söndag, april 06, 2008

Mycket låg svansföring i helgen...

Efter skratt kommer gråt, eller...

Torsdag morgon verkar allt som vanligt ända tills jag sitter hos frissan och får samtal från sonen. Han ringer från skolan och har något mysko magont och meddelar att han kommer hem. Hemma upptäcker vi att lillhunden är väldigt "konstig". Hon som alltid är spattig och sprudlande glad, ligger bara stilla och rör sig knappt. Varken dricker eller äter...

Fredag är sonen fortfarande väldigt matt men inga andra symptom. Voffsingen däremot är än värre än tidigare. Har nu varken druckit el ätit på ett par dagar. Ringer till en veterinär här i närheten och vi får komma in på förmiddagen. Veterinären misstänker diskbråck och förvarnar om ev akutoperation... Hon remitterar oss till djursjukhuset i Strömsholm, vi ringer och får en tid direkt. Snabbt iväg och fick sedan bli sittande i timmar och vänta på "akuten". Lilla vofsingen fick konstaterad diskbråck men tack och lov av grad 1 och då försöker de medicinera i första hand. Hon blev däremot inlagd och fick både dropp och smärtstillande för att sedan se vartåt det vänder.

Kom hem sent fredagkväll och kunde konstatera att sonen tack och lov hade piggnat till och allt var som vanligt med honom. Helgen blev mycket lugn och det har varit en viss oro hos oss alla. Den äldsta vovven har varit helt ifrån sig och fattar inte alls var hennes kompis är.

Vi har talat med sjukhuset och fått veta att vår lilla vofsing var väldigt ledsen igår och de fick inte heller i henne någon mat, trots att de lockat med all slags läckerheter. Idag hade det gått bättre och hon både åt och drack. Droppet har tagits bort men hon får fortsatt smärtstillande. Imorgon, måndag får vi besked om när hon får komma hem igen...

Det där med husdjur är precis som med barn. Oron är precis lika stor och engagerar hela familjen...

Vi har två dvärgschnauzrar, den äldsta tjejen blir 10 i år och vår "lilltjej" blir 6 i år...

35 kommentarer:

  1. Usch o fy! Som hundägare förstår jag precis er oro. Vår hund var mycket sjuk när hon var 1 år och vi var verkligen enormt olyckliga och oroliga. Ja, dom är som ens små barn. Hoppas nu att allt ordnar sig till det bästa och att alla snart mår bra igen. Hund som son.

    SvaraRadera
  2. Förstår oron. Hoppas sötnosen kryar på sig och får komma hem till kompisen snart.

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas verkligen att medicinen tar som den skall och att er älskade hund kryar på sig snart. Tror du sonen hade en föraning om vad som skulle ske och att han därför kände sig dålig han också? Ibland får man en känsla av att sådana saker inträffar.

    SvaraRadera
  4. Visst är det så. jag hoppas att hon snart kan komma hem igen. Vår vovve blev huggormsbiten för två år sedan. Han och Trosas första vakna orm hittade varandra en dag i april. Det blev djursjukhuset vid kungens kurva. Också han blev inlagd, stackarn. Nosen var hur stor som helst och han hade ont det märktes. Men dagen efter var det redan bättre så då han fick komma hem. Inga långa promenader på en månad men annars leva som vanligt. Men jag känner igen oron, de är ju familjemedlemmar de också.

    SvaraRadera
  5. Håller tummarna att det går bra med lilla vovsingen.Jag är då alldeles nojig när det gäller nu då främst hunden.Minsta lilla avikande beteende tror jag att nu är hon dödssjuk.Förlorade min förra berner i akut leverinflammation. Inom ett dygn var honså dålig att vi var tvungna låta hon somna in.Dom är ju en betydelsefull familjemedlem hur än det är.
    Kram ewa

    SvaraRadera
  6. Mmm... :( Visst är de som barn de små liven. Ingen tvekan om att de är en familjemedlem. Skönt att både sonen och hunden har hämtat sig.
    Kram från Ronja =o)

    SvaraRadera
  7. Jag vet hur det känns...man älskar ju sina djur på ett så speciellt sätt...och oron man har..hoppas verkligen att hon kryar på sig och får komma hem snart!!! Nu ska min Maja och jag gå en lite kvällstur...! Hon skickar krya på kramar till din hund!!
    Kram fr C

    SvaraRadera
  8. Oj, jag förstår precis din oro! Visst är husdjur som en familjemedlem och när de drabbas blir man ju utom sej!

