Idag är det midsommarafton... för många en helg med traditioner och glädje får de flesta en helg med trevligt sällskap, vänner och gemenskap... Idag för oss en dag som skiljer sig från våra andra midsomrar, en helg med tankar och vemod och stor smärta... För våra äldsta vänner en helg med tappra försök till glädje och gemenskap... för min väninna den sista midsommarhelgen...
Fick ett samtal förra lördagen som gjorde att jag fick kasta mig på tåget till Malmö. Min väninna behövde mig... Sedan beskedet före jul då vi åkte ner och träffade henne och när vi sågs igen senast till påsk var skillnaden påtaglig. Men nu var skillnaden enorm... Hoppet är helt ute och nu finns bara en väg... rakt utför...
Jag stannade hos familjen i 5 dagar. Försökte göra livet lättare för henne, hon behöver hjälp 24 timmar per dygn. Men även familjen, barnen och hennes man behöver all stöd och avlastning...
Jag vet att jag behövdes... jag har gråtit floder och vår midsommar känns bara så egendomlig... Tack och lov så har vi inte bokat en massa folk till helgen. Vi har bara en nära vän här idag och imorgon kommer grannarna över. Alla vet och förstår, det blir en helg i all enkelhet... Jag känner ingen midsommarstämning, bara en djup sorg...och ilska över livet orättvisa!!
Fick ett SMS i eftermiddag där hon önskade mig och familjen en skön och mysig midsommar. En sådan midsommarhälsning kommer jag inte att få från henne mer...
Vi vet inte hur länge hon har kvar, har hon otur så kanske bara någon vecka, har hon äntligen turen på sin sida så kanske någon månad till...
Jag åker ner igen i mitten av juli...
Hon är 42 år med underbar man och världens go'aste och fantastiska barn, en flicka på 5 år och en kille på 7 år.
Plötsligt så känns allt som var sjukdom, problem eller misslyckanden bara så fjuttigt och så simpelt...
För att lägga på mer elände så har även en till av våra äldsta vänner drabbats av detta. Han har haft sjukdomen tidigare och blivit friskförklarad... Nu har en annan typ dykt upp på annan plats i kroppen... Han är bara 50 drygt och behandlingarna har precis startat...
Life sucks!!!!
Så tråkigt!!! Vad har hon för sjukdom, nej säg det inte jag tror jag vet...
SvaraRaderaSå skönt för dig ändå att du fick den här möjligheten!!!
Klart att det blir annorlunda en sådan midsommar!!!
Stora kramar på dig!!!
*styrka kramar*
SvaraRaderaJa som du säger så känns alla andra problem ganska fjuttiga när man läser detta. Så fruktansvärt orättvist. Jag gråter både för dig som mister din väninna och för hennes barn. Tänk att vara fem år och förlora som mor. Så grymt livet kan vara.
SvaraRaderaMånga varma styrkekramar från en som känner sig rätt fjuttig just nu.
Åh lilla gumman...i sådana lägen far ens tankar huller om buller och livet sätts på sin spets...vad gör vi, vad håller man på med...vi tar allt så för givet...
SvaraRaderaJag har två jämnåriga i min närhet som drabbats svårt...blivit "friskförklarade" fått tillbaks sin sjukdom...frisknat till...den ena kvinnan o jag har pratat mycket och hennes sätt att värdesätta livets ljuspunkter är helt underbara...
Jag blev påmind om livet på midsommaraftonen...men där var det på ett naturligt förlopp..."det var dags"...men tanken på att tråden är så skör är hissnande och ofattbar...finns - finns inte...
Ta väl hand om Dig o de dina - är en hård tid för Er...
Massa kramar från Malin
och du har helt rätt i att...
"Life sucks!!!"
Kära.
SvaraRaderaLivet är så brutalt orättvist!! Tänk att hon har en sån vän som dig. Tänk att alla runt omkring nu sluter upp och bär henne den biten som finns kvar.
Du gör allt du kan, du gör allt du mäktar med. Mer går inte. Men det vet du ju redan.
