Vi närmar oss slutet...

I veckan var mäklaren här för att få all information inför försäljningen. Det har blivit en veckas förskjutning och det är vi bara glada för. Man tror till en början att det bara är lite småkrafs som ska fixas, men det blir mer jobb än man trott. Nu har vi två helger på oss att färdigställa allt innan fotograferingen 27-28 april. Den veckan kommer även huset ut på nätet och visning blir söndag 17 maj.

Jag är helt slut, är tvungen att ta power naps på dagarna. Vet inte om det är min obefintliga stresshantering som kickar in. Grejar inte att hålla detta höga tempo hela vägen. Tufft är det för min kära man som får dra det tunga lasset. Men min "krasch in i väggen" har satt sina spår, jag blir aldrig den jag varit. Och stress funkar inte för mig... Jag sover och sover... Idag var jag med min käras bil till verkstaden i Nyköping. På hemväg höll jag på att somna vid ratten, var tvungen att ha fläkten med kall luft rakt i ansiktet för att hålla mig vaken. Har numera också en burk med energidryck i bilen...

Eftersom min man arbetar, blir det jag som får köra och uträtta ärenden, handla hem alla grejer, ringa och fixa, hålla reda på allt. Det blir för mycket... Men det är bara att acceptera att man inte är på topp längre. Jag behöver mer pauser och mer tupplurar för att orka...

Har även hunnit fylla jämnt i veckan, vilket var en mer positiv händelse än jag föreställt mig. Faktiskt! ;) Blev uppvaktad med blommor och överraskningar från bästa sonen, vänner och grannar. Glädjetårar och skratt, precis som det ska vara på en födelsedag, Ser nu framemot spadagspresenten med bästa grannvännerna. Den dagen kommer att uppskattas alldeles oerhört när denna hysteriska fas är över.

Längtar också att få komma iväg med min kära för en avkopplande helg när huset är sålt.

Fler finns här som också är helt slut...

Äntligen kommer orden...

Den mycket efterlängtade våren börjar bli mer påtaglig. Och som vi har längtat!

Äntligen börjar jag tina upp och med värmen börjar även orden leta sig fram till bloggandet. Min blogg som nu väcks till liv igen efter vinterdvalan. Fann denna, sagt av Mark Twain, på en blogg och visst beskriver den så väl den där vårkänslan ...

“It's spring fever. That is what the name of it is. And when you've got it, you want - oh, you don't quite know what it is you do want, but it just fairly makes your heart ache, you want it so!”

Snödroppen som kämpat i veckor har äntligen förmått slå ut sina klockor.

Nävan börjar även den att kika fram i rabatten.

För att inte tala om min favorit, den underbara scillan! Nu börjar de titta fram i gräsmattan och snart är hela vår backe och gård färgad i blått. Jag älskar denna ljuvliga vårblomma!

Vi har fortfarande kalla nätter, men tack och lov mängder med sol. Och njutit av solen har vi gjort på bastualtan. Bästa s k suntrap, skyddad från vårvindar friska.

Under påskveckan hade vi åter La Dame som gäst. Det verkar som vårt pensionat  fått sitt gillande av henne. Hon är helt hemmastadd här, både med oss och våra hundar.

Vi har även hunnit med en längre biltur. En kort paus blev det med medhavda mackor som avnjöts med vy över Vättern och Brahehus. 

Det blev ett blixtbesök ner till Lund, en biltur över dagen. Sonen har lämnat korridorsrummet och delar nu en studentlägenhet. Det var en hel del köksattiraljer och annat som vi överlämnade. Vi hann också bjuda dem på lunch och göra dem extraglada genom att storhandla och fylla både kyl och skafferi. 

Lycka på gården...

Det är inte bara månen som skiner över gården. Ser ni att det lyser på drängstugans veranda? Det är sonen som äntligen har kommit hem! Just nu snusar hundarna hos honom. Lyckan är total här på gården :).

Julgranen blev klädd i helgen och det är riktig julstämning i huset. Nu är det bara paketen som saknas under granen och de ska fixas de närmsta dagarna.

Lite kuriosa om mig...

Ni som följt mig vet att jag inte är en pysslig person, huslig måhända, men här varken sys, klipps eller klistras, inga genomtänkta "installationer" ligger för mig heller. Det målas inte heller ofta... om jag inte lyckas lura kära mannen till det. Det är väldigt lite lull-lull, spets och romantik, men mer stora rejäla tag som renoveringar, nybyggen och sådant.

