En djup vecka har det varit...

Har känt mig lite nere denna vecka. Pratade med en väninna i veckan som inte har det så bra... Det får en att tänka till över livet och hur snabbt allt kan förändras. Samtidigt ringer en annan väninna och berättar om bekantas bekanta som skall skiljas. Varför, jo för han är så tråkig och inget händer i deras liv mer...

Vi människor har en förmåga att leva som om vi bodde i en kokong, saker som händer, olyckor och sjukdomar drabbar alltid andra, men inte oss själva. Man letar hela tiden efter nya saker, nya händelser, det måste vara fart och fläkt. Någon annan har det alltid bättre, lever bättre, lever roligare osv.

Vi har insett för länge sedan att gräset är inte grönare på andra sidan, att det är de små sakerna i vardagen som egentligen betyder något. Vi har hoppat av karusellen för länge sedan och vårt slutgiltiga steg var när vi flyttade hit ut. Vi har haft turen att ha funnit varandra, vi trivs med varandra och kan uppskatta den "tråkiga" vardagen också.

Vi har haft vår del av sjukdomar, olyckor och sorg och har nog genom detta fått gåvan att kunna leva i nuet. Ta tillvara de små tingen i tillvaron, istället för att leta efter de stora händelserna. På något sätt så har vi i bakhuvudet en vetskap om att saker och ting kan förändras fort... väldigt fort... Det är viktigt att visa sin uppskattning och kärlek till dem står en nära. En kram eller en hand som berör, ett vänligt ögonkast, ett leende som visar att du bryr dig...Livet är nog förutbestämt så det bästa vi kan göra är att ta tillvara den redan idag.