    Skönt att sonen blev bättre då!

    Hoppas att lilla vovsingen blir frisk snart!

    Kram

    Lisa

    SvaraRadera
  9. Godmorgon!!! Hoppas att alla nu mår mycket bättre! Bde hunden och sonen! Visst kan oron vara precis lika stor, alla är ju medlemmar av familjen!
    Ha en bra måndag, kram!

    SvaraRadera
  10. Hoppas att sonen har kryat på sig från sitt magonda nu. Stackars din lilla vovve som inte heller kan tala om var det gör ont. Kanske värme och vila hjälper.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Nämmen, vilken trist helg. Stackars son och vovve. Bra att sonen mår bättre, men lilla hunden, hur är det med henne? Håller med dig, visst är djuren familjemedlemmar, vare sig det är en kanin eller en hund.
    Hoppas allt är bättre med alla!
    Kramar i massor från Annette

    SvaraRadera
  12. Förstår verkligen att de är familjemedlemmar ... Har tänkt mycket på dig/er under dessa dagar. Hoppas tillfrisknandet framskrider! Kramar!

    SvaraRadera
  13. Stackars lilla hund. Hoppas att hon är snart på tassarna igen. Jag måste säga att veterinärvård i Sverige är jättebra. Jag har ju något att jämföra med. Det känns tryggt att veta att ens husdjur är i goda händer.

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  14. Nämen nääää, vad jobbigt med små och stora sjuklingar (oavsett antal ben).

    hoppas alla blir friska och krya snarast!

    KryaPåSig-kramar till Er!
    //AnnaSv

    SvaraRadera
  15. Åh, jag förstår precis...jag har själv bott med Katten Jansson i många år innan min sambo kom in i bilden. Det var inte tväsäkert att de skulle byta plats. Sant.

    Önskar lycka till med er vovve!

    kram.

    SvaraRadera
  16. Blir så ledsen när jag läser om er lilla hund! Har själv en cokcer som snart är 2 år. Vet inte vad jag hade gjort om han blivit sjuk eller försvunnit ur mitt liv.

    SvaraRadera
  17. Åååå,javisst dom små hundarna är ju som ens bebisar...känner med dig,men skönt att det går åt rätt håll!

    Kram Katarina

    SvaraRadera
  18. Hej !
    Vad glad jag blev för dina fina ord på min blogg !!! Roligt att du tyckte om repotaget.. jag var allt lite nervös. :)

    Det gör mig ont att ni oxå har en liten ängel..*kram*

    Du är såå välkommen tillbaka, jag återkommer till dig med !

    kram
    Camilla

    SvaraRadera
  19. Vilken dramatik - och allt på en gång! Sorgligt att läsa om lilla vovsen, men skönt att hon svarar på behandlingen.
    Förstår så väl din oro och ängslan! Hoppas hon snart får komma hem igen!
    Kram Randi

    SvaraRadera
  20. Hej!
    Så bra att det verkar lösa sig med både söner och vovvar och deras krämpor!!

    SvaraRadera
  21. men stackars liten då!!!!!!

    Ha en skön vecka!!
    ~~* W I T H ♥ L O V E *~~
    Millan

    SvaraRadera
  22. Men lilla hjärtat!!!

    Här hos dig är det då alltid ömsom gråt ömsom skratt...
    Nu sitter ju jag är och snyftar över lilla vovisen jag aldrig träffat....

    Hoppas hon kommer hem snart!
    Va kul att du kommer igen...jag hade allt tänkt att komma till dig me snart!

    Pling....du har fått ett mail....
    Kram katarina

    SvaraRadera
  23. Hej och tack för titten inne hos mig,snart kommer bilder på mig när jag jagar katten Sotis...vi är nämligen bästa kompisar...men det är lite fuskit att han kan sticka upp i trädet.
    Kramar från Alice

    SvaraRadera
  24. Mina svrföräldrars hund fick denna diganos för några år sedan och var nästan beredda på att ta bort sin hund. Idag lever hon ett helt vanligt liv. Håller tummarna för att det blir lika bra för er voffsing.
    Grillen köptes på K-rauta, men priset gällde bara under helgen som var.