Ni ser kanske att det skymtar en julgransmatta där på bilden. Kan ni tänka er att det är moi, d v s jag som gjort detta handarbete. "Korsstygnat", ja eller sytt denna skapelse. Varje år när jag tar fram denna matta, blir jag lika förvånad över att det faktiskt är jag som suttit där och knåpat, sytt korsstygn, följt mönster, räknat, bytt trådar och färger. Och dessutom fullföljt arbetet! Okey, jag vet att det är inte är ett speciellt avancerat handarbete, men det är trots allt, ett hand-arbete, av mig ;).

Ni som känner mig, förstår vilken bedrift detta är... Vid det tillfället, får många, många år sedan när jag satt i min soffa och skapade detta mästerverk, mådde jag inte alls bra. Och då blir bedriften än större, att jag under de omständigheterna hade förmågan att fokusera på ett "äkta" handarbete.

Jag har aldrig, varken förr eller senare återupprepat detta.

Knappa tre veckor kvar...

Oktober svischade förbi. Vet inte vad jag gjorde denna månad, kommer bara ihåg vinddraget när den svepte förbi. Är det här månne ett ålderstecken? Att tiden som förut lunkade fram, nu rusar fram som ett expresståg. Ja, inte ett SJ tåg förstås, men mer som ett snabbtåg i Frankrike ;).

Igår den sista oktober hade vi +15, strålande sol från klarblå himmel. En helt underbar dag! Jag hoppas det håller i sig, med plusgraderna och att vi får en efterlängtad grön jul. Nu är det bara knappa tre veckor kvar till advent. För mig är advent, lika med jul! Det är mysigt att ta fram ljusstakar i fönstren, tända ljus, brasa, njuta av glögg och bara mysa. Och till Lucia så är även granen klädd här hemma. Jag tillhör dem som njuter av julen från advent fram till nyår. Sedan rensas allt snabbt ut igen.

Det är inte bara nedräkning till advent, utan även nedräkning tills sonen kommer hem. Den här hösten har varit mycket saknad av honom. Vi träffades bara som hastigast när vi lämnade packning i slutet av augusti och då han var hundvakt under vår resa till Istanbul. Sådär på riktigt har vi inte setts sedan 10 augusti... Men nu är det bara dryga månaden kvar tills han kommer hem. Kring den 11 december ska han vara hemma igen! Tack och lov för att Skype finns!

På fredag ska jag till Stockholm. Träffa bästa vännen och vara lite kulturella. Det är väl det jag saknar här ute... Vi ska besöka Moderna Museet och se utställningen med bl a Monet. Sedan blir det en god lunch någonstans och därefter besöker vi Fotografiska Museet och utställningen med Nick Brandt.

På eftermiddagen plockar min kära upp mig och vi fortsätter till Solna kyrka och besöker vårt änglabarns grav. Vill tända ljus och göra vackert till allhelgonahelgen. Det blir en stund tillsammans, med tankar om det som var och det som kunde ha varit. Stämningen under allhelgona på våra gravplatser är på något konstigt sätt fylld av värme, kärlek och gemenskap.

Hos oss finns den där djupa smärtsamma saknaden, kvar i hjärtat, för alltid...

Semester och augusti...

Sommaren har varit helt underbar! Åtminstone här hos oss, i denna del av Sörmland. Sol, sol och strålande sol, i princip varenda dag. Dessutom rejäl värme och endast någon enstaka kort regnskur, allt sedan midsommar. Jag har njutit fullt ut! Sparar solen och värmen i varenda por och hoppas den kommande vintern därmed blir lättare att hantera.

Kan bara konstatera att det inte ens blev en liten tummetott av mina hallplaner. Käraste mannen såg ut som han behövde en semester, helt utan krav och måsten. Jag som är den bästaste av fruar, gjorde självklart honom till viljes...

Det blev 3 veckor av slapparliv. Första veckan planerade vi in gäster, som avlöste varandra. Vilket självklart var trevligt, men efter detta behövde vi lite egen tid. Vi tog en biltur ner till Bohuslän och njöt av den vackra kusten. Det var svårt att finna lediga hotellrum mitt i juli, men vi lyckades få en natt i Lysekil. Lysekil är väl inget höjdarställe, men det är däremot Smögen och Fjällbacka. Vi njöt av skaldjur och köpte även med oss hem havskräftor, räkor och musslor.

