måndag, juni 25, 2007

Vad bryr sig sommaren om sorg och tungsinne...






Livet går vidare för oss andra...
Försöker ta tillvara min dag idag. Njuta av sommaren, sonens sommarlov och mannens ledighet. Har kopplat helt bort alla sommarens "måsten", att bara vara, är faktiskt helt tillräckligt. Inga stora planer, inga långa resor, låta dagen komma, bara känna tillfreds med vardagen och känna lyckan av att just nu, just nu har vi det bra...

20 kommentarer:

  1. Hej du... Jag är verkligen ledsen för din skull... För att inte tala om hennes små barn. Det är så grymt när föräldrar måste lämna sina barn allt för tidigt. På någon märkligt vis brukar dock barnen klara det rätt så bra. Det kommer säkert en tid i livet när det blir riktigt jobbigt, men de allra minsta har ju ett sätt att förhålla sig till livet som kan göra en avundsjuk. Där är det verkligen "leva för dagen" som gäller och tur är väl det.

    Vänner som du - som ställer upp även i de riktigt svåra stunderna - växer ju inte på trän... Och när sorgen känns som värst får du väl försöka känna glädje i att du faktiskt fick lära känna henne och att er vänskap förgyllde era liv!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Tycker att ni gör helt rätt, bara var!!!

    Stora kramar på dig!!!

    SvaraRadera
  3. Jag läste precis ditt förra inlägg och förstår att ni har en tung tid att ta er igenom. Att det dessutom drabbar två av era vänner måste vara fruktansvärt.
    Men det måste vara skönt för dig att veta att du gjort allt du kunnat och att du varit tillsammans med din vän in i det sista.

    SvaraRadera
  4. Vilken börda du fått att bära denna underbara sommartid...
    Det känns nästan hånfullt när solen skiner och naturen visar sig från sin vackraste sida, att samtidigt se sorg och sjukdom, det blir helt fel!
    Nog får oss sådana händelser att fundera över livet, hur bräckligt allting är och hur lite vi vet om vad som komma skall.
    Ta hand om varandra, och njut av dagen så gott ni kan. Du är en fin vän som åker och hälsar på även i detta svåra stadium!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Malins-Kuriosa26 juni 2007 10:23

    Låter klokt...för det är ju just det som är det viktigaste av allt...
    Jag tänker på alla "sen" man alltid pratar om..."sen ska jag"..."sen ska vi"...etc...Tänk istället på att varje "nu" har varit ett tidigare sen...hänger du med...Man kan egentligen alltid bara vara här och nu...det framtiden vet vi inget om...
    Ta väl hand om er...
    Kramar från Malin

    SvaraRadera
  6. Jag fick ont i hjärtat då jag läste ditt förra inlägg och jag är så ledsen för din skull. Hoppas att hon inte få ha alltför ont sin sista tid.

    SvaraRadera
  7. DET om något ... är riktig semester. Unna dig allt. Stor kram.

    SvaraRadera
  8. Läste förra inlägget och förstår att det blir en tid med många tankar susandes genom huvudet. Att komma till insikt att man ska göra NU och inte Sen är viktig för oss alla.
    Njut av din ledighet och gläds åt ditt fina väthus. Det var sannerligen imponerande tomater!!

    SvaraRadera
  9. Just precis så ska sommarledigheten vara....inga måsten...bara vara och njuta av nuet. Men tyvärr är det så många som inte förstått det...dom MÅSTE fara runt som skållade råttor och besöka både den ena och andra attraktionen-evenenmanget eller vad det kan vara....speciellt om man har barn. Men barn behöver också koppla av och bara vara....är det konstigt att folk blir stressade då?
    Nej passa på och njut så gott du kan. Ha det gott =)
    Massa kramar!

    SvaraRadera
  10. Du gör helt rätt i att bara vara, vännen... Carpe diem!

    Kram,
    AnnaSv

    SvaraRadera
  11. Jag läste just det förra inlägget och vill gärna säga att jag känner med dig och med din väns familj. Livet är så orättvist ibland. Barn borde aldrig få dö före sina föräldrar men små barn skall inte heller behöva förlora en förälder... Tack för din kommentar till mig. Mina "problem" känns dock väldigt världsliga och fåniga just nu.

    SvaraRadera
  12. Malins-Kuriosa27 juni 2007 14:09

    Jodå örat är bättre och har inte trillat av (som på kopparna)...hon syr nu så allt verkar frid o fröjd...
    Kramar på dig från Malin

    SvaraRadera
  13. Ibland påminner livet oss om att det kanske inte finns någon imorgon. Att livet är här och nu, inte om 5 år.
    Då gäller det att njuta av det som livet ger oss just för stunden.

    Ofta tycker jag att det är fel människor som dör. Att mördare och andra skumma människor klarar sig så bra i 100 år medan människor som verkligen behövs dör på tok för tidigt. Jag bara hoppas på att de som jag behöver kommer att leva länge länge till. Fast man vet aldrig. Därför är det klokt att "känna lyckan att just nu har vi det bra"

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  14. Jag förstår att du har en mycket tung tid framför dig. Ibland vill man bara skrika rakt ut, varför är livet så grymt ibland?

    Du gör helt rätt som njuter av var dag och som kopplar bort alla måsten, så skulle vi alla göra. Tack för att du delar med dig av din sorg och ilska. Det får oss andra att stanna upp och tänka över våra liv!

    Många kramar
    Lotta

    SvaraRadera
  15. Fick en känsla av att jag skulle titta in. Kanske hade du skrivit något nu när de regniga dagarna kom... och nog hade du fått regn i ditt inre.
    Ibland liksom bara stannar världen och man önskar den skulle fortsätta stå still ett tag till.
    Dessvärre finns inga ord som kan lindra smärtan men skickar dig en varm omtanke.

    SvaraRadera
  16. Ja, saker och ting får sina rätta proportioner när man är med om sådana här händelser. Synd bara att man alltid måste påminnas. Börjar min semester till veckan och ska försöka ta dagen som den kommer och göra det jag vill. Jag hoppas det ska gå bra, för jag vill så mycket. Kram och hoppas du kan vara här och nu med de kära.

    SvaraRadera
  17. Hej!
    Grillad halloumi med harissa? MÅSTE bara prova! När vi var på Cypern åt jag halloumi varenda dag till förrätt, haha, panerad och grillad.
    Nu kan jag alltså kombinera två av mina favoriter, smaskens!
    Hoppas allt är bra med dig, jag är hundvakt denna vecka, o sen påbörjar vi flytten...

    SvaraRadera
  18. Mitt i sorgen och det tunga så ser du nåt ljus i alla fall...
    Ville bara komma in och säga att vi åker nu. Ha det så bra ni kan så får du höra hur det gick sen.
    Massor med kramar från Ester och mig.

    SvaraRadera
  19. Förlåt min frånvaro. Tiden räcker inte till. Jag oppas du har det bra, njuter av sommaren och att plantorna gror utav helvete :)

    SvaraRadera