En strimma ljus...

Den här månaden har verkligen varit grå! Det har legat ett tjockt grått täcke över oss, men så i onsdags såg jag en strimma av ljus. Täcket lättade några hundra meter och lite blå himmel blev skönjbart. Och så plötsligt kom där ett ljus som man nästan glömt att den fanns. En sol kikade fram i nästan hela 4 minuter... Igår fick jag se solen ännu längre och nu lovar vädergubbarna att vi ska få sol även i helg. Äntligen!

Fortfarande blommar det i rabatten...



Förra helgen började vi med projekt elementskydd. Jag hade funnit på nätet en modell som var enkel och stilren. En modell som dessutom skulle passa perfekt som helgpyssel till min kära man. Jag blev helnöjd och har givit klartecken för fortsättning i vardagsrummet. Nu har min kära man pyssel för ett antal helger framåt ;).


Har plockat fram alla julkartonger från kattvinden och går igenom lamporna så allt ska funka när det blir dags. Nästa vecka startar jag med adventspyntet, behöver få mer ljus i huset för att orka fram till jul.

Tiden från advent och fram till jul är nästan den allra bästa. Är uppvuxen på landet uppe i norr med underbara vintriga jular. Decembermånad som fylldes med förväntan och glädje, med umgänge och kärlek. Mängder med lyckliga barndomsjular har jag i minnet.

Julen är helt stressbefriad hemma hos oss. Ingen hets och inga måsten. Julen är enbart njutning...

Får inte glömma veckans Mollybild, nu när hon är 12 veckor.

En skön helg...

Lördag blev en sådan där ljuvlig slappardag, helt på tu man hand. S k "hotellfrukost", d v s en hel del mer än vardagsfrukostens kaffe och macka. Tidningsläsning och korsordslösning, långdusch och sedan bara skrota runt. Lite film på eftermiddagen, lite vin och sedan matlagning tillsammans. Brasa, mängder med ljus och så lite mer vin.

Inget dåligt samvete för att man inte gjort något nyttigt. En helt underbar lördag.

På söndag var vi däremot tidigt uppe. Iväg till Stockholm för att hinna kolla in lite butiker och sedan till Drottningholm. Vädret var riktigt skönt. Vi hann med en promenad med alla hundarna i parken. Molly hon charmade en och annan besökare.

Vi mötte även upp våra vännerna som också kommit för att se sonen i militärisk drill. Det fälldes en och annan tår, både av mor och far. Vi var inte heller de enda anhöriga på plats som fotade för brinnande livet. Sonen hade ibland lite svårt att hålla masken, ett och annat leende letade sig fram. Och visst är man stolt över att se sin son stå där på vakt hos kungafamiljen.

Killarna vara alla otroligt fina. Det är svårt att förstå att dessa killar nog alla har varit som vår slappa tonåring. Ni vet så där svåra att starta upp och få någon styrfart på. Tänk att de på så kort tid lyckas drilla killarna till en sådan disciplin.

En snabb fika hann vi med med vännerna, för att sedan ställa kosan söderut och hem igen.

Gråvädret gör en seg, med idag lyckades jag samla tillräcklig energi för städning. Trasselsudden är ett riktigt busfrö, hittar allt från påsar till tidningar som hon river i småbitar. Hon drar runt med allt som är löst i huset och jag börjar redan nu fundera över hur det ska gå med julgran i år...

Det är riktigt bra...

Trots att det är gråtrist och snöblask där ute, är livet ändå riktigt bra just nu.

Det brinner i vedpannan och det är ljuvligt varmt här inne. Har tänt lite ljus, sitter med en nybryggd espresso och bläddrar i nya inredningstidningar med advent som tema. Sitter och myser och känner längtan att få börja julpynta igen.

Jag tillhör den gruppen som julpyntar till fullo redan till Lucia, ibland redan till advent ..., för att sedan direkt efter nyår, rensa bort julen totalt.

En liten svart trasselsudd ser också till att hålla humöret uppe. Hon håller igång här hemma och för henne tycks hela livet var en härlig lek. Man kan inte vara annat än glad tillsammans med henne.