Veckan därpå tog vi åter en biltur, nu ner till Småland. En liten fisketur med övernattning i vackra omgivningar.

Kära mannen bestämde sig för att skippa den 4:e semesterveckan. Kände sig lite rastlös efter 3 veckor och gick t o m under de sista semesterdagarna över till grannen för att snickra på deras nya gästhus. Bara för att få känna kroppen arbeta! Det är därmed bevisat att han behöver ett sommarprojekt, med rejält kroppsarbete för att känna riktig sommar- och semesterglädje.

Sonen åker tillbaka till Lund denna vecka. Känns sorgligt och kommer att bli tomt här hemma. Men samtidigt gläds jag över att han trivs med både Lund och studentlivet. Arkeologin lämnade han redan efter första terminen, vilket inte förvånade oss föräldrar. Nu är det Sydostasien som hägrar och han börjar med att studera japanska i höst.

Nytt år, nya föresatser...

I morse lämnade min kära man, sonen på Bromma för vidare transport till Lund. Känns oerhört tomt här hemma. Hundarna springer till drängstugan och kollar om han verkligen inte är kvar. Men det är bara att gilla läget.

Naturligtvis vräkte snön ner igår. Vägen genom gården plogas av en traktor, men vi har sådana plogvallar att det blir svårt att hålla undan mängderna. Idag gav jag upp och ringde plogkillen som fick komma och flytta på alla högar av snö. Nu har vi åter lite mer plats på gården och känner mig inte längre lika insnöad ;).


Där på sista bilden, bakom den meterhöga snöhögen, där kan man ana ett växthus. Undrar just när man återser den... Känns väldigt långt borta, den där växthusstarten...

Granen står så grön och grann...

... och sonen, han kommer hem redan idag. Tralalalalaa, lalalalaa lalalaaa...

NU är det färdigpyntat här hemma! Det bästa är att sonen kommer iväg tidigare än planerat. Iväg susar jag därför idag, till Bromma flygplats, för att möta upp den bästa av alla.

Har bara tänkt hinna in till Bromma Blocks för köpa färska musslor. Ikväll blir det Moules Marinières till middag för att fira hemkomsten!

Kärlek vid första ögonkastet...

En liten bild för ett tag sedan i Expressens Leva & Bo bilaga och jag blev helt såld...

Sedan ett googlande och letande utan resultat. Många hade leverantören men dessa då enbart i vitt eller silver, men min färg? Nej, det är ju inte inne alls...

Kikar in hos "min" lilla butik här i köpingen Mitt Rum. Berättar om mitt letande och beklagar att det tydligen bara är jag som vill ha just denna färg till jul. Therese plockar fram leverantörskatalogen och vi kikar på denna vackra prydnad, den enda i sin färg i hela katalogen. Bland allt det andra som är så vitt, silvrigt och väldigt inne.

I veckan ringer telefon och en glad röst säger att hon lyckats med det som var omöjligt. Hon hade ringt till Danmark och visst fanns de kvar, de där som jag ville ha. Iväg susade jag med bilen och sprang in i butiken och där öppnades askarna och... de bästa julklapparna låg där, i två olika storlekar. Lyckotårar, för de var ännu vackrare i verkligheten. Jag blev blixtförälskad!

Tänk vilken känsla en vacker julpumla kan ge, bara den är i den rätta färgen och dessutom med helt underbara detaljer. Gammeldags rött som jag verkligen älskar...

Granen tas som vanligt fram och kläs till Lucia. Fast i år blir den nog klädd lagom till nästa helg. Och gissa vad som kommer att hänga i granen och gissa vem som kommer att njuta...

Paketen läggs, allt eftersom de blir klara, under granen, men i år blir det nog lite glest med klappar. Älskade sonen ska iväg på en drömresa över nyår. Sonen som älskar den japansk maten, kulturen, språket och som diggar Mangafilmer. Han åker med våra bästa vänner till Tokyo över nyårshelgen.

Vi stannar hemma i snön och kylan...

Psst nu är det bara 10 dagar kvar tills jag står på Bromma flyplats och väntar in sonen *yiiipiii*.

Lund tur och retur...

Förra veckan var hektisk, mycket shopping och packning blev det.

Tidigt fredag morgon var bilen packad till bristningsgränsen för avfärd mot Lund. Lite strul blev det efter vägen och vi tvingades till ett stopp på en SAAB-verkstad i Jönköping. Där visades både servicekänsla och snabbhet och vi kunde fortsätta färden söderut.


