måndag, februari 23, 2009

Jag vet, jag vet, jag vet....

Nu får jag både mail och andra "tjohooande" om livstecken :). Jag vet att jag har varit lite mer än frånvarande, både från min blogg och alla andras bloggar, allt sedan Skottland och lunginflammationen!

Men jag har inte funnit inspiration till bloggeriet och funderade ett tag t o m på att lägga ner allt. Har nu kommit på andra tankar för jag vet att jag gillar det här och jag vill fortsätta skriva och även dokumentera våra lååååångsaaaaammaaaa renoveringssteg ;).

Dessutom har kära mannen tagit time out mellan byte av jobb och det är nog det som har påverkat mig allra mest. Det är en sak att vara ledig tillsammans på våren/sommaren med renoveringar, projekt och utflykter. Men att under årets mörkaste månader vara lediga tillsammans... *noneedtosaynomore*

Ett försök att omformulera mig...

Kan jag bara säga att det blir jubel, klang och klockspel måndagen den 2 mars då han börjar sitt nya jobb!! Vardagen kommer äntligen tillbaka och jag kan börja planera mitt egna liv igen :D. Vågar nog tro att även bloggeriet kommer att bli mer uppdaterat.

21 kommentarer:

  1. Skaru baka en tårrrrta till på måndag för att fira!? *S*
    Jörevettja!

    Pöss.

    SvaraRadera
  2. Jomenvisst, av någon anledning testas relationerna lite extra vid denna tiden på året. Ta det lugnt, ingen stress vad gäller bloggeriet. Ha det fint! många kramar!

    SvaraRadera
  3. Åh! Så skönt att du är på G igen, blev riktigt orolig!

    Ser fram emot tiden efter 2 mars ;).

    Kram och ha en riktigt skön dag!

    SvaraRadera
  4. Hurrraaa! She´s back! =)
    Ibland behöver man en paus, så är det bara. Ser fram emot nya inlägg från min favvoörn. Kram!

    SvaraRadera
  5. Vi kan vänta. Känner igen mig på pricken i din beskrivning av gå-hemma-och-gå-på-varandra-vardagen...

    Så har vi haft det varje lov sedan jag blev sjukskriven. Jag har vant mig vid egentid och behöver det. Att då ha mannen skrotande här, främst sittande vid datorn och spela spindelharpan, blir liksom SUPERIRRITERANDE...

    Sitter och kikar på min rödhake som sitter på kanten till zinkbaljan och dricker vatten - vad söta de är!

    Kram/Lena

    SvaraRadera
  6. Kan förstå dej, det kan bli för mycket av det goda även om man trivs jätttebra tillsammans för det mesta. Egentid är guld värd och den vill åtminstone inte jag vara utan. Kramar Birgitta

    SvaraRadera
  7. Kul att höra från dig! Kram!

    SvaraRadera
  8. Hej, "hittat" dig på Monas Universum, såg att du bor i Dunker. Tittade in och såg att vi har Malmköping som vår köping.Bor i Sparreholm! Jag pysslar med lit av varje, titta gärna in på sidan så får du se!

    SvaraRadera
  9. Tjohoo! (Jag jublar lite med dig så här nästan en vecka i förskott...)

    Skönt att se ett litet blogg-livstecken från dig även om jag förstår omständigheterna. =)

    SvaraRadera
  10. Hallå där!
    Undrade just om du gått o dränkt dig i brunnen.......
    Men så härligt med nytt jobb!
    Grattis till både dig o mannen...
    Kanske mest till dig...flinar....
    Tänker på dig vännen, ha det härligt!
    Kraaaam Katarina

    SvaraRadera
  11. Vad kul att höra ifrån dig igen.
    Ja, sådan på tvingat sällskap kan göra en lätt hysterisk. Har en stor son som bor hemma igen och han har ibland sina lediga dagar och dom går mig verkligen på nerverna.
    Vilken härlig bild du har i sid kolummnen med lunch på Karl Johansgården.
    Kram:)

    SvaraRadera
  12. Blogga bör man annars dör man eller hur det nu var... ;)

    Tack för en trevlig stund på Karl-Johansgården. Jag är allra mest imponerad över att ni hade lyckats beställa ett så fantastiskt väder!

    Kramar i travar!

    SvaraRadera
  13. Jag sitter som bäst och funderar på hur jag ska få in en liten charmant filmsnutt på bloggen... *flinar brett*
    Allt för dig, liksom... *S*

    Pöss.

    SvaraRadera
  14. Jag har väl anat att det var något sådant...Du har mina sympatier... Men, efter 2/3 tar vi vid där vi var! Eller strax därefter! :)

    SvaraRadera
  15. Hej o välkommen tebaks :)
    Förstår att du räknar ner till måndag! Hav tålamod tills dess min vän ;)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  16. Hahaha, sorry, men jag kan inte låta bli. Mitt i min egen jävla misär!

    Det blir till att fira sig lite den 2 mars då?!!

    PUSS och KRAM!

    SvaraRadera
  17. Välkommen tillbaka! :)

    SvaraRadera
  18. Jag har verkligen funderat på vart du tog vägen!!!
    När jag väl satt igång igen och såg fram emot att få läsa din inlägg så var du borta?!
    Skönt att du är tillbaka så att jag kan få skratta lite och tänka efter lite åt dina inlägg.

    Är det inte kul att ha maken hemma då? Någon att dela vardagen med, lite romantik i vardagen, eller? *ler*

    Kramar
    Christina

    SvaraRadera
  19. Först och främst - kul att du orkar hänga med och skriva, fast du varit så sjuk! Sedan - klart du ska fortsätta blogga. Du är ju glädjen i mångas tillvaro med dina alltid så roliga och bra inlägg - ibland mustiga ibland romantiska - och alltid underhållande!!

    Tänk att det finns någon som FÅR arbete nuförtiden. Bara det - vilken eloge till din man!

    Men kan iof sig förstå att det kan bli tjatigt att ha honom hemma hela dagarna - eller kanske mer ovanligt kan man säga. Men snart är ju allt som vanligt igen och då återkommer du nog i bloggvärlden som tidigare, tror/hoppas jag!!

    Sköt om dig och se till att du blir riktigt ordentligt frisk. Många varma kramar till dig

    SvaraRadera
  20. Ja det är inte lätt att leva i tvåsamhet... :-) Jag hoppas att du hittar mer tid och ork till ditt bloggande när mannen nu går till sitt nya jobb.

    Ha det bra och kramar från mig

    SvaraRadera
  21. Jag förstår hur du har det. Men ganska snart får du rå dig själv igen. Vilken tur. Kram

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.