Tack och lov ringer sovklockan emellanåt. Och som ni ser så är de nu bästa kompisar alla tre ;).



Igår onsdag var det första dagen för sonens högvakt vid Drottningholms slott. Vi hade planerat ett besök där på söndag, men igår morse kände jag att det nog ändå var något extra den där första dagen. Som vanligt går det väldigt fort för mig, från tanke till handling.

Iväg susade jag för att dryga timmen senare vara parkerad utanför Drottningholm. Det var en liten vaktavlösning, men stort ändå att första gången göra allt på riktigt och på plats. Marschera i takt och komma ihåg varenda liten detalj. Nu står han posterad inne på slottsområdet och är en av dem som öppnar grinden för kungligheterna.

På söndag firar vi fars dag med att åka till Stockholm igen. Först till Drottningholm för att se sonen vid vaktavlösningen kl 13 och sedan ska vi även passa på att träffa vännerna i Täby.

Molly är hemma...

Vi kunde inte bärga oss, utan fick lov att hämta vår lilla Molly redan i fredags förra veckan ;).

Hon har nu varit hos oss i snart en vecka och är redan riktigt hemmastadd. Det har även gått förvånansvärt bra med våra andra hundar. De tycker nog att hon emellanåt är en aningens jobbig, men samtidigt hjälper de även oss, med hennes uppfostran. Molly får klara besked om rangordningen här i familjen :D.

Vi hade nästan glömt hur det var att ha en valp i huset. Det är fullt upp! Ingen större skillnad mot att få barn egentligen. Full fart är det på vår trasselsudd, finns inget mellanläge. Utan det är on med turbofart och sedan off för att sova en stund. Däremellan är det piiip och skriik om vi försvinner från hennes åsyn.

Allhelgona är här och helgen börjar med att vi har våra härliga grannar på middag. Tiden går bara alltför fort och det är nu bara 4 futtiga veckor kvar till advent.

Det här med resultatet av uppfostran...

Plötsligt igår slog det där med resultatet av ens barnuppfostran, rakt in i hjärtat *uugghhfff*.

Jag fick alltid höra av min mor att jag skulle ut och se världen medan jag var ung. Res, se och upplev! Det var hennes motto. Jag gjorde det, reste, såg och upplevde och det berikade mitt liv oerhört mycket.

Har naturligtvis fört över allt detta till vår son, det enda barn vi har. Har försökt stävja min rädsla, för rädslan har alltid funnits närvarande, alltsedan vårt änglabarn. Men jag har kämpat för att inte mina rädslor ska hämma eller hindra honom. Så bind dig inte för tidigt! Ut i världen, res, se och upplev!

Har även försökt leva efter ett annat av min älskade mors motton i livet.
Ta inte ut någon oro i förväg! För tänk om inget händer, då har du slösat med din energi helt i onödan. Och skulle något hända, då behöver du all kraft och styrka för att ta dig genom det hela.

Nu är sonen i lumpen och tillhör ett förband som utbildas för utlandstjänst, vilket han också sagt han var intresserad av. Han stormtrivs med militärlivet, med befälen och polarna. Och jag har inte heller funderat och oroat mig, utan glatt mig mer åt att han mått bra...

Förra veckan fick de besök av generaler och andra som uppmuntrade dem att söka utlandstjänst. Igår morse fick jag ett SMS: "Har ansökt till utlandsstyrkan i Afghanistan, bara så att ni vet". Jag svarade... *ugghhfff*

Plötsligt slog insikten mig med full kraft, rädslan kom som ett hårt knytnävsslag i magen...

Vad har jag gjort?!
Varför har jag sagt att han ska ut och se världen?! Är jag riktigt klok?! Det var ju inte det här jag menade med att se världen!! Afghanistan där det är som allra värst?!

Himmel!
Varför har jag tjatat om att inte binda sig för tidigt?! Vad var det för fel med flickvän?! Bli sambo i unga år och kanske t o m bo i drängstugan här hemma?! ;)
Vill man resa, så finns det ju charter till Mallis och Kanarieholmarna! Och vill man nu se mer av världen, går det ju charter, t o m långt bort till Thailand!