Det blev en snabbinspektion av rummet och tömning av bilen, innan vi hämtade släpkärran för nästa anhalt IKEA. Här blev det en supereffektiv shopping, raskt in i plocklagret och vagnarna fylldes i rasande fart.

Tillbaka till Lund för att tömma och sedan returnera släpet. Nu var det sen kväll och vi hoppades få äta på Klostergatan Vin & Delikatess, sonens favorit Moules Marinières, men en fredag kväll gick det inte att komma utan att ha bokat bord. Det blev kinamat istället...

Återvände till rummet för att fixa säng och skrivbord. Sonen fick sova första natten i nya rummet och vi checkade in på hotellet kl 2200. Kan bara säga att vi somnade ovaggade...

Lördagen tillbringades hos sonen. Far och son slog sina kloka ihop och monterade IKEA-möbler och kopplade lampor. Vi hann ut för lite slutshopping samt för att proviantera, till både kylhylla och fryslåda. Måste ju försäkra oss att han inte svälter ;).

Jag hann t o m få upp gardiner i rummet. Efter en sen lunch på ovannämnda restaurang, kramade vi om sonen och satte kurs norrut och hem igen.

Här hemma känns det höstligt ruggigt och dystert. Sonens fönster är mörkt och det ser ödsligt ut. Ska nog dra ner hans rullgardin så det ser ut som om han ligger där och sover och inte alls är nere i Lund :D.

Påminns också av den gången då jag tog samma steg. Lämnade far och mor där uppe i norr, för mitt nya liv nere i Stockholm. Kommer ihåg min mors ledsna ögon när hon sa att jag inte kommer att återvända hem. Inte återvända tillbaka, som att flytta hem igen, enbart tillbaka på besök... Nu är jag själv där och förstår min mors känslor alltför väl.

Det fixar sig, det vet jag, man vänjer sig. Samtidigt är jag också oerhört stolt över honom... Nu börjar ett nytt liv för vår älskade son!

Nu f-f-f-flyttar han...

Ja, då blev det äntligen klart. Bitarna föll på plats och en ny era börjar, för både goaste sonen och för oss föräldrar.

Sonen börjar studera vid Lunds universitet, hans drömämne allt sedan han var liten, arkeologi. Dessutom hade han en osedvanligt god tur och få ett studentrum i korridor, i den studentstad det är som allra svårast med bostad.

Nu går flytten i slutet av augusti, då vi åker ner med hans pick och pack. Möbler måste införskaffas och det blir med ett besök på IKEA i Malmö. Listan börjar fyllas på med grejer som ska tas med, grejer som ska införskaffas här. Vi lär nog få fullt upp när hans jobb på Parken Zoo tar slut den 15 augusti.

Vi hoppas att ämnet motsvarar hans förväntningar. För historia och arkeologi har varit hans favoriter allt sedan han var 8-9 år. Han fick t o m göra sin PRAO i åttonde klass på Vasamuseet. Höjdpunkten blev då han fick gå in i själva skeppet, vilket bara ett få antal fått göra. Lyckan var fullkomlig! Historia har också varit favoritämnet under alla år.

Men tiden! Vart tog tiden vägen? Den gick så otroligt fort...

Sonen är 20år, vart tog de där 20 åren vägen?

Det var inte alls länge sedan han stod där lycklig med sin nya rygga, beredd att börja sin allra första skoldag.
Inte heller länge sedan då han nervöst skulle börja i ny skola och högstadiet.
Och det var alldeles nyss han skulle ta bussen till Strängnäs, lite nyfiket spänd inför att börja på drömgymnasiet.
Dessutom var det ju som igår, han stod redo inför tuffa utmaningar och tog tåget till Uppsala och lumpen.

Och nu...

Nu börjar han på universitetet och tar det definitiva steget ut i vuxenvärlden.

Min lilla älskling... den bästa sonen som finns... med stor integritet och ett hjärta av guld... :)

YIIIPPPIIII...

Vi har fått ett glädjebesked!

Sonen ska börja studera vid Lunds Universitet!
Äntligen flyttar sonen hemifrån, inte en dag för tidigt! :D

Men glädjen kanske blir kortvarig, för Lund verkar vara det tuffaste stället att finna bostad i... Han står i kön för studentbostad, tillsammans med alla andra.

Som ni förstår är vi ytterst tacksamma för alla tips om bostad, rum eller lägenhet i Lund...