    Kram kram

    SvaraRadera
  25. Hopas allt blir bra! dvärgschnauzrar är så söta, svärmor han en liten svart!

    SvaraRadera
  26. Hittade hit via VDG och oj vad jag känner igen mig. Har en nyopererad skrutt hemma som ligger och surar i tratten. Men Strömsholm är ett av Sveriges bästa djursjukhus så förhoppningsvis får du snart hem din lilla. Men oj vad man saknar dem ...

    SvaraRadera
  27. Men.. hoppas det har gått bra med lill-tjejen?
    Det är precis som du säger... det är som med barn! Stor oro och vånda när det är någe fel!
    Jag skulle... ja, jag vet inte vad jag skulle göra om jag var tvungen att lämna en Pontus P hos veterinären! Gråta blod, antagligen... som den hönsmamma man är, även för sin hund!

    Hoppas också att sonen är helt återställd..? Var det kanske en lindrigare släng av magsjuka?

    Varmast kram.. vännen!

    SvaraRadera
  28. Ånej, så jobbigt för er! Jag förstår precis era tankar och känslor då jag ju själv är hundägare. Förra våren blev vår Milli urdålig, det visade sig vara livmoderinflammation och hon var riktigt dålig efter operationen men piggade som tur var på sig. Nu är hon piggare än hon har varit på många år tycker jag! Håller alla tummar för att även er vovsing piggar på sig!!!

    Passar på att förvarna dig om att jag gör lite förändringar på min blogg och vill samtidigt klargöra att du kommer SJÄLVKLART vara fortsatt välkommen in att läsa på Seaside Living!

    Många kramar från Jenny

    SvaraRadera
  29. Stackars lilla vovven, men så fin husse och matte hon har, som genast tog henne till veterinären. Hoppas hon kryar på sig snart.

    Har en gång lämnat den vovve hade hade för 20 år sedan - för operation på Albano-sjukhuset. Så nervös som jag då var och så ledsen och nere och djupt engagerad .... ja jag förstår hur dåligt ni måste ha mått dessa dagar.

    Skönt att sonen kryat på sig. Sköt om er alla så gott det nu går. Kram kram från mig

    SvaraRadera
  30. Hej vännen!!
    Ja precsi så är det..våra små husdjur är oss så kära och vi lider med dom när de blir sjuka!!'
    Stackars liten..hoppas han blir bättre nu snart!!
    Vilken jobbig helg med sjukdomar..hua!!
    Kram på dig Ann-Catrin

    SvaraRadera
  31. Nääää....lilla voffsingen då....Hur mår hon nu då?Hoppas verkligen att hon piggnar på sej och slipper ha ont,stackarn.Ja,dom blir som ens barn dom små husdjuren och man blir orolig när dom inte mår bra. Tur att sonen repade sig så fort i alla fall.
    Ha det gott!
    Kram/Gunn

    SvaraRadera
  32. Ja! Klart du kan följa med! Jag kan nog behöva nån som lotsar mig rätt i storstan!
    Hur har ni det? Har du varit här idag? Du borde ju komma in på en fika när du är här i byn... men idag har jag varit borta hela da´n.
    Var ner och målade på fm, sen mellanlandade jag hemma innan jag for in till V:ås, och kom inte hem förrän efter 19. Puh!
    Hoppas ni har fått hem lilltjejen nu och att hon är piggare!
    Kram, kram Carina

    SvaraRadera
  33. Fy vad tråkigt! Jag har ingen hund men en katt och vet hur det känns när ens djur inte mår bra. Tack och lov har det inte varit alltför allvarlig åkommor än.

    Hoppas att sonen mår bra och kunde gå till skolan idag igen.

    Kramar Christina

    SvaraRadera
  34. oj, stackars voffsingen...hu jeda mig, då husdjuren inte mår bra tycker jag att det är x-tra jobbigt de kan ju lixom inte säga vad som är fel....man bara ser att de inte mår bra & ens händer känns något bakbundna då man inte vet ifall man gör rätt insatser för "mammas lilla hjärtegryn" och det är precis som du säger hela familjen blir engagerad då husdjuren inte mår så bra. Hoppas att allting går bra och att hon får bli helt återställd.

    Styrkekram!

    SvaraRadera
  35. Tittar in och hoppas det ordnat sig för voffsingen! Kramar!

    SvaraRadera