måndag, september 22, 2008

Så passerade åter dagen ...


Sonen följde med mig till Stockholm i fredags. Det var faktiskt skönt att inte behöva åka upp ensam. Vi fick en underbar solig höstdag, fortfarande blommade det så vackert hos vårt änglabarn. Vi tände lyktan, kramade och höll om varann...

Helgen har varit lugn och skön, som alltid dagar med lite eftertanke, men mest faktiskt glädje. Glädje över att vi fick lyckan att lära känna vår lilla son och glädje över alla härliga minnen vi har. Men även glädjen över att vi har varandra och fortfarande kan känna lycka och ödmjukhet över livet...

Tack alla för era rader av omtanke. De värmer, mer än ni anar.

13 kommentarer:

  1. Dina rader leder verkligen till eftertanke, tack för att du delar med dig av det svåra.

    Jag har kikat lite på dina gamla inlägg och fastnade särskilt för dina underbara Husmodersbilder! Mn mormor och även min mamma var trogna läsare av Husmodern. Tala om att villkoren har förändrats på femtio år!

    Ha en bra dag uppe i Sörmland! Imorgon åker jag upp till vår stuga i Ugglarp, vid havet mellan Halmstad och Falkenberg, och laddar batterierna helt själv några dagar. Ingen telefon och ingen dator. Bara frisk luft, havsbrus och fågelkvitter.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  2. Ja, du vännen min, man kan ju bara ana hur det känns för er.
    Kramar från Annette

    SvaraRadera
  3. har varit dålig på att kommentera på ett tag tror jag visst. Läser dock så gott som alla din inlägg.
    Det låter vackert när du beskriver ert Stockholmsbesök mne även sorligt.
    Det går nog aldrig att förstå hur det känns att fölora ett barn på annat sätt än att det måste vara fruktansvärt svårt o jobbigt. Mer nyanserat än så blir det nog inte för oss som inte behövt gå genom det.
    Men jag sänder ändå stöttande kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  4. Nu har jag skrivit tre kommentarer, som jag raderat.
    Jag ska nog bara skriva rakt av, som det känns.

    Årsrytmen har kantrat - blivit ett före och efter.
    I uppförsbacken mot årsdagen är allt tungt, till och med så jag tycker att det är tungt att fylla lungorna med syre....
    När man haft sin dag, tänt sina ljus, funderat och tänkt tillbaka, så kan man helt plötsligt lyfta blicken igen - fylla lungorna och ta ett stort steg vidare ....

    Tills nästa års uppförsbacke kommer, lika tung, lika svår, men som man nu vet att hantera.
    Måste kunna hantera resten av sitt liv.

    /Lena

    SvaraRadera
  5. Man behöver bli påmind om det goda och fina man har, men ni har fått betala ett högt pris för den insikten.......
    Om man får Örn besök på torsdag då måste jag kurera mig riktigt, sitter just nu med en envis förkylning här framför skärmen.
    Nu väntar jag till på torsdag.......hi hi.
    Kramis

    SvaraRadera
  6. Vad fint att din pojke följde med! Och det är så bra att du pratar så öppet om det här som du gör. Det lär oss andra att det är okej att prata om sånt! Jag har själv liknande erfarenhet, men jättesvårt att prata om det. Kram!

    SvaraRadera
  7. Visst är det stärkande att komma till graven, jobbigt innan och otroligt skönt när man är där och sen när man kommer hem. Var på vår lillas grav idag, med rosor från trädgården.
    Ha de nu så gôtt

    SvaraRadera
  8. Vad bra att det blev en fin dag!

    SvaraRadera
  9. Richard - min lilla
    Hur kan så fort du ryckas från mig, Richard lilla.
    Hela min värld den blir bara sorg och smärta.
    Jag håller dig så kär det sliter i mitt hjärta.
    Men "Ett barn ej borde dö" - det om mitt hjärta tar.
    En tröst - jag har ju Åsa kvar, tänk om man ensam var.
    Än är allt så sorgligt och på länge jag ej gråtit klart.
    Att försöka leva som förr är otänkbart.
    Tack Richard för allt roligt och fint som just DU var.
    Jag älskar dig och vill ha dig kvar.
    Du fattas mig - så är det, ditt liv blev allt för kort.
    Men allt det fina Du gett mig - det glömmer jag ej bort.
    Din mamma.
    denna dikt/vers skrev jag när jag förlorade min son för 3 år sen i en bilolycka..... han var då 21 år , skulle var 25 nu.... länkade vidare från mamma Lena,s sida....
    stor kram till dig.. "skånepolaren"

    SvaraRadera
  10. Skånepolaren... snälla maila mig!!

    Kram

    SvaraRadera
  11. Åter trillar tårar ner för mina kinder min kära rara lilla vän!
    Tänker på dig och tack för att du finns!
    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

    SvaraRadera
  12. Jag skickar varma kramar och tankar till dig!
    Nicoline

    SvaraRadera
  13. Fint att du fick sällskap på resan.

    Kloka ord om hur man tar tillvara glädjen trots allt ...

    Kramar i massor!

    SvaraRadera