tisdag, oktober 21, 2008

Väggords vara eller icke vara...

Ja, det var frågan här hemma i helg...

Jag vet inte riktigt hur ni andra har det med era män vad gäller inredning, möbler och detaljer. Här hemma är vi i mångt och mycket överens om val av färger, tapeter, möbler osv. Vi både väljer och beslutar tillsammans, det mesta här hemma. Skulle t o m våga påstå att jag skulle kunna överlåta ett möbelinköp helt åt mannen och lita på att jag kommer att gilla det han kommer hem med.

Men ibland skär det sig rejält. Och då kan det gälla något litet, yttepyttigt, som jag kan tycka.

Här i våras fick jag syn på Väggord. Nu är jag ju inte riktigt lagd åt det där romantiska hållet och har svårt att ta till mig av alla de varianter som finns. Men det fanns ett som tilltalade mig. Ett citat av Shakespear som jag tyckte var enkelt och som skulle göra sig fint i vårt sovrum. Hade tänkt mig den ovanför sängen eftersom rummet är rätt så sparsmakat. Jag t o m inhandlade nämnda väggord. Pratade även om det här med min kära man som inte kommenterade detta mer än med en mycket lång, talande blick. Trodde nog det bara var nyheten som sådan som föranledde denna blick... *skrattar*.

I helg kom äntligen golvlisterna upp i vårt sovrum. Det sovrum som renoverades förra året just vid den här tid. Men golvlister kan man ju vänta med, eller hur?! ;). Som sagt, nu ett år senare, då kom äntligen dessa golvlister på plats och jag tyckte att nu skulle sovrummet också fullbordas med uppsättning av detta inköpta citat.

Den långa talande blick jag fått tidigare i våras, fick jag nu klart och tydligt uttryckt i ord. "Över min döda kropp, kommer något så kitchigt in i vårt hem och definitivt inte i vårt sovrum!"...

Jag kände nog direkt att han menade allvar och jag tog en djup och lång funderare. Dagen efter vid frukosten meddelade jag kära mannen:
"Du har vunnit!"
"Vunnit vad?!"
"Ja, jag behåller dig och skippar väggordet..." *gapskrattar*

Mina funderingar kring det här är, hur förhåller sig era män till detta med inredning? Accepterar de era tankar, idéer och inredningsinköp oavsett vad. Låter de er hållas och bryr sig inte nämnvärt eller är de som min, d v s tar plats och kräver plats... *gapskratt*.

När man kikar in på många av bloggarna med inredningsintresse, så kan jag nog ibland fastna i funderingar över hur mannen ser ut i den familjen och hur han passar in i vissa av hemmiljöerna... ;).

49 kommentarer:

  1. Lustigt, för första gången (nej nog andra) visar jag upp en del av vårt hem, på eställning av en viss konstnär som inte kunde ta emot stora bilder :) Maken och jag har jobbat ihop vår smak och nog växt tillsammans där. Ljus, luft och färg men så lite som möjligt heter nog vårt koncept :D

    SvaraRadera
  2. Min make låter mig nog hållas till viss del. Större möbelköp och sådant gör vi tillsammans men piffet brukar jag få stå för. Men om det är något som jag är osäker på så diskuterar jag med maken och vi bollar med varandra. Han har nog inte sagt tvärnej åt något jag gjort ännu men vem vet, det kanske kommer en sådan dag med.
    /Åsa

    SvaraRadera
  3. Här har vi en blandning av stilar. Köket är ganska vitt och lantligt men itne den där helvita stilen.
    Tv-rummet har mörkbrun skinnsoffa som vi båda vill byta ut men vi har inte råd. Den är sliten och framför allt jag är trött på den. Det är svårt att få en behglig stil i rummet med soffan kvar. Lantligt går liksom inte att få ihop med brun skinnsoffa! I tv-rummet har vi även ett avlutat gammalt skåp som är jättefint och en hemsk Ivar furubänk som tv´n (tjock tv!) står på och möbeln rymmer även dvd, böcker och några andra apparater. Hemsk!
    Soffbordet är i furu och praktiskt, ganska ok. Vi vill båda göra om där men pengar saknas.
    Verandan är vi båda jätenöjda med, liksom köket. Där är vitt med grova liggande plank, vitmålade. Gråsvart klinkersgolv.
    Sovrummet är vi nöjda med när det gäller väggarna men jag, i alla fall, är ruskigt trött på sängen och byrån som är i antikbetsad furu. Maken är nog itne så avig till de möblerna. Han bryr sig om hur här ser ut men inte i detalj. Jag får fixa med ljus och annat plock utan att han lägger sig i men jag ahr inge sån där puttinuttig stil med kuddar med rosor och bara volang och spets. Det hade nog itne gillats. Jag gillar vitt i lagom mängd men itne enbart vitt. INte allt för mycket pynt men lantligt och rustikt. Vi är oftast överrens, i alla fall efter ett tag. Inga större konflikter (det har vi inte om något iofs.). Han är med i de stora planerna och jag fixar finliret!

