och kräver plats... *gapskratt*.
När man kikar in på många av bloggarna med inredningsintresse, så kan jag nog ibland fastna i funderingar över hur mannen ser ut i den familjen och hur han passar in i vissa av hemmiljöerna... ;).