fredag, februari 02, 2007

Funderingar om flytten...

Hittade en blogg idag där man diskuterade flytt till landet med tonåringar. Kan då bara konstatera att vår flytt gått över förväntan. Visst hade vi planerat att flytta ut till eget hus på landet och vi hade lovat vår son att inte flytta förrän han gått ut 9:an. Förra vårvintern så fann vi vårt drömhus och flytten gick i april från vår lägenhet i Stockholm ut hit till "rena rama landet".

När vi äntligen hittade vårt hus så lovade vi sonen att han aldrig skulle behöva "lida" för att vi valt att bo på landet. Vi satte gemensamt upp en lista med positiva saker inför flytten. Han skulle få sin dröm downhill-cykel, han skulle välja sitt rum, inreda den helt efter egen smak, jag skulle köra honom till kompisar och aktiviteter när han ville och hur mycket han ville.

Flytten kom, cykeln inköptes (!), redan första veckan härute så ville han ta en sväng med sin cykel i vår köping. Jag körde in honom och hämtade honom några timmar senare. Han var hur glad som helst! Det tog bara 5 min så hade någon fått syn på honom. En kille som delade samma intresse och vips så var de ett gäng som cyklade runt i backarna. Han var nog själv lite chockad över att det gått så snabbt att hitta nya vänner. Idag så finns ju även internet som ett positivt redskap till kontakter (eller hur?) så han hittade fler nya vänner i städerna runt oss med samma cykelintresse. Här ute kan han spela musik hur högt han vill, bygga cykelhopp var han vill, inga grannar som blir störda. Visst får jag köra mycket bil men vad gör jag inte för att han ska må bra.

Han kom dessutom in på sitt drömgymnasium Europaskolan i Strängnäs. Detta innebär bussresor på ca 45min till skolan, upp tidigt vissa morgnar och då väcker jag honom redan vid 0600.Trots detta så stormtrivs han med livet! Han konstaterade själv i höstas att det var egentligen bra att flytta och röra på sig, att starta på nytt. Ingen känner en från tidigare, ingen har förutfattade meningar om dig. Du börjar på nytt och du bestämmer själv vilken bild dina nya vänner ska få av dig. Kloka ord fr en 16-åring... Det enda han säger sig sakna är spontaniteten, att kunna snabbt ringa en kompis ta t-banan in på bio. Här ute måste man planera...

Mannen pendlar med bil till huvudstaden och tycker även han att det gått över förväntan. Han har upptäckt ljudböckernas värld och tycker numera att bilkörningen går ännu lättare. Tiden flyger iväg och inte ens köerna kan längre stressa honom, nu hinner han ju istället lyssna på ett kapitel till. Han hinner dessutom rensa huvet från jobb och stress under den tid det tar att köra hit ut. Vi märker en oerhörd skillnad på honom. Tidigare hade han 10min till jobbet, vilket innebar att han var kvar på jobbet mentalt fastän han var hemma.

Livskvaliteten har höjts avsevärt. Vi är alla mer harmoniska, lugnare i sinnet, tempot är lägre. Stress finns inte längre i vår vardag. Sonen har t o m kommenterat detta att jag mycket sällan får s k "tokbryt". Vi har faktiskt roligt tillsammans numera.

I vår lilla köping så tar man sig tid, redan efter dryga halvåret så "kände" jag flera av butiksinnehavarna med förnamn. Kan numera bara gå in och prata bort en stund med dem, vilket jag aldrig gjort i Stockholm! T o m vår närmaste stad Eskilstuna har ett lugnare tempo, service i butikerna, trevliga och hjälpsamma. I början var man nästa chockad över fenomenet. Kanske inte så konstigt när man bott dryga 30år i huvudstaden, att man glömt hur det kunde vara i butiker... hahahaha

Vi älskar vårt nya liv och ingenting, absolut ingenting skulle få oss att byta bort vårt nya härliga liv här ute på landet!!

8 kommentarer:

  1. Hej min vän! Vad roligt att du bloggar igen om ert lantliv! Jag har saknat att läsa om er.

    Kramar i mängder!

    SvaraRadera
  2. Roligt att du vill läsa om mitt lantliv. Du vet att drängstugan alltid står färdig för dig o familjen.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag skrev nyss en lång kommentar här, där jag presenterade min familj m m. Försvann den eller ville du inte ha den med?

    SvaraRadera
  4. Nej Anki tittar in nu på lördag morgon o här finns bara detta!! Allas kommentarer går rätt in hit, har inte satt in nån "censur" funktion. Vad besviken jag blev... gör ett nytt försök.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Nytt försök: Vår dotter Lovisa, som nu snart blir 20, gick på den fantastiska Europaskolan. Hon lärde sig så mycket och fick så många kamrater, som fortfarande håller ihop. Alla dessa resor de gjorde var också så bra. Första året hon gick där, åkte hon buss varje dag, så jag känner till hur det är att vänta vid Västerlida. De andra åren bodde hon kvar i en liten lägenhet.
    Sonen Erik, snart 18 år, går nu andra året på gymnasiet. Han går på byggprogrammet på Rekarene i E-tuna. Hans intressen är innebandy, fotboll och så sitter han och spelar en massa vid datorn. Ibland har han ett helt grabbgäng här och då LAN:ar de.
    Mannen pendlar till Hallstahammar varje dag. Han har butik där; tidigare en Intersport-butik, men nu har de specialiserat sig på enbart cykel.
    Jag jobbar i Flen med svenskundervisning för invandrare.
    Vilken sjö bor du nära? Är det Skundern?

    SvaraRadera
  6. Anki: Vad roligt att ni också har samma bra erfarenheter fr skolan. Sonen är ännu inte intr av eget boende, för bekvämt med mat på bordet hemma ;)Han är också en dataspelare men har ännu inte funnit riktigt såna kompisar här ute.
    Hahaha.. mitt i prick betr sjön... hur kunde du gissa det?!!

    Kanske vi t o m har varit på samma ställe, puben o den berömda irländska aftonen?? :)

    Du når mig även på mail: dubbelorn@hotmail.com

    SvaraRadera
  7. Europaskolan är verkligen en toppenskola! jag har lite svårt att slita mig därifrån, trots att jag tog studenten för snart två år seda, och hälsar på ibland. På hemsidan är det förresten en bild av mig och en vän som används då och då av någon anledning, exempelvis under nyheten "Europaskolan tillhör toppskiktet..."

    SvaraRadera
  8. Det kan jag väl förstå att man använder bilden, ni ser ju glada o härliga ut o säljer därmed in skolan väl!!!

    SvaraRadera