Vi håller tummar och tår om ett mirakel på bostadsfronten.

Plötsligt förändras något...

Plötsligt förändras en välbekant vy. En å flyter fram och bryter mark där den tidigare inte runnit.

Linet står i blom! Det finns inget vackrare än just linåkern... Gudomligt vacker...

I övrigt har det varit akuta besök till djursjukhus och sen student och födelsedagsfirande, lite om vart annat ;).

Idag var det fjärde veckan i rad som jag besökte Strömsholms Djursjukhus, denna gång bara ett återbesök.

Vi började med Minou, 12år, vår äldsta som har ett hjärtfel som behövde kollas upp. Ingen medicinering än, men hon får ta livet lugnare nu på äldre dagar.

Nästa in var vår mellanhund Tilda, 8år, som jag turligt nog uppmärksammade att allt inte stod rätt till. Det visade sig vara livmoderinflammation och akut operation. Hem fick hon komma redan nästa dag och mår nu riktigt bra igen.

Förra veckan var dramatiken åter ett faktum. Nu var det lilla Molly som är 10mån och väldigt nyfiken. Hon hade hoppat upp på skrivbordet via en stol och funnit Tildas smärtstillande pillerburk. Hon hade perforerat hela burken och slickat i sig en hel del av de nu pulveriserade tabletterna. Akut in med blixtens hastighet och inlagd med dropp i ett par dagar. Hon verkar tack och lov inte fått i sig så mycket, för nu är hon precis densamma igen, d v s den sjövilda, galna hunden hon är :D.

Som sagt det blir aldrig långtråkigt här på gården ;).

Vi hann även med ett besök till Stockholm i lördags och lite sent studentfirande.

Goaste sonen fyllde 20år i söndags och blev väckt till sin födelsedagsfrukost med nyplockade jordgubbar och mjölk, precis som alltid. Det är lite svårt att ta in att han verkligen är 20, vart tog åren egentligen vägen?!?

Födelsedagsmiddagen blev hans absoluta favorit, Moules Marinière et frites med egengjord majjo. 4 kg kokade jag och trots att sonen fick det mesta kunde han ätit ett par kilo till :D.

Kära mannen startar sin semester nu på torsdag och då tar vi åter tag i bastuprojektet mellan baden, grillfester, besök till vänner, bilturer med övernattning, besök från vänner och en Istanbulresa... Låter det tufft?! VAAA?? Han har ju ändå semester till 2 augusti!

Växthusrapportering o lite annat...

Gruset inne i växthuset hade vi tänkt hinna ta bort innan säsongen startade, men tiden räckte inte till. Vi försöker ändå att i år odla efter konstens alla regler och hoppas att resultatet ska bli därefter.

Åtminstone växer det så det knakar! Bilderna är tagna med en veckas mellanrum. Gurkor kommer vi att börja skörda alldeles snart.





Nu till något helt annat och mycket vidrigt...

Vi fick ett högst oväntat besök härom dagen. Mitt på dagen i strålande solsken landar detta vidriga odjur på vår trapp.

Älskade sonen ropades till undsättning av sin hysteriska mor. Fast till en början ansåg han att jag själv kunde försöka ta bort odjuret, han tycker också att fladdermöss är obehagliga. Men jag hävdade att det var en självklarhet att han som man, skulle rädda mig från monster.

Av någon anledning började han tjafsa om jämlikhet mellan könen och att jag var kvar i stereotypa föreställningar om mans- och kvinnoroller!?! VAAH??!! Vad snackar han om??!! Ååjaba...AmänEhhhVaaa??!!

Var tusan får de allt ifrån? Skolan?! Internet?! Eller så är det säkert från något idiotiskt tv-program.

Jag stampade med foten och meddelade med myndig röst att i detta hus räddas kvinnor alltid av män, åtminstone när det gäller fladdermöss... och andra äckliga möss...

Och så gjorde sonen det, han räddade sin mor :D.

En skön helg...

Lördag blev en sådan där ljuvlig slappardag, helt på tu man hand. S k "hotellfrukost", d v s en hel del mer än vardagsfrukostens kaffe och macka. Tidningsläsning och korsordslösning, långdusch och sedan bara skrota runt. Lite film på eftermiddagen, lite vin och sedan matlagning tillsammans. Brasa, mängder med ljus och så lite mer vin.

Inget dåligt samvete för att man inte gjort något nyttigt. En helt underbar lördag.

