Trettondedag Jul..

Nya året känns fräscht och ljust, inte bara inne men även ute. Landskapet är snötäckt, kanske inte så mycket men tillräckligt för att livet ska kännas betydligt ljusare i år än förra året ;).

Veckan gick med mycket filmer i soffan och en god middag hos grannarna. Igår trettondagsafton gjorde vi vårt första stadsbesök för året *skrattar*. Iväg på hala och snödrevsvägar kom vi ändå fram till vår första anhalt i väster förort. Gamla goda vänner, där det alltid känns som man träffats igår, fastän det ibland gått mycket lång tid mellan träffarna. Väninnan visste vi skulle komma men mannen fick sig en överraskning när vi dök upp lagom till lunch. Massa prat och glada skratt gjorde att tiden bara flög iväg. Dessutom fick vi smaka på de mest smarriga i matväg. Min vän M är fenomenal i köket och hur hon lyckats svänga ihop alla rätter på nolltid, enl henne i alla fall, är helt obegripligt. Vi åt av alla sorter, inte bara en gång men kanske 2 el 3 t o m, åtminstone somliga;). Sedan när man inte trodde man skulle kunna röra sig mer, då kom efterrätten... Tack go'a M för allt och vi håller alla tummar vi kan för A och skickar positiva vibbar för att allt ska gå bra *kram*.

Sent om sider så rullade vi ut fr huset och in i bilen för fortsatt färd och nu till en nordväst förort. Hem till nästa vänner, där väninnan precis fyllt jämnt av det "stora slaget" och som precis anlänt fr soliga, varma Thailand. Om de var bruna? Om de var nöjda? Tja, vem bryr sig egentligen. Det var ju inte därför vi kom för att höra om hur bra de haft eller för att se hur oförskämt fräscha de såg ut... Nej, för smita från sin födelsedag det kanske man kan, men definitivt inte från uppvaktningen! Så presenter överlämnades men här var vi tvungna att tacka nej till kaffe, fika, ja allt! Magen stod fortfarande åt alla fyra hörn *gapskratt*.

Okej lite bilder kikade vi på med ena ögonvrån... och JAAA, vi blev suktade och fullständigt gröna av avund!! *gapskratt*

Hemåt igen till lugnet och sonen och vofsingarna. Kvällen avslutades sent på natten med höjden av lyxkänsla, en vansinnigt god toast med löjrom och finhackad rödlök och en klick crème fraiche... Tyvärr fick vi smolk i bägaren då sonen kommer ner och tittar på våra mackor och undrar varför han inte får en sådan urgod löjromstoast??!! Men herre gud?!?! Måste tonåringar lära sig tycka om allt?? Kan de inte vänta tills de flyttat hemifrån eller nåt??? Funderade starkt på att vägra löjromsmacka, men efter ångestfylld tvekan så... Ja, han fick sin b*de macka...

Men i fortsättningen så ätes dessa mackor i smyg och allra helst då vi VET att han somnat eller är totalt uppslukad av dataspelet!!!