fredag, augusti 06, 2010

Nu f-f-f-flyttar han...

Ja, då blev det äntligen klart. Bitarna föll på plats och en ny era börjar, för både goaste sonen och för oss föräldrar.

Sonen börjar studera vid Lunds universitet, hans drömämne allt sedan han var liten, arkeologi. Dessutom hade han en osedvanligt god tur och få ett studentrum i korridor, i den studentstad det är som allra svårast med bostad.

Nu går flytten i slutet av augusti, då vi åker ner med hans pick och pack. Möbler måste införskaffas och det blir med ett besök på IKEA i Malmö. Listan börjar fyllas på med grejer som ska tas med, grejer som ska införskaffas här. Vi lär nog få fullt upp när hans jobb på Parken Zoo tar slut den 15 augusti.

Vi hoppas att ämnet motsvarar hans förväntningar. För historia och arkeologi har varit hans favoriter allt sedan han var 8-9 år. Han fick t o m göra sin PRAO i åttonde klass på Vasamuseet. Höjdpunkten blev då han fick gå in i själva skeppet, vilket bara ett få antal fått göra. Lyckan var fullkomlig! Historia har också varit favoritämnet under alla år.

Men tiden! Vart tog tiden vägen? Den gick så otroligt fort...

Sonen är 20år, vart tog de där 20 åren vägen?

Det var inte alls länge sedan han stod där lycklig med sin nya rygga, beredd att börja sin allra första skoldag.
Inte heller länge sedan då han nervöst skulle börja i ny skola och högstadiet.
Och det var alldeles nyss han skulle ta bussen till Strängnäs, lite nyfiket spänd inför att börja på drömgymnasiet.
Dessutom var det ju som igår, han stod redo inför tuffa utmaningar och tog tåget till Uppsala och lumpen.

Och nu...

Nu börjar han på universitetet och tar det definitiva steget ut i vuxenvärlden.

Min lilla älskling... den bästa sonen som finns... med stor integritet och ett hjärta av guld... :)

19 kommentarer:

  1. Vilken tur att det ordnade sig för sonen, till slut brukar det göra det efter all vånda vi mammor och ibland pappor går igenom.

    Vart tiden tar vägen? Säg det, det är ju sånt som är så konstig. Jag är 32 år?! och mina barn är 35 och 30 år + barnbarn på 1 år?????? Ja, det är svårt att klura ihop det hela, men man är väl aldrig äldre än man känner sig för att ta till en sliten klyscha. Kramar och ha det gott, Birgitta

    SvaraRadera
  2. Det är så härligt att läsa om stolata föräldrar!
    Önskar så klart all lycka till sonen och Lund är en mysig stad. Ämenet vet jag en till som gärna skulle läsa - vår dotter. Men nu ska hon först börja gymnasiet och där blir det många språk, även det ett stort intresse som hon har fallenhet för.

    Var tar tiden vägen? Hur går det till att man plötsligt står här med halvvuxna/vuxna barn? Det gäller banne mig att försöka hänga med i svängarna och njuta av de fina individer vi faktiskt fostrat.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Så mycket kärlek i det inlägget. Och nog kommer det att kännas när han lämnar boet. Även om det är efterlängtat ;)
    All lycka till både son och föräldrar! Och vad spännande att få inreda sitt första egna boende. Eller är det mamma som får gå in och styra med hela handen här också? Haha...

    SvaraRadera
  4. Oj, så skönt det måste kännas - både bostad och kursen är klar!
    Säkert kommer det att kännas en del och många känslor som rörs upp med flytten - från båda håll säkert...!
    Spännande både för er och honom!
    Lycka till med allt!
    Kram
    LIsa

    SvaraRadera
  5. Lycka till sonen och mamma och pappa!

