En dag i storstan...

Är tyvärr för mycket för mig... Vädret var underbart, rutinbesöket gick bra, lunchträffen var ännu bättre. God marockansk mat i trevligt tjejgäng. Så roligt att ses tjejer... tack.

Tog mig sedan till Solna för lite snabbshopping, plockade upp mannen och sedan vidare till Strängnäs, hämta upp sonen och äntligen hemma.

Självklart är det trevligt att komma till Stockholm, strosa i affärer, gå på mysig restaurang... men har nog bott där kanske för länge. Eller så har jag varit för kort tid borta fr storstaden för det känns som att jag inte orkar med en hel dag i stan längre... Kan inte förklara på annat sätt än det känns som stan är som en stor dammsugarslang som suger ur mig all energi... Efter en dag så känner jag mig som en disktrasa. Är helt slut efter en dag i bruset, sorlet, ljuden, trafiken, hetsen, stressen. Hålla reda på t-banor, åka rätt håll, kolla uppgångar, kolla gatuskyltar, gå åt rätt håll, köra rätt, svänga rätt, köra fel, leta sig rätt... Orkar inte längre ta in allt. Känner symptom av panikångest...

Vilken känsla när man sitter i bilen på hemväg, svänger av från motorvägen och kommer ut på väg 55, skogarna, sjöarna. Äntligen svänger vi upp på vår gård, tystnad, fåglarna, dofterna... Lugnet lägger sig som en vagga av bomull runt om mig... Jag är trygg, jag är hemma och jag är lycklig.

Har tillhört den där gruppen av "duktiga-flickan", hon som alltid ska var bäst, kunna allt, fixa allt. Både privat och på jobbet. Tagit hand om sjuka barn, t o m svårt sjuka barn..., tagit hand om gamla mamma, fixat karriär, åtagit mig "allt" på jobben, hållt kontakten med vänner, ordnat middagar. Allt detta i rasande fart och med otrolig effektivitet. Svåra traumatiska händelser, sorger, behandlades på samma sätt.

Tills en dag då jag hamnade på fel jobb, fel arbetsplats, fel, fel, fel... Kolsvart blev tiden efter, har inte många minnesbilder. En lång process för att hitta sig själv igen och är fortfarande i den processen. Det absolut bästa läkemedlet har varit flytten hit ut. Jag har funnit mitt inre lugn... en harmoni. Att vakna på morgonen se dimmorna över sjön. Gå ner till köket, sätta på kaffet, gå ner till brevlådan, höra talgoxen locka, koltrastens sorgsamma toner, svanarnas rop nere vid sjön, tranorna på åkern... Ögonen fylls av tårar... tänk att man kan få bo så här, tänk att vi fann denna plats, tänk att detta är vårt hem... Lycka!!

Så storstad visst är du trevlig att besöka, ibland, i små portioner... men det är här jag vill vara. Det är här jag hör hemma...