Skönt att vara tillbaka igen...

Resan ner och upp gick bra. Smidigare än tidigare och det tror jag helt berodde på att vi lyssnade på en ljudbok. Man är så koncentrerad i boken och glömmer både avstånd och tid. Vi hade bokat hotell med Coop Forums rabattcheck och genom att vi var ute i god tid så fick vi ett första klass hotell. Hotell Mäster Johan vid Lilla torget. Ett kanonfint hotell. Rummen var enorma för att inte tala om badrummet. Frukostbuffén tog ett tag att äta sig igenom även för min man som inte är så förtjust i frukost, men konstigt nog så slinker stora hotellfrukostar alltid ner...

Våren hade självklart hunnit längre där nere. Forsythian blommade, körsbärsträden likaså. Blåsigt var det förståss som alltid. Jag skulle ha så svårt att bo i denna del av landet. Visst är det vackert med naturen, sanddynorna osv, men det är inte jag. Kommer man uppifrån norr så blir det alldeles för platt, horisonten har inget slut, ödsligt trots alla hus och helt utan skog, inga smösjöar heller. Sörmland är nog det närmaste man kan komma det ultimata i landskap och natur. Självklart är jag subjektiv men jag måste se kullar, öppna åkrar, skogar och sjöar och här har jag funnit mitt paradis.

Vännerna bor väldigt vackert, precis vid havet och utsikten fr köket är rakt ut över vattnet. Besöket var som vi förväntat... men trevligt att träffa familjen och speciellt barnen... Finns väl inte så myckt mer att tillägga...

På fredag tog vi en sväng förbi vännerna, ett tufft avsked på många sätt... och sedan var det bara rikta bilen norrut. Vid 17-tiden igår svängde vi upp på gårdsplan här hemma till glada hundar men en ännu gladare son. Underbart att vara samlade igen, tycker alltid det känns en aning obehagligt att vara ute på vägarna och någon är kvar här hemma.

En lycka känner jag över att vi just nu, här och idag får glädjas åt varandra, känna lyckan över att ha varandra, vi tre, vara friska, känna kärlek och lycka. Livet är så skört och ingen vet vad som väntar en runt knuten... kanske redan imorgon...

Tror nog att vi som familj p g a det vi varit med om faktiskt har blivit "bättre" som människor, lärt oss uppskatta det vi har idag, förstår att känna lycka över vardagen... Tyvärr så behövs det oftast en "knock-put" av något slag för att vi människor ska förstå och uppskatta det vi har och det vi kan få. Vi har haft vår beskärda del av knock-outer... och vi känner enorm tacksamhet och en enorm lycka att just vi, just nu mår bra och har varandra...

Nu ska vi ut och jobba i trädgården, köra grovsopor, arbeta med kroppen, få frisk luft och skingra tankarna lite...