På söndag var vi däremot tidigt uppe. Iväg till Stockholm för att hinna kolla in lite butiker och sedan till Drottningholm. Vädret var riktigt skönt. Vi hann med en promenad med alla hundarna i parken. Molly hon charmade en och annan besökare.

Vi mötte även upp våra vännerna som också kommit för att se sonen i militärisk drill. Det fälldes en och annan tår, både av mor och far. Vi var inte heller de enda anhöriga på plats som fotade för brinnande livet. Sonen hade ibland lite svårt att hålla masken, ett och annat leende letade sig fram. Och visst är man stolt över att se sin son stå där på vakt hos kungafamiljen.

Killarna vara alla otroligt fina. Det är svårt att förstå att dessa killar nog alla har varit som vår slappa tonåring. Ni vet så där svåra att starta upp och få någon styrfart på. Tänk att de på så kort tid lyckas drilla killarna till en sådan disciplin.

En snabb fika hann vi med med vännerna, för att sedan ställa kosan söderut och hem igen.

Gråvädret gör en seg, med idag lyckades jag samla tillräcklig energi för städning. Trasselsudden är ett riktigt busfrö, hittar allt från påsar till tidningar som hon river i småbitar. Hon drar runt med allt som är löst i huset och jag börjar redan nu fundera över hur det ska gå med julgran i år...

Det är riktigt bra...

Trots att det är gråtrist och snöblask där ute, är livet ändå riktigt bra just nu.

Det brinner i vedpannan och det är ljuvligt varmt här inne. Har tänt lite ljus, sitter med en nybryggd espresso och bläddrar i nya inredningstidningar med advent som tema. Sitter och myser och känner längtan att få börja julpynta igen.

Jag tillhör den gruppen som julpyntar till fullo redan till Lucia, ibland redan till advent ..., för att sedan direkt efter nyår, rensa bort julen totalt.

En liten svart trasselsudd ser också till att hålla humöret uppe. Hon håller igång här hemma och för henne tycks hela livet var en härlig lek. Man kan inte vara annat än glad tillsammans med henne.

Tack och lov ringer sovklockan emellanåt. Och som ni ser så är de nu bästa kompisar alla tre ;).



Igår onsdag var det första dagen för sonens högvakt vid Drottningholms slott. Vi hade planerat ett besök där på söndag, men igår morse kände jag att det nog ändå var något extra den där första dagen. Som vanligt går det väldigt fort för mig, från tanke till handling.

Iväg susade jag för att dryga timmen senare vara parkerad utanför Drottningholm. Det var en liten vaktavlösning, men stort ändå att första gången göra allt på riktigt och på plats. Marschera i takt och komma ihåg varenda liten detalj. Nu står han posterad inne på slottsområdet och är en av dem som öppnar grinden för kungligheterna.

På söndag firar vi fars dag med att åka till Stockholm igen. Först till Drottningholm för att se sonen vid vaktavlösningen kl 13 och sedan ska vi även passa på att träffa vännerna i Täby.

Det här med resultatet av uppfostran...

Plötsligt igår slog det där med resultatet av ens barnuppfostran, rakt in i hjärtat *uugghhfff*.

Jag fick alltid höra av min mor att jag skulle ut och se världen medan jag var ung. Res, se och upplev! Det var hennes motto. Jag gjorde det, reste, såg och upplevde och det berikade mitt liv oerhört mycket.

Har naturligtvis fört över allt detta till vår son, det enda barn vi har. Har försökt stävja min rädsla, för rädslan har alltid funnits närvarande, alltsedan vårt änglabarn. Men jag har kämpat för att inte mina rädslor ska hämma eller hindra honom. Så bind dig inte för tidigt! Ut i världen, res, se och upplev!

Har även försökt leva efter ett annat av min älskade mors motton i livet.
Ta inte ut någon oro i förväg! För tänk om inget händer, då har du slösat med din energi helt i onödan. Och skulle något hända, då behöver du all kraft och styrka för att ta dig genom det hela.

Nu är sonen i lumpen och tillhör ett förband som utbildas för utlandstjänst, vilket han också sagt han var intresserad av. Han stormtrivs med militärlivet, med befälen och polarna. Och jag har inte heller funderat och oroat mig, utan glatt mig mer åt att han mått bra...

Förra veckan fick de besök av generaler och andra som uppmuntrade dem att söka utlandstjänst. Igår morse fick jag ett SMS: "Har ansökt till utlandsstyrkan i Afghanistan, bara så att ni vet". Jag svarade... *ugghhfff*

Plötsligt slog insikten mig med full kraft, rädslan kom som ett hårt knytnävsslag i magen...

