Funderingar från resan i Languedoc med omnejd...

Klicka gärna på bilden

Den här lilla byn heter Hauterives och ligger vid kanten av floden Tarn . Byn har i princip sett likadan ut under de senaste hundra åren. Här har heller aldrig en bil befunnit sig.

Enda sättet att ta sig hit är via båt, eller när floden är alltför strid, linbana.

Det är väl helt okej att bosätta sig på en sådan plats och förutsätter att man är en social person, åtminstone social i byalivet. Föreställer mig en idyll, en gemenskap, där de hjälper varandra i vardagen, med transporter och annat.

Men, nu verkar en av byborna ha blivit p*ssed off och bestämt sig för att han minsann inte vill ha folk inpå sig. Då tar han, ja, jag vet inte vad, åsna och vagn och spett och spade, trampar upp en stig efter branten. Och bygger sig ett hus på behörigt avstånd från byborna. Vilket innebär, förutom att alla transporter till denna by måste ske med båt eller linbana, att han nu dessutom måste få materialet upp på berget! Jag kunde se honom streta upp för stigen där på branten med allt byggnadsmaterial och sedan med spis, kylskåp, soffa och allt annat som behövs till ett hus.

Förundrade stod vi där och tittade över byn och på huset där högt ovanför. Jag menar, varför göra det enkelt för sig, när man kan krångla till vardagen än mer. Det kändes inte som man tog promenaden ner till bagaren i byn för färskt bröd... åtminstone inte varje morgon.

Den här intressanta skylten fanns efter vägen ner till spanska gränsen. Varning för vad?!? Bilbomber? Motorhaveri? Explosioner? Brinnande bilar efter vägen?

Funderingarna var många och vi bestämde oss för att ha koll, inte bara på ev attentat, men även på temperaturmätaren i bilen ;). Och allt gick bra, både dit och hem och inga bilkonstigheter såg vi heller efter vägen.

Efter att ha betraktat fransyskorna på restauranger, har vi haft många funderingar kring de mängder mat som de stoppar i sig under en måltid. En måltid som vid lunch, oftast är en 3-rätters och middagen 3-rätter eller fler! De äter alla rätter och inte en matbit finns kvar på tallriken, medan vi kämpat oss igenom en rätt och dessutom delat på en förrätt. Hur tusan kan de trots det vara så smala?!

Har nu googlat på detta fenomen och förklaringen fann jag hos författaren Mireille Guiliano, tidigare även chef för champagnemärket Veuve Clicquot i USA. I hennes bok French Women Don't get Fat, finns svaret. Champagne, choklad och romantik är nyckelorden för en balanserad diet och livsstil.

På hennes hemsida står det att Mireille är passionerad i allt som gäller mat och vin. Och hennes bästa tidsfördriv är just mat. Frukost, lunch och middag. Ljudet av korkar som öppnas är den ljuvaste musik för henne. Hon dricker champagne varje dag och har ca 300 restaurangbesök per år.

Jisses, säger jag! Här har vi uppe i norden trott att det är det asketiska, lutheranska plågandet som är det som ska ge resultat. Och så visar det sig att det är livsnjutning som är svaret på allt!

Inte konstigt att vi känner att Frankrike är rätta platsen för oss...

Underbara Frankrike - Del 2...

Under vår vecka hann vi med flera bilutflykter, båda korta och långa. Det blev även premiär för betalmotorvägen. Vägarna är fantastiska. Med jämna mellanrum finns rastplatser med olika service, allt från caféer/matställen, bensinmackar och toaletter. Man hamnar också på en hel del småvägar när man kör med GPS. Och det spelar ingen roll hur stor eller liten vägen är, alla är asfalterade. Vi har åkt på smala vägar mellan vinodlingar, "åsnevägar" och t o m dessa vägar är alla asfalterade.

Vi tog en tur ner mot spanska gränsen, Le Perthus. Just denna annandag påsk skulle även alla andra dit. Enligt uppgift var det billig shopping som hägrade. Vi blev inte imponerade, varken speciellt billigt eller något attraktivt att inhandla. Vi åt en lunch som vi genast ville glömma och körde tillbaka hem, längs med kusten och städerna Perpignan och Narbonne.

