söndag, oktober 07, 2007

Är så otroligt glad...

I tider då många skriver om bloggelakheten och oron över att vara alltför öppen på sin blogg, så känner jag en enorm glädje! En glädje över att ha vågat träffa er bloggare i verkliga livet. Har dessutom fått bekräftat att de bloggar som jag verkligen har gillat så har även själva bloggaren varit precis lika trevlig och go' i verkligheten.

Självklart så finns även hos mig en viss självcensur, har både man och son att tänka på. Men båda son och min man brukar kika in här emellanåt och de har godkänt det skrivna *skrattar*.

Bloggen har blivit nutidens kontaktnät, här hittar man med några klickanden likasinnade, antingen med intressen eller med samma referenser, humor eller sätt att leva...

Jag tillhör egentligen den där försiktiga typen... Men efter att för ett antal år sedan vågat träffa ett antal tjejer som jag lärt känna via nätet som hade en enda sak som förenade oss, så har spärrarna försvunnit *skrattar*. Flera av dem har blivit mina vänner *ler*.

Jag väljer att blogga anonymt. Går inte ut och basunerar om min blogg och är inte heller egentligen alls intresserad av uppmärksamhet. Skriver i första hand för min egen skull, en slags dagbok på nätet, men samtidigt kan mina vänner följa vårt nya liv här ute på landet. Blir otroligt glad över er alla som hittat till mig och till er som jag även fått en mer personlig relation till.

Där finns de personliga bloggar som berör mig på djupet, ni vet nog själva vilka jag menar *ler*. Sedan finns bloggar som har en vardagshumor som är så befriande. Flera av bloggarna blir som mysiga hem som man besöker i vardagen, inte speciellt händelserika men så där som en fika i ett hemtrevligt kök *ler*. Många av bloggarna är bara vackra, andra inspireranade, många är fulla av tips som noteras i min "bloggbok". Blir glad över att ha fått förmånen över att lära känna er och känner mindre rädsla för var gång att möta någon av er i IRL. Kanske jag börjar lita på mitt omdöme *fniss*... Är inte heller det minsta orolig för att inte motsvara andras förväntningar. Kanske med ålderns rätt så vågar jag mer, vågar vara den jag är och står för den jag är.

Veckans resa till Örebro och Katarina gjorde mig så positiv i sinnet och har haft den glädjen inom mig resterande veckan.

Detta är några av mina fynd fr Örebroresan *ler*, mer kommer senare ;)

I Lilla Ugglebos kartonger utanför butiken så fann jag desa underbar zinklådor. Perfekta för alla mina ljus, blockljus och värmeljus!

En vacker ljusstake fr Smultrongården pryder numera vår buffé

18 kommentarer:

  1. Vad härigt du beskriver allt det positiva bloggandet fört med sig! Gläds med dig!

    SvaraRadera
  2. Åh,vilka underbara zinklådor:-)
    Vad kul det är att läsa om ditt bloggande...själv har jag inte kommit så långt med de personliga kontakterna (dvs ingenstans)men om tillfället yppar sig så tror jag att jag vågar...kanske...;-)
    Kram/Birgitta

    SvaraRadera
  3. Kul att ta del av dina funderingar kring bloggandet. Själv har jag också bara positiva erfarenheter. Även om det kanske verkade tvärtom utifrån det jag skrev... Vilka helt underbara zinklådor. Är just nu tvärgrön i ansiktet.

    SvaraRadera
  4. Ang trattkantarellerna; vi håller till en bit söder om Nyköping, men de finns nog överallat precis här omkring. Men i Björnlundatrakten finns det ingen svamp alls sägs det. För torrt!

    SvaraRadera
  5. Så snyggt, både lådorna och ljusstaken:)

    Visst är det kul att hitta sånt:) Hoppas att fdagen och veckan blir bra för dig, vännen... Jag hoppas att jag inte får en alltför skakig vecka...

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Så fint du skriver....och så mycket fint du fyndat!
    Du är en mycket varm och gohjärtad kvinna.....tack för att du finns och lyser upp vår värld!
    Nu ska Clara gå ut och stapla ved så hon kan elda stora brasor i kaminen under tiden som hon sitter och myser med sin virkning eller sitt sömnadsarbete!!! En björnkram från oss i Linneskåpet!!!!

    SvaraRadera
  7. JAg kan bara instämma i dina tankar om bloggandet. Jag har funnit så mycket värme och omtanke att jag inte kan upphöra att förundras.
    Jag tror att de som får elakheter i sin blogg har fått det av en viss anledning. I alla fall de anonyma elakheterna...

    Kramar från en som är glad för att ha hittat hit.

    SvaraRadera
  8. nu kommer fortsättningen...
    jag är så glad för att du finns du underbara människa och så glad för att du har gjort så att jag har fått möjligheten att få träffa dig.
    jag är väl en av dom där som du kommer in till för *att fika* för det händer inte så väldans mycket hos mig.
    jag ska fortsätta baka så att du alltid har nåt på bordet när du kommer, precis som vi är uppväxta med, fram med kaffepannann.
    mer kramar till dig.

    SvaraRadera
  9. Vilka snygga lådor och en fantastisk ljusstake! Bloggandet är verkligen härligt befriande! Precis som du så skriver jag för min egen skull! Det är också de bloggar jag gillar mest, när man får en glimt in i människors vardag.

    Kram, Sofia

    SvaraRadera
  10. Ha ha...bomullsrök fick du ju förklara men spånskivor tror jag också att jag fattar nu.........
    Hi hi...

    SvaraRadera
  11. Vilka fynd.
    jag kan bara hålla med om det du skriver. Nu blir det inte så många resor till toroet så här års men till våren då kommer jag. Kram

    SvaraRadera
  12. Ett härligt blogginlägg att få läsa!
    Jag blev glad bara av att läsa och nicka lite instämmande.
    Jag träffade mina första nätvänner IRL 1999 i Linköping.
    Vi var då 11 stycken som träffades och ingen hade träffats tidigare!
    Jättekul hade vi detta dygn.

    Tack för denna trevliga läsning.

    SvaraRadera
  13. Roligt att du har så trevliga erfarenheter av ditt bloggande! Jag har ännu bara träffat tre andra bloggare hastigt, men kanske blir det fler såsmåningom...?

    SvaraRadera
  14. Vilken härlig blogg! Ljuvliga bilder också! Dig lägger jag prompt till min lista av Favoriter! Tack! Ylle

    SvaraRadera
  15. Du. Är du säker på att dom där zinklådorna verkligen passar hos dig. Jag tycker nog att dom skulle få det finfint hemma hos mig. Fanns det fler månntro? Man kanske skulle vara wild'n crazy och göra en utflykt..

    SvaraRadera
  16. Jag är ju mer en blyg viol som jag sagt, men dig skulle jag verkligen både våga och vilja träffa! Det där med stora bloggträffar lockar mig inte alls. Men att göra som du och träffa de man tycker om, det är precis min melodi. Det finns ett tiotal som jag verligen skulle vilja träffa. Och som jag VET skulle berika mitt liv eftersom de/ni gör det redan nu. Så är det bara. Du är en sån som jag ständigt återvänder till ungefär som en gammal barndomsvän, du finns där, men jag behöver inte "underhålla" kontakten hela tiden för att få fortsätta komma.
    Kramar från en du inte mött...ännu.

    SvaraRadera
  17. Vilka fina zinklådor du har köpt!..ja ljusstaken med! :)

    SvaraRadera