måndag, augusti 24, 2009

På en annan plats...

För de som undrat, är jag härinne *skrattar*. Plockar in och ut i diskmaskinen och däremellan sitter jag bara här och njuter av allt det underbara :).


Dagar och veckor går... Har haft lite svårt att komma igång med bloggandet och har inte heller kikat in hos er andra som jag brukar. Känns som det varit en aningens mycket under ett längre tag. Försöker njuta utomhus av sista augustivärmen.

Kräftfesten avlöpte fint och får nog skryta lite och säga att det är nog inte många som slår oss vad gäller kräftkokeriet ;). De smakade som vanligt alldeles extragott!


Goaste väninnan blev kvar i två dagar och det var underbart. Svampplockning i gamla torpartrakter där vi båda har mängder med härliga minnen ifrån. Kvällsgrillning med vin och sedan en massa nattprat. För att avsluta med en biltur i den vackraste delen av Sörmland ;).

Sonen har hunnit hem ett par gånger sedan inryckning. Redan efter de första två veckorna noterade vi en märkbar skillnad i både uppförande och beteende. Kan ni tänka er då vad 11 mån ska göra med honom??! Det kommer att ske underverk! Militären verkar vara den bästa skolan av alla. Pojkar blir verkligen män, var så säkra *skrattar*. Nu är han ute i fält i 10 dagar, ska sova i tält bl a. Väldigt nyttigt, eller hur? ;).

Däremellan har vi hunnit besöka Strömsholms Djursjukhus igen, nu med äldsta hunden. Det konstaterades att hon har ett blåsljud i hjärtat och det förklarar varför hon inte har orken som tidigare. Nu får det bli två promenadsvängar, en kortare med båda hundarna och så en längre med den yngre hunden.

Besöket på Strömsholm fick mig en aningens ur balans...

Trodde jag enbart hade mängder med positiva minnen med mig i mitt bagage. Allt det där hemska och obehagliga trodde jag att jag stuvat längst där inne och sedan förseglat det rejält.

Men plötsligt när jag klev in i rummet för ultraljudsundersökningen, insåg jag att skillnaden nog inte var så stor, mellan en hjärtundersökning på hundar och människor.

Kände igen det dämpade ljuset i rummet när jag steg in i rummet, ljudet från apparaten lät välbekant, kände igen bilderna på skärmen, färgerna som visades på skärmen var också bekant, hörde hjärtats slag... Nej, vad var det här?! Att stå där alldeles intill och uppleva undersökningen var ju också alldeles nyss... *guulppochsväljerhårt*

Plötsligt blixtrade minnen fram, minnen jag inte vill komma ihåg! Och vipsvops kastades jag 12 år tillbaka i tiden...

Det gick inte att hejda känslostormen...

På detta helt fantastiska djursjukhus tar det inte enbart hand om djur. De tar även omhand vovvens matte, som för en stund kände marken rämna igen. Jag fick ett rum, en varm hand på mina axlar, ett samtal av tröst i mina floder av tårar. En stund av empati...

Hamnade i en svacka där minnen som inte vill bli ihågkomna envist trängde sig på. Sorgen tar aldrig någonsin slut. Den bara stuvas in emellanåt. Nu har den värsta känslan släppt, men en viss melankoli har gjort sig påmind igen.

Känner att jag behöver få lite skratt och glädje-inputs och vad gör man då? Jo, man messar och terrar sin vän Flisan till att boka in en träff, vilket vi nu har gjort. På onsdag ska det bli en roadtrip, vet ännu inte vart. Känner att det måste bli något extra för att samtidigt få fira att Flisan äntligen uppnår mogen ålder. Den mogna ålder då det blir fullkomligt okej att vara smågalen *skrattar*.

Livet är både sorg och glädje. Och glädjen behövs för att överleva sorgen!

37 kommentarer:

  1. Kan ni inte göra en långtrip och komma hit till mig? Jag behöver också skratta och skaka av mig. Inte avskakningsbagage närmelsevis det du bär, men mungiporna skulle behöva rättas uppåt en smula ändå. Jag förstår att besöket var jobbigt. Tänk vad man kan överraskas av känslostormar när man minst av allt anar det? En doft, ett ljud, en smak och så slungas man tillbaka i tiden...

    Sköt om dig.

    Varm kram.

    A.

    SvaraRadera
  2. Ert kök är bara SÅ fint!