    SvaraRadera
  4. Jag ahde skrivit hur långt som helst men det försvann! Typiskt! Kor o gott så är maken delaktig i de stora planerna men jag fixar finliret med ljus och lite annat smått. Jag har inge rosig puttinutt stil men gillar vitt i lagom mängd och lanligt och rustikt. Inte en massa volang och spets över allt. Så det är nog en stil som en man kan acceptera.

    SvaraRadera
  5. Ha ha...vart får du alla dina kloka funderingar ifrån???
    Himmel jag skrattade en lång stund igår efter vi hade lagt på telefonen.......själv had ejag ju smackat uppdem utan mannens tillåtelse.
    Min lille man...vad gillar han???
    jag vet faktiskt inte riktigt.
    Kan tänka mig att han skulle trivas med lite mer New England...
    När vi var yngre...skulle jag sagt...modernt och avskalat...
    Jag frågade honom för ca 1 år sedan vad hab tyckte egentligen och då sa han..
    -Gumman...kör du bara...om det blir för mycket säger jag till...

    Han protesterade ju när han kände tvåldoft i nordvästra hörnet i vardagsrummet......men det har han vant sig vid nu...*gapskratt*

    Jag tror inte ens han lägger märke till allt pissel passel som han brukar kalla det. Han kan mer se en viss möbel...helt klart är att han gillar mina nya shoppingvanor...fniss....de vet...loppisar och blocket....det blir billigare. Fast samtidigt försöker han förbjuda mig att handla hem mer "skit".....

    Skrattar åt dina funderingar om hur mannen som bor i de olika hemmen ser ut......ibland kan man kanske undra....fniss...
    Jag tror att det i de flesta fall är så att får de bara ha sin platt tv, wiskey och en praktisk ordning i kök och garderob.....kanske skafferiet också då...:) så är de fullkomligt nöjda över att frun är nöjd!
    Tack för mig...hej!
    Kraaaaaaaam.
    Ps. Ska bli spännande att få se sen då om Flisan har större tur...

    SvaraRadera
  6. Haha... Ja, du hur mycket har mannen att säga till om egentligen?!? Faktiskt mer än vad många kanske tror när dom kikar in på bloggen, men visst, det är väl mest jag som bestämmer... Men i mångt och mycket har vi ganska lika smak faktiskt. Dock är han inte superförtjust när det blir allt för romantiskt så när jag säger att jag vill få in en lite mer industriell look här hemma blir han glad och håller med! :)

    Ha det fint!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  7. Ja, det vet jag ju att du gör men det kom aldrig upp det som brukar komma upp när jag skrivit den första. Det kom upp en "felruta" om redigeringsproblem bla bla bla.... Jaja, det var ju bra i alla fall att jag inte skrivit i onödan!

    SvaraRadera
  8. Mycket insiktsfull fråga kära Dubbelörn. Vad tycker männen som faktiskt också bor i dessa übervackra men ofta mycket kvinnliga hem? Griper de dammvippan utan en sekunds ifrågasättande? Puffar de kuddfordralen från Jeanne dÁrc Living? Inte min man. Han bara bor. Han låter mig hållas för han ser att jag mår bra av att hålla på med det vackra. Min stil är ju ganska sparsmakad och jag är för lat för att dammtorka bland strutar och spetsar så det blir inte så många vackra arrangemang här. Och jag tror nog att han skulle acceptera ett väggord om han fick vara med och bestämma vilket vi skulle ha...

    Goa kramar /Lena

    SvaraRadera
  9. Jag hade ju redan fått ta del av denna episod i förväg ... *Asg* Och jag förstår ditt val: Hellre en levande man i sängen än en död och ett väggord på väggen ... *Dubbelvikt*

    Men allvarligt: Här hemma har vi samma smak, även om det behövs lite övertalning (eller snarare vettigt argumenterande) inför större inköp ibland. Tavlor etc brukar ofta inhandlas av mig och faller alltid i god jord.