Vad har jag gjort?!
Varför har jag sagt att han ska ut och se världen?! Är jag riktigt klok?! Det var ju inte det här jag menade med att se världen!! Afghanistan där det är som allra värst?!

Himmel!
Varför har jag tjatat om att inte binda sig för tidigt?! Vad var det för fel med flickvän?! Bli sambo i unga år och kanske t o m bo i drängstugan här hemma?! ;)
Vill man resa, så finns det ju charter till Mallis och Kanarieholmarna! Och vill man nu se mer av världen, går det ju charter, t o m långt bort till Thailand!

Vad har jag gjort??? *skrattarnervöst*

Han ringde senare och förstod nog hur jag reagerat. Tröstar mig med att det inget är att oroa sig för... än. Blir han nu antagen, kan han fortfarande tacka nej ända in i det sista. Lumpen är inte klar förrän i juni 2010 och utlandstjänsten blir aktuell först i november 2010.

Låter rädslan sjunka in och ska sedan släppa tankarna. Lägga oron åt sidan, för mycket kan hända än. Men kommer ändå hålla tummarna... *mensägerinteförvad* ;).
Bild fr www.mil.se

Molly är därför ett betydligt trevligare samtalsämne :).
Flera har undrat över rasen och Molly är en blandning av en svart/silver dvärgschnauzer och en svart/vit foxterrier. Ägarna hann liksom inte med när grannens dvärgschnauzer lockades över till ett besök hos deras tjejfox ;).
Molly snart 8 veckor

Finns ingen inspiration...

Frostig oktobermorgon

Det känns tomt i bloggeritanken, ingen inspiration över huvudtaget. Helgerna går till vinterförberedelser, nya fönster hos sonen i drängstugan, vedkapning, inplockning av växter och trädgårdsmöbler.

Veckorna går till plock och röj, ibland lyckas jag motiveras till en och annan roadtrip. Som den i fredags tillsammans med Katarina och Carina. Vi betade av Kungsör med omnejd. Q outlet kan jag rekommendera, massa fina märkesgrejer till minipriser.

Arboga blev resans höjdpunkt. Där Kuriosaboden blev fyndplatsen för några av oss ;). Vi kunde ha botaniserat där länge, länge... Arboga var en positiv upplevelse. Stan ligger vackert vid Arbogaån, mysiga gränder och vackra trähus, för att inte tala om de underbara caféerna.

Hösten bär med sig många minnen, sorgliga sådana, vilket gör att sinnesstämningen blir låg... Men tack och lov att vi ändå har något trevligt att se fram emot. I vår kalender har vi noterat med rött den 28 oktober då Molly flyttar hem till oss. Därefter är den 8 november som är rödmarkerad. Inte för att det är fars dag! Utan för att det är då sonen kommer att starta sin högvakt vid slottet och vid Drottningholm. Gissa vilka som kommer att vara där och fota?? ;).

Molly 6 veckor

I övrigt så lunkar det på...

Augusti och vardag...

Denna vecka blev en återgång till det normala. Kära mannen började arbeta igen och älskade sonen ryckte in i lumpen. Väldigt tyst blev det men samtidigt fick jag en massa energi till att röja och fixa här hemma. Lite besök har det också varit som förgyllt vardagen.

Njuter så av det nya köket. Det är en fröjd att ha arbetsytor och framför allt en diskmaskin. Har bakat kakor till gästerna som kikat in för att beundra köket. Börjar t o m tycka att det är ganska roligt att baka... Det kanske ändå bor en liten husmor djupt där inom mig ;). Och det borde ju båda gott inför framtiden.



Sonen har som sagt ryckt in och det blev nog ett abrupt uppvaknande från tonårslivets lättjefulla dagar med mängder av sömn. Trots att han fått information om hur tuff utbildningen är och alla omkring honom har försökt berätta om lumparlivet, trillade inte poletten ner, förrän nu, när han befinner sig på plats. Och det hann endast gått två (2) dagar! *skrattar*

Verkar vara en eningens tufft, har fått sms som antyder att det är "ett rent helvete"... *asg*. Kunde inte låta bli att svara "vavadevisa" och att det är precis det här, som skiljer pojkar från män. Först ska de formas till soldater för att därefter kunna agera som soldater. En nyttig "skola" för vår älskade son... *moooaahaahaaa*. De kör stenhårt de första två veckorna och utan permis. Hem kommer han till helgen 14-16 aug. Gissar att det är någon som den helgen kommer att sova dygnet runt *gapskrattar*.