Vad har jag gjort??? *skrattarnervöst*

Han ringde senare och förstod nog hur jag reagerat. Tröstar mig med att det inget är att oroa sig för... än. Blir han nu antagen, kan han fortfarande tacka nej ända in i det sista. Lumpen är inte klar förrän i juni 2010 och utlandstjänsten blir aktuell först i november 2010.

Låter rädslan sjunka in och ska sedan släppa tankarna. Lägga oron åt sidan, för mycket kan hända än. Men kommer ändå hålla tummarna... *mensägerinteförvad* ;).
Bild fr www.mil.se

Molly är därför ett betydligt trevligare samtalsämne :).
Flera har undrat över rasen och Molly är en blandning av en svart/silver dvärgschnauzer och en svart/vit foxterrier. Ägarna hann liksom inte med när grannens dvärgschnauzer lockades över till ett besök hos deras tjejfox ;).
Molly snart 8 veckor

Helgbestyr...

Helgen gick åter alldeles för fort. Det är mycket man ska hinna med innan vintern kommer. Frosthalka har vi redan haft under förra veckan och därför blev det däckbyte på bilarna under helgen. För en gångs skull ligger vi steget före den första snön och rejäla halkan ;).

Vi har även skördat mängder av morötter. Tyvärr sparade jag inte fröpåsen och vet därför inte vilken sort vi har. Men av mängden och storleken att döma misstänker vi att de kanske var en aningens genmodifierade. Lerjorden verkar de åtminstone älska. Lilla högtryckstvätten kom även den väl till användning. Alla sätt är bra utom de dåliga... :D


Det här är en enda morot, d v s ett enda skaft.

Trots flera frostnätter och kalla höstvindar, hänger denna blomma krampaktigt kvar i ett nästan "förstelnat" sommartillstånd. En Million Bells som vägrar att sluta blomma och som verkar vägra vinter. Kära mannen kollade ändå för säkerhets skull, om den inte var av plast ;). Men den verkar ha blivit balsamerad eller något annat liknande...


Har har vi en till som vägrar tro det snart är vinter och som vägrar inse att dagarna blir kortare. Den vackra saintpaulia "Taita Safina" blommar fortfarande lika oförtrutet i hallfönstret, som den gjorde när den införskaffades tidigare i vår.

Finns ingen inspiration...

Frostig oktobermorgon

Det känns tomt i bloggeritanken, ingen inspiration över huvudtaget. Helgerna går till vinterförberedelser, nya fönster hos sonen i drängstugan, vedkapning, inplockning av växter och trädgårdsmöbler.

Veckorna går till plock och röj, ibland lyckas jag motiveras till en och annan roadtrip. Som den i fredags tillsammans med Katarina och Carina. Vi betade av Kungsör med omnejd. Q outlet kan jag rekommendera, massa fina märkesgrejer till minipriser.

Arboga blev resans höjdpunkt. Där Kuriosaboden blev fyndplatsen för några av oss ;). Vi kunde ha botaniserat där länge, länge... Arboga var en positiv upplevelse. Stan ligger vackert vid Arbogaån, mysiga gränder och vackra trähus, för att inte tala om de underbara caféerna.

Hösten bär med sig många minnen, sorgliga sådana, vilket gör att sinnesstämningen blir låg... Men tack och lov att vi ändå har något trevligt att se fram emot. I vår kalender har vi noterat med rött den 28 oktober då Molly flyttar hem till oss. Därefter är den 8 november som är rödmarkerad. Inte för att det är fars dag! Utan för att det är då sonen kommer att starta sin högvakt vid slottet och vid Drottningholm. Gissa vilka som kommer att vara där och fota?? ;).

Molly 6 veckor

I övrigt så lunkar det på...

Höstens äppelfavorit...

I och med nya köket, har t o m bakning börjat bli något för mig, "även gamla hundar kan"... *skrattar* Och vad gör man inte för sin älskade son när han numera är i lumpen och behöver bli ompysslad under helgerna ;).