    Men vilken tuff upplevelse du fick där på djursjukhuset. Inte kul! Tur att de är så proffsiga att de kan ta hand om människor också. En god medmänniska är guld värd.
    Kan absolut tänka mig att en sådan upplevelse kan få andra känslor och minnen att poppa upp igen och de tär säkert så att sorgen kommer och går genopm hela livet. Bara lite olika tydlig.

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Många kramar, Lovisa aka Lox (himmelochfog)

    SvaraRadera
  4. Goaste Lovisa/Lox, har tänkt så mycket på dig. Hör av dig till min mail: dubbelorn@hotmail.com

    SvaraRadera
  5. Tänker på dig goaste vännen, vilken jobbig upplevelse det blev för dig.
    Ha nu en härlig dag med mycket tokerier och hoppas ni hittar på något riktigt kul.
    Köket ser helt fantastiskt fint ut, kan tänka mig att du myser när du grejar där inne.
    Kraaam.

    SvaraRadera
  6. Ibland blir man påmind om smärtan som ligger gömd och inbäddad och det går inte att hålla tillbaka. Du har min fulla förståelse och medkänsla.Hos mig har en kär anhörig som inte går att nå, haft födelsedag. Det var en tuff dag.

    Tusen kramar från Nicoline

    SvaraRadera
  7. Visst är det så att en sorg är för evigt.Det är viktigt att leva ut den ,lika viktigt är det att som du gör peta in roliga saker för att den inte ska ta överhanden. Livet är till för att levas man får inte fastna i sin sorg man ska inte leva genom den.Det är så sunt att reagera som du gjorde,det där man blir påmind och alla minnen bara kommer och klubbar en.
    Det har jag varit med om själv många gånger.Hittade en ask för en tid sedan som jag hade fått av min älskade bror... som dog allt för tidigt.Det triggade igång mig alldeles vansinnigt.
    Må så gott och ha en härlig dag på er roadtripp.
    kramis ewa

    SvaraRadera
  8. Du är en av de vackraste jag vet. Bara så DU vet..
    "Och glädjen behövs för att överleva sorgen!" Klok är du också, min vän.
    Ring när du känner för det... ingen panik... du vet, vi har ju "connection" ändå.

    Kramen finns hos dig alltid...

    SvaraRadera
  9. Hej lilla hjärtat...
    nu fick du mig ur ballans...sitter här på jobbet o tårkar tårar...
    Jag hörde ju på dig att det inte alls kändes bra....
    Tänker på dig vännen!
    Hoppas vi ses i morgon....
    blåbärspaj...mmmmmm...
    Kraaaaaaaam Katarina

    SvaraRadera
  10. Jag känner att jag inte heller har samma "gaist" vad det gäller bloggandet, har inte haft tid helt enkelt och man blir lite "mättad" periodvis och jag har varit usel på att läsa andras bloggar... =)

    Så du har med fått åka till Strömsholm, hoppas det går bra med gammelvovven. Vi fick med åka in akut med våran för 2 veckor sen..men nu mår hon bättre.. =)

    Tänk jag bor så nära men har inte kommit ut till "Antikladan" än heller, tiden räcker inte till allt. Men om du åker och har vägarna förbi här så är det bara du hör av dig om du vill kika in. Jag kommer att ha öppet på onsdagar mellan 16-18 från 9/9 men annars jobbar jag ju med "visningar" för Tjej-gäng så därför har jag inga "vanliga" öppettider... =)

    Må så gott!!
    Kram Patricia

    SvaraRadera
  11. Ta en riktigt lång roadtrip och åk "utomlands"! Gästsängarna står bäddade, det är massor med kantareller i skogen och ni kan turista på Fredriksten fästning och Sponvika skanse. Och vi har massa gott vin i källaren och god whisky i skåpet. Ni är jättevälkomna!

    SvaraRadera
  12. Säger det igen vilket kök förstår att du trivs där.
    Ja sorgen gör sig påminnd på dom mest oväntade ställen och det är ju så lite som behövs, tyvärr, en doft, ljus, känsla mm väcker upp oönskade minnen. Hoppas att roatripen blir härligt tokig och innehåller massor av skratt.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  13. Och här kommer hon inramlande hon som inte varit här på eevigheeter inte bloggat själv heller för den delen.
    Första reaktionen: Jädrar i min låda vad snyggt ni gjort i köket! Vilka underbara måltider det ska tillagas och avnjutas där behövs inte mycket fantasi för att begripa.
    Andra reaktionen: Du har en fantastisk inställning till livet som vi alla borde ta till oss. Förstår din reaktion. Kroppen lagrar minnen på ett eget litet vis som är svårt att förstå sig på.
    Ta hand om dig min vän! Och ha det bäst på roadtrippen! Kram.