Själv njuter jag av augustivärmen med vackra dimmiga morgnar och ljuvligt varma kvällar.


Från Österlen

Nu är det semester...

Får bara meddela att gäster har anlänt och de har fått VÄLJA kaffe och espresso har serverats... Vi har inte kommit till kapitlet Cappuccino än, så det är finfint när besökarna gillar espresson *gapskratt*. Tack goaste Tess för berömmet :).

Så Mooonaaaa, det är fritt fram nu!!! (förutsatt du vill ha espresso)

Nu drar kära maken och jag till Österlen poå ett par dagar. Har kämpat för att finna boenden för dessa dagar. Lyckades få rum på
Blåsingsborg Gårdshotell och Kockska Gården

Som de effektiva roadtrippare vi är, räknar vi med att göra Österlen på ett par dagar ;).

Känns som jag behöver lite nya intryck och upplevelser, för fr o m 3 augusti blir det lite annorlunda på gården...

Goaste sonen rycker in i lumpen! Mycket nyttigt för honom, som det enda barn han är, men en aningens underligt för oss som föräldrar...

Tänk att den där lilla knodden har blivit vuxen? Och hur fort gick det här?! 19 år - Vad hände egentligen?!

Luften ur...

Ja, luften har helt gått ur, efter all hets och stress och fix...

Maten hann jag tillaga och allt var under kontroll på lördagsmorgonen, d v s mottagningsdagen. Ända tills jag skulle inviga den nya elektriska supervassasnajdarslajsaren för den urgoda marinerade hjortsteken...

Då lyckades jag med något som ALLA gäster ansåg en helt omöjlig uppgift! D v s att fixa till en tummetopp rakt i supervassa skivan, vilket gjorde att jag inte bara bidrog med en snyggskivad hjortstek utan även med en snyggslajsad 2,5mm tummetott.

Kan bara säga att blodvite uppstod i megabautamängd, handduk efter handduk gick åt. Akuten var liksom aåt-åv-kvestjån, så det blev tummetuta i kromosomformat ;). Blodet slutade inte forsa, så arm i högläge var det som gällde för kvällen.

För en kontrollfreak som jag, var detta en helt ny upplevelse. Att för en gångs skull bara släppa taget och låta "bästaste", goaste vännen E ta över dirigentpinnen, blev en upplevelse utöver det vanliga! Det var helt befriande! Jag hade noll koll och kunde bara njuta och hela kvällen blev bara den bästa av alla!

Sonen var överlycklig över vännerna, festen och presenterna. Den enda presentönskan han hade, d v s para, cash, pengar. Nu planeras det för fullt för resan söderöver med s k tjej"kompisen" ;).

Själv kom jag iväg till sjukvården först i måndags morse och efter lite utskällning och omläggning är jag en aningens handikappad med en tumme som behöver omvårdnad varannan dag hos sköterska. Tummen är mest bara i vägen och gör sisådär gusiförbarmatont om bara något kommer nära den. Men det går åt rätt håll enligt expertisen ;).

Fast när jag tänker efter så är det inte helt fel med att ha någon som assisterar en i vardagen med disk, städning och andra småsaker :).

Lugnet har lagt sig efter alla förberedelser inför studentmottagningen, själva festen och alla övernattande 16 gäster.

Tack och lov för vänner!
För hade det inte varit för alla mina fantastiska vänner, dessa underbara människor, så hade inte sonens fest blivit den succé den blev! Det enda jag gjorde var lagade maten, men lördagens och söndagens hjältar var de bästa av vänner. Vänner som kavlar upp ärmarna och bara fixar, ordnar och dessutom röjer och städar undan allt!

Men ett extra speciellt tack vill jag ge mina underbara vänner Eva, Marianne, Anna och Ismael. Ni är bara guld värda!

Och du Eva, nästa år får du sitta med bägge tummarna i luften för då kommer Dubbelörnens Catering att sköta hela er studentmottagning! ;)

Frågor om badrummet besvaras vid annat tillfälle...
Njuter av att ha ett badrum, men förtränger att ett ombygge har avkrävts av oss och kommer troligtvis att ske under hösten. För däremellan ska en ombyggnad av kök göras och ett nytt monteras, med start direkt efter midsommar ;).