onsdag, april 25, 2007

En dag i storstan...

Är tyvärr för mycket för mig... Vädret var underbart, rutinbesöket gick bra, lunchträffen var ännu bättre. God marockansk mat i trevligt tjejgäng. Så roligt att ses tjejer... tack.

Tog mig sedan till Solna för lite snabbshopping, plockade upp mannen och sedan vidare till Strängnäs, hämta upp sonen och äntligen hemma.

Självklart är det trevligt att komma till Stockholm, strosa i affärer, gå på mysig restaurang... men har nog bott där kanske för länge. Eller så har jag varit för kort tid borta fr storstaden för det känns som att jag inte orkar med en hel dag i stan längre... Kan inte förklara på annat sätt än det känns som stan är som en stor dammsugarslang som suger ur mig all energi... Efter en dag så känner jag mig som en disktrasa. Är helt slut efter en dag i bruset, sorlet, ljuden, trafiken, hetsen, stressen. Hålla reda på t-banor, åka rätt håll, kolla uppgångar, kolla gatuskyltar, gå åt rätt håll, köra rätt, svänga rätt, köra fel, leta sig rätt... Orkar inte längre ta in allt. Känner symptom av panikångest...

Vilken känsla när man sitter i bilen på hemväg, svänger av från motorvägen och kommer ut på väg 55, skogarna, sjöarna. Äntligen svänger vi upp på vår gård, tystnad, fåglarna, dofterna... Lugnet lägger sig som en vagga av bomull runt om mig... Jag är trygg, jag är hemma och jag är lycklig.

Har tillhört den där gruppen av "duktiga-flickan", hon som alltid ska var bäst, kunna allt, fixa allt. Både privat och på jobbet. Tagit hand om sjuka barn, t o m svårt sjuka barn..., tagit hand om gamla mamma, fixat karriär, åtagit mig "allt" på jobben, hållt kontakten med vänner, ordnat middagar. Allt detta i rasande fart och med otrolig effektivitet. Svåra traumatiska händelser, sorger, behandlades på samma sätt.

Tills en dag då jag hamnade på fel jobb, fel arbetsplats, fel, fel, fel... Kolsvart blev tiden efter, har inte många minnesbilder. En lång process för att hitta sig själv igen och är fortfarande i den processen. Det absolut bästa läkemedlet har varit flytten hit ut. Jag har funnit mitt inre lugn... en harmoni. Att vakna på morgonen se dimmorna över sjön. Gå ner till köket, sätta på kaffet, gå ner till brevlådan, höra talgoxen locka, koltrastens sorgsamma toner, svanarnas rop nere vid sjön, tranorna på åkern... Ögonen fylls av tårar... tänk att man kan få bo så här, tänk att vi fann denna plats, tänk att detta är vårt hem... Lycka!!

Så storstad visst är du trevlig att besöka, ibland, i små portioner... men det är här jag vill vara. Det är här jag hör hemma...

12 kommentarer:

  1. Jag är så glad att du hittat hem!!! Det är fantastiskt att er flytt har förändrat ert liv sååå mycket och det känns så bra att veta att du mår bättre ni, i ditt nya liv!

    Tack för senast!!!

    Kram,
    AnnaSv

    SvaraRadera
  2. Ja, tänk att det kan betyda så mycket var man sätter ner sina fötter .. för så är det ju onekligen.

    SvaraRadera
  3. Där sa du det ....som en stor dammsugarslang! Precis så känner jag mig också när man stressat omkring i städer och affärer och...puh, nej tacka vet jag min trädgård,mitt lilla hus, min dator,mina bloggvänner...jag citerar Ferdinand:Jag sitter hellre häääääär och har det lugnt och skönt och luktar på mina blommor :=)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Underbart att höra att du hittat hem! Dammsugarslagen är en bra metafor. Klarar inte heller det du beskriver, OM det inte är genom jobbet - då funkar det att flyga till "stan" effektiva resor, möten, snabb shopping och hem igen. Jag går ur mig själv och blir effektiva jobbpersonen.

    Visst är det trist att man ofta behöver igenom ett svart hål för att se ljuset. Tråkigt att höra att du har haft det jobbigt - bamse kram till dig.

    SvaraRadera
  5. TACK för att du precis kan sätta ord på det där som känns alltför väl igen...Du ger så mycket "peppig" och kloka tankar Elisabeth, och det känns så gott att ibland bara få landa i och få bekräftelse på det som man redan vet - att bli igenkänd och känna igen. Kram på dig!

    SvaraRadera
  6. Å så underbart. Du skriver så bra att jag riktigt känner. Tänk att hitta rätt sådär... Lycka.

    SvaraRadera
  7. Du verkar ha hittat platsen för livskvalitet! Härligt!!

    SvaraRadera
  8. Helt underbart att läsa vad du skriver! Hoppas så att jag också hittar hem till slut!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  9. Jag kände alltid samma sak, däruppe i Storstaden. Nu när jag kommer dit gör jag det jobbmässigt. Profsigt. Opersonligt. Och sedan hem till lillstaden igen. Vad skönt att det vänder. Jobbar du nu på "rätt" ställe?

    SvaraRadera
  10. Vad jag är glad för din skull. Det är en rikedom i sig att känna sig nöjd över sin plats på jorden. Jag har en plats (min mormors stuga) där jag känner så där som du beskriver... Det finns ingen el eller rinnande vatten och vägen slutar vid huset. Sedan är det bara skogen, sjön, djuren och tystnaden. Helt underbart!

    Det slog mig just också att vi kanske möttes på "stan" i veckan... ;)

    Kram

    SvaraRadera
  11. Det är en härlig känsla när man äntligen har hittat hem...

    Arga Mamman: Vem vet vi kanske knuffades i t-banan runt Solna, Fridhemsplan, T-centralen el Östermalmstorg... el i gatuvimlet...

    Kramar

    SvaraRadera
  12. Gud så jag känner igen mig!!!

    "Duktig"....

    Kram Maria

    SvaraRadera