Äppelträden dignar av frukt och varje helg blir det därmed en äppelkaka. Denna kaka har här på gården blivit framröstad till årets äppelkaka. "Super-super-hysteriskt- god!" blev omdömet. Kakan som slukas av sonen under helgerna. Ja, vi hinner också få en munsbit, om vi bara är tillräckligt snabba ;).

Karl-Johansgårdens Äppelfavvo
5-6 syrliga äpplen (här har vi 5 stora Gravenstein)
Skala o klyfta äpplena.
Lägg i stor plastpåse.
Häll sedan i påsen:
dryga 1dl råsocker
6msk ljus muscavadosocker
5msk kanel
2msk kardemumma

Skaka om så alla klyftor blir täckta.
(Beroende på hur stora äpplena är, kan man behöva öka på måtten. Det ska vara rejält med "mojja" för att det ska bli gott! )
Det är just råsockret o muscavadosockret som gör hela "grejen" ;)

Smält 100g smör/margarin o blanda med 1,5dl vatten

Vispa ihop:
3 ägg
1,5 dl strösocker
Vispa sedan i:
3dl vetemjöl
2tsk bakpulver

Rör sedan i den smälta smör- o vattenblandningen.
Smeten ska vara lös.

Lägg äppelklyftorna i en smord form/ugnsplåt. Häll över smeten.

Grädda 200gr i ca 35min. Vi serverar detta med vaniljvisp.

Första frosten o ny bekantskap...

Njuter av de sköna dagarna. Hösten har hållit sig solig och varm, väldigt länge nu. Dagarna fylls av promenader och höströj. Där emellan flyttar jag runt och byter plats på grejer och baxar möbler mellan rummen. Förbereder för hösten och vinterns renoveringar här på övre plan. Idéerna är många och kära mannen är än så länge med på noterna, men startdatumet har vi ännu inte kommit överens om ;).

Växthuset har tömts och alla utekrukor med pelargoner har plockats in i magasinet. Kändes lite trist när de fortfarande blommade så underbart. Men glad är jag idag, för i natt kom första nattfrosten. Kära mannen var tvungen att skrapa rutorna på bilen. Det är lika bra att plocka fram motorvärmare och ställa in timern. Handskar och vinterjackor har jag redan plockat fram. Den riktiga hösten är på väg...

Det kändes ändå fantastiskt i helg, att i slutet på september stå ute i t-shirt och grilla i skymningen



I fredags tog jag mig en tur till Uppsala för att träffa en ny bekantskap. Det blev ömsesidig kärlek vid första ögonkastet!

En Molly har nu blivit utvald och flyttar hem till oss, lagom till Allhelgonahelgen :).

Havet med vänner...

Tack och lov för vänner!

När vi lämnade storstan och letade hus ute på landet, var vi väldigt noga med att inte få grannhus alltför tätt inpå. För vi visste att drömhuset kunde vi alltid köpa, men bra grannar ingår inte alltid i paketet ;).

Nu råkade vi få en fullträff, vi fann inte bara drömhuset, utan fick även de bästa av grannar. Grannar som snabbt bjöd oss in i gemenskapen och introducerade oss till deras övriga vänner. Nu är vi några grannar och tillika vänner, som inte bara går på whiskyprovningar, utan har även gjort en resa till Skottland tillsammans. Dessutom umgås vi över kräftfester och middagar. Ett helt underbart gäng!

I helg besökte vi en av dessa vänners sommarparadis i skärgården, längst ute i yttersta havsbandet. Vi fick förmånen att njuta en alldeles ljuvlig septemberhelg på deras helt gudomligt vackra ställe.

Ett ställe som man knappt tror finns på riktigt. En ljuvlig egen havsvik, långt från allfarvägar, långt från grannar. Och med en utsikt som fick oss alla att tappa andan...

Även om vi bor på landet, kändes denna helg därute i havsbandet som en helt fulländad mental avslappning...

Tack goaste vänner för den fantastiska upplevelsen! :)