    Men bli inte förvånad om han efter ett antal år på universitetet blir Mammbo igen...! ;)

    SvaraRadera
  6. Vad roligt! Lund är ju bara bäst:) Vi bor ju bara 10 min från Lund så det är MIN stad. Jag önskar så att jag bott på korridor. Vilka fester, vilken gemenskap och så mycket för er att se när ni kommer ner. Arkeologi vad spännande, hela familjen var helt sålda på Vasa, vi vandrade runt i tre-fyra timmar och känner ändå att dit vill vi igen. Haha då kanske det kan bli en liten bloggträff vad det lider.
    Grattis till er allihopa, nu börjar verkligen andra delen av livet. Ta vara på varandra! Kramisar Kristina

    SvaraRadera
  7. ...och söt är han också, för jag har sett'an på riktigt, jag.
    Lycka till i Lund!
    Kram från kommunens centralort

    SvaraRadera
  8. Vad roligt att sonen kom in och vilket intressant ämne!!
    Lund är en riktigt mysig stad så där tror jag att han kommer att trivas.
    Jag blev alldeles tårögd när jag läste dina avslutande meningar i inlägget!
    kram

    SvaraRadera
  9. Vad skönt att det ordnade sig med bostad! Jag förstår att det måste kännas lite svårt också då han flyttar, men jag är säker på att det kommer att gå bra både för er och för honom! Vad heter er son? Har han ett turkiskt eller svenskt namn? :)

    Tack så mycket för din kommentar, jag ska försöka lägga in lite ny musik på bloggen då jag hinner! :) Är det bättre om jag lägger upp hela låtar eller bara namnen på dem?

    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  10. Vad underbart att se att allt verkar ordna sig till det bästa. Underbart att sonen får studera sitt drömämne. Och så skönt att det löste sig med boendet. Han kommer säkert att få fantastiskt roligt i Lund. Vad fint du skriver om er son. Man känner hur glad och stolt du är och jag känner igen känslan. Kram.

    SvaraRadera
  11. Lugn du ... han hinner nog flytta hem och iväg igen många gånger innan han verkligen har flyttat ! skönt att allt ordnade sig med bostad också.

    SvaraRadera
  12. Hej! Har kikat in här på din blogg och tycker om ditt språk, tankar och inlägg. Kommer att kika in fler gånger!

    SvaraRadera
  13. Härligt att det löste sig med bostad och vilken lycka att få plugga det man allra mest vill!!!!
    Håller med om att åren går fort!!
    Kram

    SvaraRadera
  14. Åh... snyft!

    Allt ordnar sig till det bästa till slut. Lycka till med allt! =)

    SvaraRadera
  15. Det var en fin kärleksförklaring du skrivit till sonen!!

    Så underbart att han fått bostad i korridor. Det brukar vara bra och nu tror jag att lilla mamma brinner för att göra det varmt och ombonat för honom där nere. Hur många år ska han läsa i Lund?

    Lycka till med alla inköp och allt packande - kram på dig!

    SvaraRadera
  16. Hej,
    Förstår att det känns konstigt att sonen skall flytta.
    Vad fint du skriver om honom, jag blir rörd...

    Vad mysigt ni har på er gård, och som du skriver - långsamt blir det väl inte heller :)

    Må gott och njut av dagarna du har sonen hemma!
    Kram
    Jessica

    SvaraRadera
  17. Skönt att det ordnade sig, Hoppas att han ska gilla ämnet. Det är verkligen svår att veta vad man ska plugga.

    SvaraRadera
  18. Tiden ja, den stora gåtan. Var tar den vägen? Jag gläds med dig att det gått så bra med boende och allt. Anar ett stråk av vemod också eller också är det väl bara mitt anlag för vemod som gör sig påmint.

    SvaraRadera
  19. Men oj! Ja tänk vad tiden går! När barnen flyttar känns det vemodigt samtidigt som man känner sig stolt över att de tar stegen ut i vuxenlivet. Är det långt mellan er nu? Kommer han och hälsar på hemma ibland?
    Vad roligt att han valt en av de mest intressanta ämnen som finns, arkeologi! och att han kom med på utbildningen! Jag är själv arkeolog, men har de senaste åren tyvärr inte arbetat med det, men längtar såå efter att få vara med på utgävningar igen!!! Man ska nog vara en speciell typ av människa för att kunna sitta i ett schakt och krafsa med en liten spade i 7-8 timmar eller mer ;)
    Även min son har intresse för det gamla, särskilt historia med gamla kungar och deras fältslag :D.
    Sonen din blir väl där i minst ett par år nu kan jag tro? Ska bli kul att höra var han kommer att vara på sina utgrävningar...
    Stor kram från Ankan

    SvaraRadera