Å om vi kunde påverka och handfast förändra så som vi ibland är vana att göra. Istället blir vi påtvingade ett liv vi inte hade planerat för.
Glöm inte att du också behöver någon nu. SOm kan härbärgera all din frustration och förtvivlan. Använd oss här .. om du vill och orkar.
Så tänker jag på dig idag. Idag regnar det. Det passar.
I nästa vindpust som kommer finns en klapp på kinden från mig.
jag förstår verkligen var du går igenom. Jag förlorade min mamma i höstas (efter att ha blivit totalt frisk förklarad 4 ggr) hon blev bara 48 år gammal och saknaden är enorm. Hade jag vetat att förra midsommar afton var hennes sista, hade jag inte tvekat att fira den tillsammans med henne. Jag är säker på att din vännina uppskattar din närvaro. Det finns tyvärr inte så mycket man kan göra över dena groteskta, hemska, förbannade jävla sjukdommen (ursäkta min svordom).
SvaraRaderaLivet är verkligen inte rättvist!
Det finns inte ord... Det är så oerhört tragiskt och jag tycker det är så underbart att de har vänner som ni, vänner som verkligen ställer upp när det verkligen behövs. Styrkekramar i mängder till er alla!!!
SvaraRaderaKram,
AnnaSv
Förstår att det har varit en jobbig midsommar. Så skönt att du har kunnat vara med henne... det betyder säkert mycket både för henne och hennes familj.
SvaraRaderaStor kram
Förstår att det har varit en jobbig midsommar... Så skönt att du har kunnat vara med henne... det betyder säkert mycket både för henne och hennes familj.
SvaraRaderaStor kram
Livet kommer till en i etapper, man stannar till och tänker, det är svårt att ta till sig när nära och kära drabbas. Att finnas till hands och att vara nära hjälper länge. Svårt när barn mister en förälder, man själv en vän. Har själv råkat ut för denna tärande sjukdom för flera år sedan, men hörde till de lyckliga, kom i tid. Värdesätter livet mer efter varje svårighet som jag mött.
SvaraRaderaKram till dej i en svår stund.
Förstår din sorg och ditt vemod så väl! Blir så oändligt sorgsen när jag tänker på henne och de som blir kvar efter henne...
SvaraRaderaFy, så tungt för hennes familj. Hur ska hennes barn orka?
Och för henne, att veta att hon inte får vara med längre. Så sorgligt.
Så tråkigt att det gått utför så snabbt nu!
Många kramar till dig!!!
Elisabeth - som du vet så ekar det alltför bekant i mina öron - fast för oss var det julen som färgades av en nära familjemedlems sjukdom...
SvaraRaderaJag kan bara skicka mina varmaste kramar och önska dig, din familj, din vän och hennes familj all styrka igenom detta.
Kram /Karin
Nej....fy så tråkigt!!!Och en så ung människa....så orättvist *gråter*. Jag förstår att du inte hade någon midsommar-känsla.Men vad skönt för henne och hennes familj att dom har dej som ställer upp för dom. Hoppas i alla fall att hon slipper ha ont under sin sista tid.....och att hon får soman in lugnt och stilla i närvaro av familjen och nära vänner.
SvaraRaderaJag skickar dej de varmaste kramar! Hoppas du känner det.
Har inga ord ......bara de varmaste tankarna till dig!!!
SvaraRaderaEtt stort o varmt tack till er alla, kända, okända för era varma kommentarer... Livet är inte alltid enkelt... Det har jag redan fått erfara, men sorgen o empatin för andra är kanske just därför än mer kännbar...
SvaraRaderaKramar till er alla
Oj, nu förstår jag bättre ditt sms till mig ... varför din midsommarafton skulle bli annorlunda ... Jag såg inte detta förrän nu!
SvaraRaderaDet finns inga ord för denna tragedi. Jag kommer att tända ett ljus för din väninna och hennes familj. Livet är så gränslöst orättvist; det finns ingen logik ibland ...
Till dig vill jag skicka stora och varma kramar för att du är en sådan omtänksam människa. Kanske finner du också lite styrka av detta.