    Nu har jag ju inte något "shabby chic"-hem som du vet, utan vår alldeles egna blandning av antika möbler och loppisfynd som passar väl in i husets stil. Möbler som jag aldrig skulle drömma om att måla vita!

    Men, jag får erkänna, vårt sovrum är lite "lantlish" efter gårdagens pyssel med tavlan! För er som inte vet kan jag berätta att vi hade en dörr till ett vitrinskåp, ett "fönster" uppsatt ovanför sängen. I går satte jag dit vackra svartvita foton av Prag i ramen. De revs ur en gammal fotobok jag hittade på loppis och blev hur vackert som helst. (Du har ju sett mms:et. ;-)) 20kronor kostade boken.

    Maken var ooooooerhört nöjd! Både med valet och priset.

    Kram!

    SvaraRadera
  10. *Garv* vilket härlig inlägg!

    Jag skulle aldrig i min vildaste, ens kunna tänka tanken att skicka iväg min äkta hälft på några möbelinköp. Lika lite som jag skulle låta honom bestämma själv över färgval eller något annat i vårt hem ;o)

    Lika lite skulle han låta mej bestämma över bilköp, traktorköp eller något annat köp med en motor på ;o)

    Fick han välja skulle allt vara knallrött och med stora blaffiga tryck på sig. Ett däck skulle kunna få vara något att sitta på. En fälg ett underrede till ett bord osv. *garvar*

    Han har för det mesta någon slags kommentar men låter mej sen alltid hållas. Lite försöker jag ändå tänka på att han också bor här. Så för pluttinuttigt får det inte bli. Jag vill hålla en ganska neutral och lantlig stil och det tror jag han också tycker om. Hihi! Om jag får honom att tänka efter ett tag!

    När vi byggde ut vårt hus första gången, 1980. Lät jag honom ta överhanden. Du kan ju gissa, röd diskmaskin, röd kyl/frys, röd spis. Röd matta i sovrummet. Överkastet på sängen var också rött! Så förmodligen hade jag låtit honom välja det också, fast jag inte kommer ihåg det nu *garv*

    Vet att fler saker i vårt hem var röda men det har jag förträngt ;o)

    Tror det är bäst att vi har våra helt olika roller ;o) Det funkar!

    Några väggord finns inte ännu i detta hem. Men jag funderar skarpt på att göra några på mitt alldeles egna sätt :o)

    Alltid underhållande och lite tankeväckande här hos dej :o)

    Kramisar

    Monika

    SvaraRadera
  11. Hahaha; du är ju bara för kul och jag älskar att läsa dina funderingar, vännen.
    kram Lallis

    SvaraRadera
  12. Ja, vet du det är märkligt... men är det något jag känner... sådär nästan med en själens visshet... så är det att du går bredvid mig!

    Å jag har vetat det sedan första gången jag "mötte" dig här på bloggen... att någon hade byggt den ledstången, någon som ville att du och jag skulle gå bredvid varandra på samma bro!
    (Låter fånigt, alldeles säkert... men så känner jag... för att det bara är så!)

    Så här satt en leende Elisabeth och läste dina rader... kände värmen, och vissheten! Hon finns där...!

    Varm kram.. där på bron!

    Ps. Väggord... åh, vad jag bara skulle vilja ha! Det finns hur mycket vackert och tänkvärt som helst... men de är ju så himla dyra! Eller det kanske bara är jag som tycker det!

    SvaraRadera
  13. Spännande ämne och det kan jag se på de svar du fått :) Men förstår din make - för om *läs när* min make kommit hem med något som han gillar, och inte jag..... då tycker jag det är tråkigt att han inte diskuterat med mig först.... Så hos oss, har alla inflytande över inredningen. Vi har nog mer åt det stilrena hållet, kanske lite New Englandinspirerat. I vår matsal är det lite gammeldags och då passar shabby-stilen in i små detaljer. Köket som behöver renoveras, blir säkert stilrent med mörka köksskåp - kanske kafferandiga? ;), och ljusa väggar, lite spottar osv. Fast om vi slår in väggen till matsalen och gör om till ett kombinerat kök/matsal - blir det svårt för då krockar de olika stilarna.... modernt kök och shabby-matbord? Ja, ett I-landsbekymmer... som det heter. Men roligt att läsa hur andra har det - och en röd tråd är att det ofta är det kvinnliga könet som står för pyntet ;) ha det gott, kramen 8`)

    SvaraRadera
  14. MEN, det är ju samma väggord som jag har ovanför sängen! Hhhm, har vi inte pratat om det här förut?