    SvaraRadera
  14. Hallå där där din lilla lagom gamla, och galna kvinna...visst sjutton måste man latja för annars så vore det rätt trist allting...
    Är väl just för att de där tunga minnen finns som själva livet i sig blir så otroligt mycket värt/värdefullt och man ser att det finns så mycket runt en som är värt att vara glad för...
    Minnena finns där o lurar och "hugger" en då man minst anar...
    Upplever dig som en person som vet att ta vara på vardagen på ett härligt sätt...för vem kan plocka in och ur sin diskmaskin dagarna i ända och vara lycklig...*fniss*
    Jag roar mig med vår/dotterns nya moppe o hamnade i grannens garageslänt i förrgår...(de är poliser båda två)...i stunden var jag urförbannad men nu efteråt skrattar jag dagligen åt mannen i husets uppsyn när han stack ut huvudet och fick se mig stå där i hans slänt..."bara jag som åker moppe" kläckte jag ur mig...inte alla som får en 45-årig dama på moppe i sin slänt...*fniss*.
    Kul att du är med i min tävling och jag hoppas det är din tur att vinna!

    Kramar till Dig från Malin

    SvaraRadera
  15. Det är så sant, man behöver glädjen och på något märkligt sätt ligger de väldigt nära varandra glädje och sorg. Härligt att du har Flisan som du kan dra iväg med. Njut av hösten. Många kramar

    SvaraRadera
  16. Jag blir alldeles tagen av det du skriver. Jag kan inte ens föreställa mig vilka känslor du upplevde men blir ändå så berörd av det du skriver. Fantastiskt att du förmår ha en sådan fin inställning.... Ert kök är helt underbart och jag förstår att du fastnat där. Så fint. Här har diskmaskinen pajat så jag är dubbelt avundsjuk på Dig som kan plocka i och ur hela dagarna. Ja, det kan ju i och för sig jag också göra men det blir liksom inte diskat emellan.... Stor kram.

    SvaraRadera
  17. Ajajaj...Det måste ha varit oväntat och överraskande att drabbas så hos veterinären, så fantastiskt att det fanns medkännande människor på plats. Att sorgen bara har stuvats undan, ja, så är det, men tänk...Han har funnits och FINNS fortfarande hos sin mamma.

    Hoppas du får skratta (och gråta igen om det behövs) med Flisan idag. Få får MIG att skratta som du och dina tokerier! :)

    Jak sikkar månka gramar till Tuppelörnen!!!

    SvaraRadera
  18. Jag har tänkt så mycket på blåsljuden och på er. Förstår att det måste vara ohyggligt läskigt att gå igenom, iaf med tanke på era erfarenheter...

    Många många kramar och hoppas att roadtrippen är dunderkul!!!

    SvaraRadera
  19. Hallå där dubbelörn som andas lantluft dagarna i ända på Karljohansgården: )

    Men vilket flott kök, där måste det vara en fröjd att laga mat!! Ursnyggt!

    Ja, lumpen borde nog alla unga killar som är friska göra, nyttigt!

    Men lilla gammelvovven då, lugnare promenader så blir det bra....

    Livet, upp o ned, men om det inte var ned ibland så skulle vi inte vara medvetna om när det var upp: )

    Ja, nog har du en härlig plats på jorden där i Sörmland, så mycket vackra platser att besöka!

    Sensommarhälsn fr Dalom.

    SvaraRadera
  20. Krattis till sekern i äkkandetäflinken!

    Nut gan tu sunga om Metsämökin Tonttu farje tak. Om tu kan mellotin...

    SvaraRadera
  21. Goaste du! Önskar jag kunde krama om dig. Känner precis som du vad gäller bloggandet men vi kommer nog snart igång igen. Måste säga att jag diggar ditt kök förstår att du fastnar där. Kram Kram kram :)

    SvaraRadera
  22. Här e ja!

    Mm! *sagt med snabb hastighet och i lätt falsett*

    Eh, aa...Eh så du har...

    Mm! *se föregående "Mm"*

    ...eh bokat tiiid tiiil friiissan, aa.

    Mm! *se ff föregående "Mm"*

    Keeej, eh, jag ska, eh...

