Vill ge er alla en stor tackkram för era varma ord av omtanke... Era ord betyder mer än ni anar...
Vi njuter av livet, men någonstans därinne finns minnen av någon alltid kvar...
Dagarna går, vardagen finns, sorg och glädje avlöser varandra precis som hos er alla.
Det vi har lärt oss är att ta tillvara livet, här idag, just nu, njuta fullt ut av det vi har. Vi vågar numera planera lite mer för framtiden, det tog tid att komma dit men även om vi har drömmar så försöker vi fullfölja våra drömmar inom en snar framtid. Livet kan förändras så fort, inom ett ögonblick kan allt vara förändrat... Det gäller att ta tillvara det vi har idag och inte skjuta upp för mycket till morgondagen... För ingen vet om någon av oss kommer att ha den...
Vår äldsta vän dog i cancer i somras och det gav oss bara bekräftelse på att det sätt vi valt att leva och tänka är helt rätt!
Livet är orättvist, fruktansvärt orättvist... men samtidigt så tror vi att det finns en mening med detta. Vi kanske var utvalda till föräldrar för vår lilla son. Vi kunde ge upp jobb och karriär för honom. Han var det viktigaste i våra liv... Han fick all vår villkorslösa kärlek. Han var ett oerhört älskat barn och gav samtidigt så enormt mycket kärlek tillbaka till oss...
Våra minnen är nu enbart av glädje...
Mina två dagar av eftertanke har jag efter år lärt mig att tillåta mig... I början kämpade jag emot känslorna och tyckte jag borde kommit längre... men nu har jag förstått att jag behöver dessa dagar för mig och min älskade son. Tankar och minnen av kärlek. Minnen förbleknar ALDRIG!! Den som säger det vet inget om att mista ett barn. Minnet lever för ALLTID kvar... i hjärtat... och minnet gör ont fortfarande...
Idag förstår vi att uppskatta det vi har, här och nu... och vi är trots allt mycket lyckliga...
Ett ljus brinner hos oss för vårt älskade änglabarn och för alla änglabarn...
När jag läser din text så tänker jag att det stämmer så väl som man säger "inget ont som inte för något gott med sig".
SvaraRaderaDet är härligt att ni lever i nuet och gör verklighet av era drömmar. Jag tränar på att göra lite mer som jag drömmer om. Inte skjuta upp allt till "sen", som aldrig kommer.
Kramar, Sofia
Man måste sörja klart men alltid vårda minnet!
SvaraRaderaSorgen har en ände men minnet av någon älskad finns ju kvar.Bleknar lite, ändras men skall inte tryckas undan eller gömmas.
Kanske är det så att vi måste ha stått vid avgrunden för att till fullo uppskatta det vi har. Du är klok som tar dina två dagar och inte försöker stoppa undan känslorna. Klokt också att inte skjuta upp utan göra verklighet av sina planer.
SvaraRaderaSina minnen och sin sorg bär man med sig för alltid. Jag tror inte att de bleknar utan man lär sig leva med dem. Många varma tankar och en stor kram.
Tittade in för att uppdatera mig och fann detta vemod. Du skriver så fantastiskt vackert! Jag tror också att man blir utvald. Eller så kanske man blir förvandlad till de bästa föräldrarna av pur instinkt. För er förstärkte det kärleken och familjebanden och det är en gåva!!! Det har ni gjort så bra!!! Det blir inte så för alla. Då blir förlusten kanske mer inflammerad. När annat också blir värre. Ni har gjort det så bra, att komma vidare och tillåta er bli lycckliga och kämpa för att ta vara varje dag! Du är en beundransvärd kvinna! Konstigt nog blir jag inte ledsen av att gå in hos dig som många andra blev, jag blir så hjärtinnerligt glad och känner en sån styrka bli förmedlad!
SvaraRaderaAtt kunna förmedla det samtidigt som du skriver om det svåraste en förälder kan genomleva är starkt.
Och guld värt! Kram!!!!
Minnen är så gott att ha...
SvaraRaderaLjusen var tända för honom här igår...
Blir det möbeljakt denna helgen med?? ;)
Kramen.
Åhh så klokt skrivet..det tar i moders hjärtat att läsa nåt sånt..även om jag inte varit med om det...men ändå !
SvaraRaderaKramar från mig Anette
Sitter här och vill skriva, men orden vill inte komma... Troligtvis för att jag hade suttit tyst, nickat, lyssnat och inte sagt något om det varit i verkliga livet...
SvaraRaderaKram
trevlig helg på er
SvaraRaderaigår så köpte ester present till dig men hon vägrar säga till mig vad det är så jag kan inte skvallra :-)
nu ska vi på loppis och köpa pussel till ester
stor kram till dig
Jag har inte varit inne hos dig på ett tag så jag hade några inlägg att läsa igenom. Det du skriver berör mig så otroligt mycket.
SvaraRaderaJag vill tacka dig för att du skriver som du gör, och för att du får mig att stanna upp och se mig omkring och inse att livet är här och nu. Att njuta av varenda dag är mitt mål!
Ha en riktigt härlig helg med man och son!