    Well, min man hade ingen talan. Vi är ju, till skillnad från er, oense om precis allt så ibland skiter jag i vad han tycker..

    SvaraRadera
  15. Jag är en bohem, han är en praktisk pedant. Hur tror du det går ihop? Och ju mer han är praktisk desto mer boho är jag själv. För att hålla lågan vid liv så att säga.

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  16. Lister kan ta tid. Vi hade en i hallen i flera år. Det tog väl ca två minuter att få upp den när vi väl kom till skott :).
    Hos oss bestämmer jag nog det mesta och mannen är oftast med på noterna. Han valde sofforna som jag inte är riktigt nöjd med, jo jag gillar dem men rummet är alldeles för litet för dem. Så någon gång i framtiden när barnen flyttat ut ska de få flytta till maken rökrum/ bibliotek som än så länge bara finns i våra drömmar. Sen ska jag skaffa nya ljusa luftiga...men det är nog så att detta kommer att dröja.

    SvaraRadera
  17. Först och främst det där med listerna.. här ska dom ligga och rakna. Jo det är sant, dom måste ligga ett år eller så för att bli raka och sedan kommer dom upp... Så säger maken. haha!

    Vi är nog rätt så överens när vi väl gör ett inköp. Vi diskuterar och väljer tillsammans, allt från gardiner till matsalsbord och kompromissar ibland då vi inte är helt överens.

    I mitt tidigare äktenskap, det som nu är preskiberat, så valde jag allt. Han hade inga åsikter alls och inget intresse heller. Så jag föredrar att ibland vara oense, bara det finns ett intresse.

    Kul fråga!
    Kram!

    SvaraRadera
  18. Så det blev inga ord då...Ok, man måste välja sina fighter. ;-)
    Om det där med att tiden läker...Jag tänker att man kan se olika på detta att läka och läkas. Av alla större djupare sår blir det ju ärr. De är läkta även om de syns och känns och till och med gör ont. De läker och kvar blir ärr, livet ändras och det onda finns kvar, som en del av en. Ungefär. Men vissa sår läker kanske aldrig, de förblir öppna. Kram till dig också.

    SvaraRadera
  19. Så det blev inga ord då...Ok, man måste välja sina fighter. ;-)
    Om det där med att tiden läker...Jag tänker att man kan se olika på detta att läka och läkas. Av alla större djupare sår blir det ju ärr. De är läkta även om de syns och känns och till och med gör ont. De läker och kvar blir ärr, livet ändras och det onda finns kvar, som en del av en. Ungefär. Men vissa sår läker kanske aldrig, de förblir öppna. Kram till dig också.

    SvaraRadera
  20. Ja hur gör vi *L*. Vi har nog som er ganska lika smak. Ibland krockar det dock, då tar vi ett snack! Ibland blir det som jag vill ibland som C vill...

    När vi målade om i vardagsrum och matrum här hemma i våras så var vi så less efteråt för det var ett riktigt slit jobb, så så fort väggarna var klara så möblerade vi och satte upp tavlor men fortfarande har vi inga lister och foder i matrummet. Och det känns helt ok. Vi är rätt bra på att inte se. Sen är det så att när de väl är på plats så går det ju himla fort.

    Nu när snart en pelletspanna ska in här så är jag med och väljer utseende. Men slipper att tekniskt som är rena grekiskan för mig. Det känns bra!

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  21. I de inredningsbloggar som jag besöker verkar det vara så att hustrun har intresset, förslagen och idéerna och mannen utför! Jag är såå glad att jag får bestämma själv och slipper kompromissa eller ändå värre - att bli ovänner över något trivialt.

    Väggorden går ju (vad jag förstått) ganska lätt att ta bort om man skulle tröttna, men riktigt vitsen med det hela fattar jag inte. Har sett deviser (heter det så?) i kök istf ditlimmade dekorband, men vet inte riktigt om jag tyckte det var så speciellt.... Men nytt är det ju och alltid finns det någon som kan tjäna en slant på detta.

