En skogspromenad...

Sitter här vid mitt lördagsfönster...

Nu har jag äntligen fått upp rutinerna för mina power walks, dvs inga finpromenader på asfalterade el grusade gångbanor *ler*. Nej här är det boot camp i skogen! Över stock och sten, uppför och nerför, över diken och under granar i mossklädda skogar.

Naturen är otroligt vackert, upptäcker grönheten i mossan när solens strålar når in i gläntan. Fåglarnas kvitter som om det verkligen vore vår. Vatten som porlar och glittrar i solen.

Har läst i många artiklar och böcker om naturen som en helande kraft. För mig är den verkligen det! Medan vi bodde i stan var våra helgbesök i torpet det som höll mig uppe. Stan gjorde att jag försvann, kände mig instängd och på gränsen till kvävd. Kvävd av allt runt omkring, bilar, tåg, flyg, människor, ljud, oljud. Aldrig den där ljuva sköna tystnaden då bara naturen hörs.

Jag är oerhört tacksam för att jag faktiskt kan njuta fullt ut av detta! Har läst en underbar bok som jag verligen kan rekommendera I tacksamhetens tecken. Den är skriven av Patricia Tudor-Sandahl, psykolog/psykoterapeut.

Så här står det bl a i den:
Tacksamhet hör samman med att leva fullt ut det liv man redan har, det vill säga det verkliga livet och inte det livet som man önskar sig eller tycker att man borde ha. Detta är för somliga en helt naturlig hållning. Andra behöver tid att lära sig att se med tacksamhetens ögon.

Att växa i tacksamhet är en personlig process som rör sig om mognad, mål och mening. Låt oss lyfta blicken, höja oss över vår jagiskhet och ana hur vi människor hör samman med varandra. För tacksamhet är i grunden en relation - till varandra och till livet.

Efter många år har jag nått hit. Att leva här och nu...

Från min promenad...







Sitter slutligen på min bänk nedanför drängstugan och njuter...