Jag skrev om vår pingsthelg med nattmusik utanför sovrummet.
Vaknar till på nätterna av näktergalen, ett lyckorus känns i kroppen, glädje över att få ha ett sovrum med en stor hängbjörk utanför och i denna björk den ljuvligaste sångfågeln av dem alla... näktergalen. Somnar om, vaknar till och fortfarande samma ljuvliga sång. Känner mig inte alls trött när jag går upp på morgonen, trots många vakna stunder. Tvärtom vaknar jag med ett leende på läpparna. Efter att ha satt på kaffebryggaren så tar jag min promenad till brevlådan och fortfarande sjunger fågeln i björken.
Tänk att få leva så här och vakna till detta... Det är disigt och det duggregnar och livet är bara helt underbart...
Kontrasten mot morgnarna i stan är total!
Bilar, sirener fr brandkår, ambulanssiren, polisutryckning, tåg i bakgrunden, lastbilar, sopbilar, traktorer, sena sluddriga högljudda röster på väg hem, gräsklippning, tidningsbud, smäll i brevlådan, hissdörr, spring i trappor, smäll i lägenhetsdörrar, barn som gråter, hundskall, röster på gården nedanför, bildörrar som smäller... och hade vi tur så kunde kanske en koltrast göra sig hörd över bruset någon tidig morgon...
Finns nog ingenting jag saknar av allt detta...*skrattar*
Hej ! Har mailat till dig..visst menar du de smårutiga kuddarna som syntes till vänster på bilden ?Kram Anette
SvaraRaderaLåter som underbara morgnar. Visst är det härligt att slippa stan? Här är det ju lite mitt i mellan, precis lagom. Ingen näktergal dock.
SvaraRaderaJag saknar dig...:-(
SvaraRaderaPuss
Vad underbart det låter! Jag tänkte på er i helgen och föreställde mig just det du beskriver. Lugnet och de rogivande ljuden.
SvaraRaderaSaknar dig!
Kram,
Anna
Ojoj, jag är ju avundsjuk på TYSTNADEN ute hos er, men en sjungande fågel skulle nog reta gallfeber på mig! :D När jag sover så vill jag ha absolut absolut tystnad. :)
SvaraRaderaJag har blivit så inspirerad av dels din blogg, och dels alla dina favoritbloggar som jag surfat runt bland, så jag har skapat en ny blogg som ska användas som lite mer av en fotoblogg, kombinerat med text förstås. (Det är den jag har länkat till i detta inlägg.)
Kramisar!!
Tittade in på din blogg, ja det måste va underbart att komma från storstan till landet, ha en bra vecka, trevlig blogg förresten.
SvaraRaderaKicki i Värmland
Kika gärna in igen! :)
SvaraRaderaÄr det löjtnantshjärtan som skymtar bakom voffsingarna på bilden i din blogg?
Jag har lagt in lite bilder i min nya blogg nu, och har fotat en blomma (eller säger man buske? :D) som jag inte vet vad det är. Grannen sa att det var just löjtnantshjärtan, men jag tror inte det... Jag är usel på blommor! Usel!
Kramar!
Jag håller med dig, vad går upp mot tystnaden! Då hör man ju fågelsången så mycket bättre. Jag hörde inte en enda fågel i Warszawa kan jag ärligt säga. Fast när man bara reser för några dagar är det helt ok med en storstad. Men visst, hemma är bäst!!!
SvaraRaderakram Lotta
Men HJÄLP!
SvaraRadera*tar mig för pannan, suckar djupt och vrider mina händer*
Du sätter fingret på. Jag vaknar och somnar till min koltrast. Som alltid låter så optimistisk och som alltid svarar när han ropar. Och ibland går jag ut på balkongen, i total stillhet, och nästan gråter för att det är så vackert. För känslorna blir så överväldigande.
Och jag ska flytta till stan.
Hjälp. Detta kommer jag att sakna. Mer än allt.
När jag bodde i hus på landet, hörde vi näktergalen från mitten av maj, (den kom alltid lagom till Eurovisionsfestivalen ..) och slutade att flöjta kring midsommar.
SvaraRaderaHela nätterna .. det var .. magiskt.
Puss och kram
SvaraRaderaJag sitter här och BEHÄRSKAR mig. För att inte slå sönder skärmen. Av avund. Jag vaknar av och till ljud från E20-n. Det är så hemskt att jag nästan gråter. Bruset upphör aldrig.
SvaraRaderaJag förstår att du vaknar med ett leende på läpparna.
Det låter fantastiskt! Lugnet gör att man mår så bra! Det låter helt klart som en dröm.
SvaraRaderaHimlastormande känslor som detta väckte...*skrattar*. Tystnad är för mig just detta att höra naturen. Naturen kan aldrig störa, det kan bara konstruerade ljud o brus göra. När jag mådde som allra sämst med stressen så var landet o torpet den enda plats jag kunde känna mig lugn på...
SvaraRaderaChristina: Du får komma på besök ut på landet emellanåt. Drängstugan står klar för gäster ;)
AnnaStilla: Hoppas så ni hittar ett lugnare boende el kan hyra något torp där du kan sitta o lyssna på tystnaden...
Åh, tack snälla du!! Jag ska genast meddela Linda :)
SvaraRaderaKram!
Hihihi, själv så kan jag bli gaaaalen på fåglar! Bodde precis så centralt det gick en gång i Sandviken (Sandviken är DÖTT kvälls och nattetid, så det var TYST där, och bilar fick ju inte köra där så dem hörde man inte heller.) Men... duvorna utanför höll mig vaken hela nätter ibland! :D Jaaa, jag är ljudkänslig när jag sover. *fniss*
SvaraRaderaVisst är Näktergalningen underbar! Jag hade aldrig hört den innan jag flyttade hit till Sörmland, och trodde inte mina öron när jag hörde den för första gången. Så häftig! Jag hör den också, på lagom avstånd, när jag sover med fönstret öppet.
SvaraRadera