    Låt oss få höra hur det går i ditt hem. Ha det så gott och kramisar

    SvaraRadera
  22. Hahahaha!
    Jag har just ägnat mina sista inlägg om mannen och hans plötsliga synpunkter om inredningen.

    I vanliga fall så ser han inte ens om jag tar in något nytt. Gardiner tycker han är riktigt onödigt, framför allt när han måste hjälpa till att sätta upp dom. Liksom julpynt. Det hatar han att springa ner i källaren och hämta EN gång om året.
    Två gånger har han haft synpunkter...Den ena gången var när vi flyttade in i huset och skulle tapetsera alla rum. Grått är ju min färg så det blev det i typ alla rum utom ett, där det blev vitt ;-)
    -Jag vill bestämma vilka tapeter vi ska ha i ETT rum, bad mannen.
    Hm, Åh nej, tänkte jag! OK, sovrummet då, sa jag.( Det ligger på övervåningen och ingen kommer ju liksom dit...Hur stor skada kan han göra... -Bara det blir enfärgat, bad jag..
    Visst, det blev....
    VINRÖTT!!!
    Inte min färg även om jag kan tycka att det är riktigt snyggt hos andra. Hos oss såg det ut som en.... BORDELL!!!
    I 4 år har jag tjatat om att få måla vitt och i våras gav han med sig!! (Tack och lov!) OM vi köpte SVARTA överdrag till sofforna!(han avskyr att jag vill tvätta våra vita varje vecka, så det är BARA av praktisk natur!)
    Vad säger man.... Nu har vi alltså SVARTA överdrag!
    Men jag håller faktiskt på att vänja mig lite grann..
    Vad gör man inte för kärleken?!?

    Så jag blir väldigt glad för din uppmuntrande kommentar om mitt SVARTA TV-rum!

    Kram Flisan

    SvaraRadera
  23. ;-D
    LEVER!!! HAHA!
    Fast rackarns vad snyggt det blev!

    Verkligen stilfullt och fräscht, förstår om det blir en och annan sovmorgon!!
    (Usch, ja, nu ska jag upp till mitt halvfärdiga MEN ljusa sovrum. Är sån nattuggla men jag måste upp med tuppen i morgon)

    Kram
    Flisan

    SvaraRadera
  24. Först frågar jag Mr Darcy hur vi ska ha det, sen bestämmer jag iaf. Dessutom är ju jag den som är hemma mest, så då får man väl bestämma mest om inredningen?
    Men nu undrar jag...trodde att tex chockrosa rådjurshuvuden i plast, som ska sitta på väggen, var kitch. Alltså sånt som sticker ut på nåt sätt. Men väggord som är så beskedligt??? Vad är definitionen på "kitch"? Bör utredas.
    Kram till både dig och maken!

    SvaraRadera
  25. Gjort liten undersökning och sökt på wikipedia (och lärt mig stava till ordet också):

    Kitsch är ett lånord från tyska eller jiddisch och syftar på konst eller hantverk av undermålig estetisk kvalitet.

    Kitsch kan också vara ett medvetet och ironiskt användande av ett överdådigt formspråk.

    Hej hopp!

    SvaraRadera
  26. Hej! Hemma hos oss gör jag mest som jag vill, men man har väl lärt sig gränserna.
    Saker och ting får inte vara för mycket i vägen, annars säger han inte direkt något!
    Jag springer direkt och plockar bort om han sätter något där jag tycker att det inte får stå. Jag är rätt glad att jag får göra ganska mycket som jag vill! Ordning är viktigt för mig, inte för honom.
    Kram Tulipa

