Sådan matte sådan...

Endast det bästa är gott nog *skrattar*. Notera även vår svarta diva Minou. Det räcker inte att ligga i sköna fåtöljen, nej man ska även ha en kudde under sig, prinsessan på ärtan...

Matte hon vilar inte, utan hon brummar runt med dammsugare och drar fram med dammtrasan. För nu börjar planeringen inför advent. Förra julen vara vår första här ute och den blev lite som den blev;). Inte så mycket var renoverat så det var svårt att få till det. Men i år så väntar vardagsrummet inbjudande på dekorationer. I år krävs planering och tanke bakom varje placering. Är en sådan som springer runt och flyttar saker under perioden för att finna den mest ultimata platsen *skrattar*. Är t o m en sådan som hela tiden flyttar om kulorna i granen för att finna det absolut vackraste läget ;).

Adventsbonaden ska självklart upp, men slipper numera, sedan många år tillbaka, inköpen av adventspaket. Har själv haft bonaden som liten och införde den till sonen när han var dryga 2,5 år. Hängde bara upp några paket och det blev både gråt och tandagnisslan för han ville ju öppna alla. Jag sa att om det här inte fungerar så tas bonaden bort och så får vi vänta med den. Nästa morgon åter lite gråt men han ville ändå försöka en morgon till. Tredje morgonen så hör jag honom vid 4 (!) på morgonen prassla med snören och papper. Tyst går han tillbaka till sin säng och somnar om med sin lilla present. Vaknar lite senare och är överlycklig "Jag klarade det, mamma. Vi kan fortsätta, se jag är inte ledsen". Därefter fylldes kalendern med diverse småsaker, lite mer utvalt till Lucia och julaftonsmorgon. Julaftonsmorgon brukar också bli lite av skattjakt. Snöret var knutet till kalendern och gick sedan i kringelkrokar fr rum till rum tills den slutade någonstans inne hos oss i sovrummet. Sonen älskade detta att krypa omkring i halvmörker och följa snöret. Ett mysigt uppvaknande för oss på julaftonsmorgon.

Denna kalender pågick år efter år och svårare blev det och dyrare blev det *skrattar*. Tror vi slutade när sonen var runt 12-13år. Men nu tillbaka till städningen!

Tillägg: Sonen frågar om jag också berättade om den gången Minou var valp... *skrattar*. Och då måste jag ju skriva om det.... Sonen följer snöret fram till vår säng tar paketet låg. Så frågar han mig "Mamma, varför har ni lagt en bajskorv på snöret?" VAA?! Bajskorv?? "Jooo, det luktar och är en riktig bajskorv mitt på snöret!"
Jag går upp och ser att hunden har lagt en liten "korv" i hallen och självklart på snöret *gapskrattar*. Tack och lov att sonen kände lukten. Vi skrattar fortfarande gott åt denna händelse...

Psst... det är två hundar som vi har!