Kram
Lotta
Så sant, vännen min!
SvaraRaderaSom Persilja säger så blir jag inte ledsen av att läsa om detta hos dig. Vemod, ja men inte ledsen på det sätt som kan bli ibland.
Du förmedlar så mycket styrka och mod, många vågar inte leva efter en sådan förlust men ni har gjort det till en konstart!
Jag vet vad förlust vill innebära men ett barn... Jag tror som du säger att minnet finns alltid kvar och smärtan försvinner aldrig helt men... Att därefter och med detta kunna lära sig att leva, det är något som inte alla är förunnade, det krävs mod, att våga...
Stora kramar på dig vännen min!!!
Du skriver så att mina tårar rinner när jag läsr.
SvaraRaderaTack för att du har färmågan att kunna dela med dig på ett bra och fint sätt.
Nu droppar mascaran igen....jag som precis ska bort på middag!
SvaraRaderaVilken otrolig tur ert änglabarn hade som fick just er som föräldrar!!
Sällan har jag träffat på någon så varm, possitiv och medkännande männinska som du, trots er oerhörda sorg! Jag tror inte heller att minnen av ett högt älskat barn kan blekna.
Jag är övertygad om att ni allra högsta grad minns honom som i går.
Att tillåta sig själv några dagar till eftertanke borde nog alla göra... Man stressar oftast bara omkring och det är lätt att glömma det som är viktigt igentligen!
Att vara rädda om varandra och vara tacksam för det man har, att man är frisk osv..
Tack för att du klarar att dela med dig till oss!
Bamsestora kramar igen, Katarina
Är det inte ironiskt att något sånt här måste hända för att vi ska förstå? Själv har jag stått och blängt på döden och det var han som vek undan med blicken först! Först nu förstår jag att livet är här och nu och att man inte ska sjuta upp saker i onödan. Tyvärr kan man aldrig, nej, aldrig, förmedla detta till någon som "inte varit där". Märker när jag pratar om det att folk lätt missförstår. Någon sa: "Ja, jag ska tänka mer på mig själv, inte så mycket på andra". Snälla, så fel, så fel... Vi lever i en kontext, ett sammanhang. Det är det som måste fungera! Men har man inte varit där så... Sen är jag samtidigt glad att många slipper den här erfarenheten. Inget att sträva efter om än aldrig så berikande!
SvaraRaderaVad duktig du är som skriver om det. Fint skrivet. Tusen kramar till dig och din familj. Tusen kramar också till alla änglabarn. Jag tror de har det extra underbart där de är....
SvaraRaderaKram.
SvaraRaderaDet är vackra ord om sorg du skriver, man måste ha upplevt det för att kunna fånga orden på det sättet. Det är sant, livet är här och nu. Kram och ha en bra fortsättning på helgen.
SvaraRaderaBlir berörd och rörd av det du skriver. Förlorade min syster för snart två år sedan så jag tänker ofta på att leva NU (inte skjuta upp tills jag blir pensionär för då kanske jag inte lever) om samma sak skulle hända mig. Därför är jag hemma länge med mina barn och jobbar inte heltid för att vara med dem nu när de är små, vill investera tid och kärlek i dem nu eftersom den tiden aldrig kommer tillbaka sedan.
SvaraRaderaStora stora kramar till dig och din familj! Ni är underbara!
SvaraRaderaKarm Karin
Många kramar! Tänker på er!
SvaraRaderaMalena
Jag vill bara ge dej en låååång, varm kram!
SvaraRaderaBlir tagen av den sorg du delar med dig av och känner tacksamhet för allt liv som finns runtomkring mig. När man börjar bli lite äldre så är det många som nästan inte vill kännas av att de fyller år "Det är väl ingenting att fira" hör man ofta. Själv är jag barnsligt förtjust i att fylla år! Ännu ett år som man fått leva, känna och andas. DET är väl värt att fira!
SvaraRaderaHa en fin söndag och en fortsatt bra vecka!
Kram
Du skriver så klokt och fint. Önskar dig allt gott!
SvaraRaderaDet är när man upplevt det värsta som man uppskattar det lilla.
SvaraRaderaKram
Mina tankar går till er. Jag får tårar i ögonen när jag läser dina inlägg. Många kramar, Lox
SvaraRaderaPS: Jag vinkade till dig igår från bilen. Vet inte om du såg det :-) (visst ju inte riktigt vilket håll jag skulle vinka) så jag skriver det här.
Hej,
SvaraRaderaJag lämnar ett litet hej här, du skriver vackert som så många skrivit tidigare. Jag miste en tvilling till min son som jag inte hann bekanta mig med, men fattas mig mycket emellanåt och jag delar samma insikt. Man behöver ge sina tankar och känslor tid. Jag ser det som tid till mitt änglabarn, självklar mamma barn tid... Ni verkar vara en fin familj.
Jag tänkte på dig jättemycket i fredags. Hela dagen fanns du hos mig och hela dagen var jag på väg hit men någonstans i röran försvann mitt inlägg.
SvaraRaderaVille bara att du skulle veta att du var den första jag tänkte på den morgonen.
Kram min vän