    SvaraRadera
  27. Återigen går våra funderigar i samma banor...och nu gapskrattar jag innombords och fnissar högt...
    Mannen här låter mig nog hållas men jag ser på minen att han inte alltid är riktigt överens...Vi har i stort sett samma syn på möbler och stil men detta med "vita hem" har han inte så stor förståelese för...jag har påverkats av alla bloggar och snöat in på detta...är inte alls romantiskt lagd men vad sjutton...det är vackert...Här hemma blandas det dock upp med gamla möbler som jag inte ens vill måla om i vitt så det finns brytningar...
    Vi har samma vurm för att göra fynd på lopisar och göra eget...
    För rät många år sedan kom jag hem från jobbet och maken stod innanför dörren o sken av lycka...sa inget men ville att jag skulle kolla i storarummet...
    Han hade gjort en lampa av ett rivjärn och hängt upp...så mallig...
    Men just i det fönstret hade jag kämpat för att få lite stil och en stor Orkidé blommade och några ljusstakar stod i givakt brevid - ett rivjärn passade inte alls in där...han fick rskat plocka ner sitt rivjärn och vart stött ett bra tag efter detta...Så ibland går våra stilar i kors....
    Har svårt att se min man trippa runt bland vita möbler, spetsar och dukar...Han älskar rostig plåt, drivved, ståltråd, strinhyllor och tegelstenar...mm...och jag också...Vi är inte direkt ordningssamma någon av oss så ofta flyter det runt en massa saker här hemma som ska vara någon annans stans...
    Väggord har jag däremot funderat på och har haft tanken på att göra ett eget...Har inte yppat denna fundering med maken så ett tu tre får han finna sig i att det redan sitter på plats...Hade tänkt ha det i hallen...inte klar över vad det ska stå men är nog så illa att det snart blir av...Tror han överlever den smällen för han är van vid alla mina infall...suckar, tar sin tidning och läser en stund...Sen är det bra och kanske kommer det en kommentar som "ska vi skriva matlistan direkt på väggen eller..." "Fan vi har ju massor av papper o skriva på..."
    Ha det riktigt gott din tokfia!

    Kramar från Malin

    SvaraRadera
  28. Tjolahoppsan...
    Kika in till mig så får du se äkta lantstil som "verkligen" skulle passa hos dig....*gapskratt*
    Kraaaaaam

    SvaraRadera
  29. Ja det var väl det jag viste att du skulle hitta nåt att ta efter...:)
    *gapskratt*

    Kram vänsingen

    SvaraRadera
  30. Hej! Har hittat din blogg idag och har mest bara ögnat igenom den, det var nog någon mening med det för jag klickade på din etikett om sorg. är själv mamma till 2 pojkar på idag 9 och 6 år. tack o lov är vi alla friska så jag har ju egentligen inte den blekaste om vad du gått igenom men det berör iallafall. en nära väninna till oss har en pojk på ca 1 månad, hennes första grav slutade i ett sent missfall, sen diagnosticerades hon bröstcancer, var då gravid och fick göra abort för att kunna påbörja behandling, det var bråttom. idag är hon inte sjuk och har fött en son som sagt. det är svårt att veta vad man ska göra som vän men vi har haft kontakt hela tiden och ska nu åka dit på dop om ett par veckor. det kändes bara bekräftande att läsa om hur du beskriver att "vänner" inte hör av sig och vänder bort blicken mm. Vi har verkligen försökt att INTE göra det. en granne, vän, kollega och fd arbetsgivare till mig omkom i en tragisk olycka i början av augsti, 52 år ung. saknaden och sorgen är stor, hör av mig till frun en gång i veckan iallafall. det kommer jag fortsätta med. Hon är ju fortfarande en underbar människa. Ha det gott och tack för att du delar med dig. Kram!

    SvaraRadera
  31. Hej vännen! Vilket underbart inlägg från dig!! Jag kan bara säga detsamma om din fundering. Var passar männen in, vilka är de, vad tycker de... och inte bara männen, brukar jag tänka. Barnen!? Barn är inte rena, okladdiga och städmaniska... nåväl, jag vet att vi visar upp det vi väljer och vill visa och att det inte alltid speglar verkligheten. Eller en del av den ens!

    Min sambo har nog gett upp. Han låter mig hållas, låter mig göra nästan vad jag vill. När det kostar en del kulor brukar jag dock se till att han är med på noterna. Eller få honom att tro att han är det. Att han har en röst. Sedan att han inte har det spelar ju mindre roll ;-)

    I övrigt vaknade jag tre i morse av molnande rygg och magvärk. Det höll i sig fram till sju, då släppte vi greppet om bb-väskan och insåg att det inte skulle bli just då, kanske ens den dagen, eller veckan. Vem vet vad den här busen har tänkt hitta på? Det är bara att gilla läget och "hänga med". Jag släckte på kontoret först i går em, så jag väntar mer än gärna en vecka innan busen tittar ut! Jag tänkte mig efter helgen någon gång ;-) TYp nästa torsdag.

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  32. Oj hoppla! Så långt meddelande har jag nog aldrig lämnat...Sorry!

    SvaraRadera
  33. Härlig felskrivning hos mig! Fick fundera lite över vad du menade :)

    Nu skall jag koja! Vi ses en annan dag.

    Kram!

