Fick igår kväll ett mail fr min go'a son med följande text:
"Haha, Känner du igen dig?"
Mitt svar som jag mailade tillbaka löd:
"Känner igen mig? Visst min älskade son gör jag det!!
Men så farlig var du väl ändå inte o du har ju blivit betydligt bättre med åren... *asg*
Pusselipuss"
Länken i mailet var detta...
PS Fick svar: "Tror du du är rolig eller?!"... Ska jag svara JAA!!;)
Extraroligt är sonens helt omvända uppfattning av detta... men han hängde åtminstone med i min tolkning... Duktig kille det där *fniss*
Ha ha ha underbar.... (och era ping-pong kommentarer :)
SvaraRadera*skrattar* så jäkla typiskt!!!!
SvaraRaderaKänner igen det där...mamma, mamma.....:=)
När man satt på toaletten så var det ALLTID någon som ropade mamma och om man inte svarade så blev det oro i hela huset och stora diskussioner utbröt...var är mamma...har du sett henne....Pappa, har du sett mamma....Nej, jag vet inte var hon är...det slutade alltid med att jag fick skrika....-Jag är här ...på TOA!!!! Alltså visste hela grannskapet om att...jaha, nu sitter hon på toa :=) Det slutade med att jag började upplysa alla om att : Nu går jag på toa...hör alla det!? Intresseklubben antecknade...:=)
Ja, det var en liten anekdot från mitt aktiva familjeliv, när barnen bodde hemma....nuförtiden kan jag sitta på toa hela dagen om jag vill....nu är det ju bara gubben och katten kvar hemma och de saknar mig inte så ofta :=)
Men på toa kan man ju inte sitta hela dagen...det är ju SKIT- tråkigt :=) Nu har jag varit rolig..nu kan jag gå och lägga mig!
Snälla Elisabeth...blev du så förtjust i min ängel....jag kan trösta dig med att jag tyckte det var så roligt att skapa denna varelse så jag har redan flera st nya på G. I lite andra tyger och pärlor och vackra band...ååååhhh, det är SÅ roligt. Nästan som att leka med dockor igen....lovar att säga till dig när de är klara!
Jag blir naturligtvis väldigt glad över din förtjusning och tror bestämt att vi ska kunna lösa detta problem med din önskan om en ängel i rummet inom en snar framtid!!! Kram på dig ....och ha det bäst!!!!
...GAPSKRATT...känner igen "lite grann" av mig och min son också...:-D
SvaraRaderaHälsn/Birgitta
Precis, precis!! Så kan det vara...och sedan att de egentligen inte vill något utan bara ska säga mamma för att få ett svar...
SvaraRaderaTack också för dina ord om tomhet som man väntar på att den ska fyllas när någon gått bort...precis så är det...ingen har ersatt hennes plats och jag väntar på något sätt på att någon ska komma och vara den som hon var/är för mig. Blir ibland helt förtvivlad när jag kommer på något som jagvill berätta för just henne och ofta något som bara går att berätta för henne och ingen annan och så går det inte...
*GAPSKRATTAR*!!!!
SvaraRaderaKänns det bekant? Det känns inte beskant detta ÄR jag och mina barn (tror tonåringen är värst, värre än de yngre).
Jag känner igen mig även som farmor.
SvaraRaderaGapskratt!!!!!!
SvaraRaderaJa vad ska man säga...känner igen mig exakt...sonen kan öppna ytterdörren och gapa rakt ut "mammaaaaaa...och svarar jag inte då, vilket jag oftast inte vill så fortsätter han...går till altandörren och gör om samma moment....sitter jag på toa hör jag utanför hur det larmet går..."var är mamma", "vet inte"..."men jag måste"...vid det laget känner jag mig helt hysterisk och gapar tillbaks att "fråga pappa"..."ja men han sa att jag skulle fråga dig"...
Vet inte hur det gått till men har med tiden börjat utveckla sk öronlock...jag hör inte...
Det som gör mig mest tosig är när maken får nått anfall och ropar mamma han också och tror att jag ska svara...är han inte riktigt klok...
(Jag borde nog läsa ett par nummer av dina Husmodern och få lite råd inför husmorsskapet)
Gott att få ett sådant mail från sin son som jag förstår har fattat läget till slut...
Kramar från Malin
Tjôtiga ungar minns jag inte, älskade deras frågor, tröttnade inte på att svara och förklara, de hade så roligt sätt att se på världen.
SvaraRadera*fnissar* Är lite överens med Hannele, men mina fyra lyckades alltid med att komma med intressanta frågor som krävde koncentration och långa förklaringar när jag satt på toa...
SvaraRaderaJag tror att jag skrattar på mig...Kram
SvaraRaderahaha *asg*
SvaraRaderaHihi, det där är min 3-åring i ett nötskal. Måste bara berätta något roligt hon sa häromdagen. Jag skulle iväg i lördagsmorse, det var kyligt ute så jag plockade fram dunvästen ur garderoben. Tog på mig den och gick in i vardagsrummet för att säga hejdå. Då tittar Elsa 3 år på mig med förvåning i blicken och säger: Men mamma, varför har du flytväst på dig? Det skrattade jag gott åt hela dagen, hihi.
SvaraRaderaTrevlig kväll.
Kram Marie
Himmel va jag skrattade...Kajsa kom uppflygandes ur sängen och undrade vad det var...Jag försökte förklara men hon fattade inte poängen...hi hi...gulligt, vi är inte riktigt där ännu!
SvaraRaderaMen du, att din son ens lägger sin tid på att maila dig sånna tokigheter säger en hel del om er relation tycker jag!
Jag hoppas att mina ungskruttar kommer göra det samma när de är 17.
Vill behålla "myset" för alltid!
Jag tyckte också det var jätte kul att få en röst på bloggen!
Det känns ju lite som man redan känner varrandra....
Det blir jätte kul att träffas på onsdag!
Jag gör en sallad eller paj eller nåt och lovar att försöka få i hela grisen!!!
Vet du, nu har jag snart fått bort drivorna i hallen....kommer nog tyvär inte hinna klä om fotöljerna, men de har jag ju å andra sidan inte visat i bloggen så du får blunda när du kliver in i hallen. Hi hi.....
Ps. Du får stanna så länge du vill!
Vi har extra sängar med vet du...fniss.....
Jätte kram Katarina
TACK för dagens härligaste skratt!
SvaraRaderaHa en alldeles underbar torsdag.
kram
Lotta