    Mm! *se återigen föregående "Mm"*

    ...eh, åka och handla liiiite, eftersom jag har möjliiighet, aa...

    Mm! *se föregående "Mm"*
    Mm! *se föregående "Mm" igen*

    Å så tackar ja iiigen för iiigår, aa... D va lixom, Mm! *se föregående "Mm"* aaaastrevliiit, aa.

    Mm! *se föregående "Mm"*


    xoxoxoxoxo


    "Jag kom till världen på femte sal.
    Min far var tossig, min mor var normal.
    Men då dom körde han väck, sade mor till mig:
    -Vad gör vi nu, lille du?????"

    Mm! *se all föregående "Mm"*

    SvaraRadera
  23. Hej Dubbelörnen!
    Alla hundar som har blåsljud på hjärtat behöver inte äta medicin, Yuna hade någon komplikation också på hjärtat som jag inte minns vad det hette. Vad kul att du vill testa pajen för den var riktigt god.
    Kram Marie:)

    SvaraRadera
  24. Men ja muuuta dom mä dodis sen ;)

    Glömde ju säga en sak!!
    Den däringa siiiiista lilla touchen DU gjorde på mjölkskumningen, den gjorde liksom att det var den godaste cappucciiiiinon jag har druckit på ö lång tajm. I ditt najsiga kök :) Nu är vi utöver allt annat, även KVIK-baddissar.

    "Va gör du nu, din gamle skurk???"

    Mm.

    SvaraRadera
  25. Ja inte fan trodde man i början på sommaren att DEN skulle bli sommaren 2009's låt för en....

    Damn, nu kör vi igen!!!

    "Ja, gikk i skole i maaaange år!"

    SvaraRadera
  26. Ajll kip maj ajs åopänn.
    Får stålkärsh.

    SvaraRadera
  27. Jag döööööööör! Använd översättningen också!!!

    Mer äkta då. Med dansk.

    SvaraRadera
  28. Herregud...vet inte vad jag skall skriva. Jo, jag vet ju det. Och det också. Sant så sant frun.

    Nä, jag går och lägger mig. Får ingen rätsida på er ;-)

    SvaraRadera
  29. Ljud och lukter sitter liksom lagrade i kroppen. Det går inte att värja sig.
    Livet trampar vidare. Man försöker hålla allt en bit bort men det tränger sig tillbaka, för att det är viktigt. Det går nog inte att stänga inne helt och hållet. Blir alldeles förfärligt rörd när jag ser dig framför mig där på djursjukhuset.

    Jag har inte kikat in på länge och ser ju att köket är klart. Så himla snyggt! Förstår att du sitter där och njuter.

    SvaraRadera
  30. Största kramarna till dig!
    Tur att det finns Flisor här i världen...
    Karin

    SvaraRadera
  31. Skoken åk våkelsånken- hier aj kam!

    SvaraRadera
  32. Å vännen, jag skickar en hel hög med kramar, lite sent men ändå!

    Du verkar ändå så stark, och trots att vi inte känner varandra "på riktigt" så ska du veta att du är en förebild för mej, med ditt glada sätt och din blick för detaljerna i livet, förmågan att stanna upp och njuta av stunden. Kraam!

    SvaraRadera
  33. Tack rara vän för uppmuntrande kommentar nu när min data stått stilla. Den kom igång som genom ett under då jag deletat Internetikonen och uppdatering skedde. Nu är jag glad att kunna komma åt alla mina dokument och alla bloggare igen!

    Så fint och romantiskt du skildrar livet på landet. Det genomsyras av din trygghet och ditt fina öga att uppleva saker runt omkring dig.

    Sorgligt att du åter igen - på ett så påtagligt sätt - fick uppleva den tragiska händelsen som tidigare drabbat din familj, en sorg - som du säger - alltid kommer att finnas där. Jag känner djupt med dig och ger dig mina tankar.

    Mycket händer väl för soldaten och klart är att han nu blir en riktig man. Skillnaden är enorm när grabbar gör lumpen och utvecklas till män. Min son var alltid hungrig, ibland kunde han äta 3 middagar!!

    Så underbart att du har din goda Flisan som delar både glädje och sorg med dig. Hon verkar vara en kul, pigg och alert tjej med många strängar på sin lyra. Underbart med en sådan vän!

    Ha det gott och stor kram

    SvaraRadera
  34. Glädje för att överleva sorgen. Så sant som det är sagt!!!

    SvaraRadera