    SvaraRadera
  34. Vi har nog samma grundtyck jag o maken. För några år sedan skulle jag aldrig kommit på idén att göra eller köpa något utan att fråga vad han tyckte, men sen när jag upptäckte att han kunde pyssla o dona utan att fråga mig så tog jag mig i kragen och blev lite mer självständig även jag. :-)
    Vi har precis samma smak vad gäller viktiga möbler och färgsättning. Det skiljer åtminstone inte mer än att det kan bli kompromisser bägge är nöjda med.
    Däremot så är maken totalt oförmögen att se saker framför sig. Så det kan ibland krävas rätt rejäl övertalning för att han ska tro på mig när jag säger att han kommer att gilla det när det blir klart.
    Men jag lyssnar alltid på honom. Det är t.ex han som valt tyget till våra köksgardiner (vintergardinerna som det snart är dags att sätta upp). Han väljer handdukar, bordstabletter... Påslakan brukar han välja... Hmm...
    Men...
    Ja, jag måste erkänna att jag också funderat över vissa inredningsbloggar med den romantiska och ljuva stilen i fokus. Jag kan bara inte se framför mig en man i de där extremt volangiga och ryschiga miljöerna. Fast å andra sidan... jag kan inte se en kvinna framför mig i dem heller, det blir ju inte riktigt sunt feng shui tänk?
    Ungefär som om jag bryr mig om feng shui då! ;-)
    Oj vad rörig jag var i dag.

    Gräs är bra kära dubbelörn. OCH, det passar även en man att leva med! :-)
    Man blir harmonisk av gräsljud. Det knyter an till naturen runt omkring en. Det går att kombinera med andra växter för att accentuera det naturliga, eller för att framhäva det flashiga och färgstarka (om man hellre vill det).

    Hare så bra!
    /I.

    SvaraRadera
  35. Min man låter mig till största delen hållas :-) Visst knorras det ibland, som tex när jag köpte en sån där golvlampa i papp från ikea,(han tycker de är skitfula) men han förbjöd mig inte att ta hem den *skratt* - men nej - han har nog inte totalvägrat något vad jag kan komma ihåg :-)

    SvaraRadera
  36. Hej!
    För oss tog vårt badrum på andra våning 8 månader att bli klart, min man hade också tusen orsaker till att göra annat... Jag hoppas köket går fortare... Som tur är (tror jag) så är vårt hus ett 2-familjshus med 2 lägenheter fast vi bor ju själva och har hela huset men vi har ju med andra ord 2 kök också! det är förmodligen inte bara bra för det finns ju en viss risk att det kommer ta lite tid med renoveringen av köket eftersom man ändå har ett fullt fungerande till. Min man försökte göra sig lustig och säga att vi kunde använda köket uppe mellan jul o midsommar o det nere resten av året så får man ju nytt kök 2 ggr om året! kul va? inte så...
    Han såg min blick o gick ut..*fniss*Köket här nere är originalluckor anno 1955:-) Uppe anno typ 1965 så det är inte jättefräscht... Tyvärr finns ingen diskmaskin uppe men det kan ju påskynda renoveringen! lång kommentar, nu måste ja fixa kvällsmat! Ha det gott, Vi hörs!!!
    Kram Kram!

    SvaraRadera
  37. Ja, ibland kan man undra var männen tar vägen i vissa hem, om de kanske håller till i vebon eller garaget? Hos oss märker inte maken mina förändringar, så det kanske inte är så dominant. Kram Birgitta

    SvaraRadera
  38. Nu skrev jag just värsta långa svaret, men vet ej om kommentaren kom fram, det kom en ruta med något oförståeligt i...orkar i vart fall inte skriva allt igen...=)

    SvaraRadera
  39. Väggord är väl dagens motsvarighet till de gamla bonaderna kan jag tänka mig...
    Min make vill gärna bestämma hur detaljer på snickerier, tex lister, möbler , skåp och annat ska se ut. Han har ideer i huvudet som han vill förverkliga. Själva färgsättningen och inredningen överlåter han oftast till mig. Men ibland opponerar han sig, tex "varför ska du ha allting i grått?" Eller blått? Men jag tycker det är bra, för jag får då ibland tvinga mig själv att tänka i lite andra banor än bara grått, blått och vitt..../Kram

    SvaraRadera
  40. Min man lägger sig i inredningarna när det gäller furun i taket och på väggarna. Över min döda kropp säger han när jag vill måla det *s*. Förstår inte att han inte inser att det blir mycket ljusare här i huset, men han kanske vill ha det murrigt!! Skojar bara, så murrigt är det inte, bara för mörka tak.
    Hoppas du får en bra helg.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  41. Hihi jo maken är en bifigur vars pinaler man stuvar in i den enda garderoben han har, moahahaha! Nä skämt åsido. Han brukar muttra men sen blir han nöjd och han har bestämt tapeterna i hallen som jag är ssuuuuper nöjd med (konstigt eg att han ville ha svarta tapeter...). väggord är väl inte kitschigt?? Jag har slutat fråga maken jag gör och sen får han begrunda resultatet. Ha en fin helg /linnea-maria

    SvaraRadera
  42. Åh vilket bra inlägg. Jag har också dina funderingar ibland, hur mannen passar in bland alla spetsar och mormorfotografier. Min man är totalt oinstresserad av inredning och låter mig bestämma helt hur det skall vara. Han hade en liten vilja när vi flyttade hit om en skinnsoffa, men tyvärr så avböjde jag, klarar inte av skinnsoffor, passar inte in i stilen som jag vill förmedla. Kanske en brun, lite sliten med snygga former hade gått bra, men sådana är ju allt för sällsynta. Jag önskar att min man var intresserad så man kunde gå och kika på saker tillsammans, men han vill inte följa med och då har det blivit att jag inte ens frågar honom när jag köper något till hemmet. Kramar M

    SvaraRadera
  43. Tittar in för att önska dig en trevlig lördag/söndag. Ha det så gott! Kram kram

    SvaraRadera
  44. Hellooo Örnbäjben!
    Väggord blir en lätt match att få maken att gå med på *blink blink*

    Bläddrar frenetiskt i mitt kalendarium fram å tillbaka...! Ska försöka att lösa detta med att vara ledig en dag! Pråmmis!!

    Har sonen haft det bra i Rom???

    Kramen,
    Fliset Flisansson

    SvaraRadera
  45. Kollade min mail nu... Du menar inte att du har fallit? *håller mig teatraliskt för pannan*

    Dätroddejait.

    Pöss.

    SvaraRadera
  46. Hej! Hade sån nytta av det jag läst från dig igår kväll när jag var på tjejmidda, Änkan var med och hon klappade ihop och fick nästan panikångest tror jag, hon var så ledsen så hon kunde knappt andas. sitter nu o skriver med tårarna rinnande för jag sörjer också men jag är också så ledsen för hennes skull, jag har ju ingen aning om HUR ont det gör. Vi satt bara o strök henne över ryggen, hon är arg på sin man att han var så korkad och stod på fel plats vid fel tillfälle. Vad säger man? Vad gör man? Man är så maktlös när man står bredvid. Vi kunde inte göra annat än kramas och lyssna och hålla handen. vi svor tillsammans, skrattade o grät om vartannat. idag är jag helt slut. tom. men jag vill tacka dig för att jag hittade din blogg och orden du skrivit, jag hade det med mig o gjorde så gott jag kunde. vad säger man när hon säger att hon vill ta livet av sig? Kanske lite rörigt och hoppas du inte dränerar dig på energi för min skull, ta istället emot min tacksamhet. Stor kram!
    Lotta

    SvaraRadera
  47. God Morgon :)
    Här hemma är vi oftast rörande överens, har hitintills inte stött på patrull vad gäller något som har med inredsning att göra...förutom att han är mer realist och ser tidsåtgången i alla mina upp poppande projekt, hihi*

    Men vägg ord är vackra , har inga själv men kommer definitivt att skaffa så småningom:)

    Hoppas du har en toppenhelg !

    Kramar Katarina

    SvaraRadera
  48. Kolla mailen igen så vet du vajamena :)

    Nu ska jag dra på shoppingvända.

    Kram.

    SvaraRadera
  49. Underbart! Jag tycker att du gjorde ett klokt val.... Själv tjatar jag, lirkar jag och hotar jag tills jag får min vilja fram. Eller så passar jag på när maken är borta. Och för det mesta blir det ju alldeles jättebra.... Men sanningen att säga skulle nog min man vilja ha mer pyssel och tingeltangel än vad jag tillåter. Inte mindre. Ber jag att få sätta upp en hylla så jublar han för han tycker det är så tomt och ödsligt här hemma.

    SvaraRadera