Längre fram i veckan tog vi åter motorvägen. Denna gång norrut mot bron Viaduc Millau och sedan vidare in i en del av det stora Parc National des Cévennes och den hisnande kanjonen Gorge du Tarn en av Europas största.

Viaduc Millau är Europas högsta bro, 270m på högsta punkten och ett mästerverk. Så otroligt vacker med sina skarpa linjer.



Efter ett litet stopp i den vackra staden Millau fortsatte vi mot Gorge du Tarn.

Det var nog bland det mest fantastiska eller rättare sagt, mest hisnande jag upplevt. Underbara små byar och fantastiska panoraman över dalgången. Vyer ner mot 600m branta raviner, fick oss att tappa andan. Dödsångesten greppade tag i oss när GPS:n fick oss in på en väg som inte var mycket bredare än själva bilen. Och vi låg i "ytterfilen"... Hårnålskurva, branter, klippväggar, inga räcken, inte ens en stenbumling för att visa var branten tog vid. Och ja, även denna väg var asfalterad! Då är detta inte vägen ni ser här ovan. Där finns ju ändå en låg stenmur ;).

Kalla kårar och lätt hysterisk (eg helt hysteriskt skrikande och i färd att hoppa ur bilen) blev jag vid tanken av att få möte. Min kära lyckades vända bilen på en lite "bredare" plats, medan jag höll andan och blundade. Efter denna nära döden upplevelse, var vägen som vi tidigare upplevt som lite obehaglig att köra på, mer som att köra på småvägarna här hemma... nästan...



Området är enormt och en dag är alldeles för lite. Men samtidigt gav resan oss mersmak. Vi kommer att återvända och då även övernatta på något av dessa fantastiska hotell som finns i området. Bl a detta sagoslott, Chateau de la Caze inte långt från den bedårande byn Sainte-Enimie, alldeles intill floden Tarn... Vilken dröm!


Vi har haft en underbar vecka. Och viktigast av allt, är att min kära man, den nyblivna 50-åringen, blev mer än nöjd med resan. Nu sitter vi bara och inväntar den där stora Lottovinsten, för huset har vi redan hittat. Till rätt pris och kontantbetalning kan de väl aldrig säga nej... eller? ;)

En vecka i underbara Marseillan - Languedoc - Del 1

Vårt hus var helt fantastiskt! Mitt i den gamla delen av Marseillan och trots det så tyst. Gammalt hus, men renoverat till högsta standard. Inget saknades! Takhöjden var 4 m i vardagsrummet och utanför låg vår innergård, med trädgårdsmöbler och grill.

Uppför första lilla halvtrappan finns ett sovrum med badrum. Allra högst upp låg master bedroom, även det med eget badrum. När jag vaknade på morgonen kunde jag se takåsarna och svalorna utföra sin luftakrobatik.




Det här är bilder från vår lilla mysiga stad. 2-10 min promenad till alla restauranger, caféer, affärer och havet.



Här vid floden Orb, i staden Beziers ligger herrgården där vi bodde förra året, då vi var här nere med vännerna. Klicka på bilden i mitten här ovan och du ser gården skymta fram.




Bilder från våra bilturer till Beziers och Vieussan.

Och så från vår absoluta favorit Roquebrun. Det är här min kära man ska köpa sitt hus, när han inkasserat storvinsten på Lotto :D.



Torgmarknaden i Marseillan, där vi även köpte med oss stora tjocka buntar med sparris, vit och grön, hem till Sverige. Önskar vi också haft en extra väska att fylla med underbara kronärtskockor.


Njutning var ledordet för resan, god mat, helt underbar mat, mest skaldjur (av alla slag) och fisk. Här är det kära mannan som inhandlar en skaldjursplatå med hummer, krabba, räkor och så mängder med färska ostron. Självklart har vi även njutit av champagne och massor med gott vin ;).

Enligt sonen har det varit härligt väder även här i Sverige, men allt sedan vi kom hem har det varit svinkallt! Jag fryser och har inte ens kunnat knappa på datorn. Har eldat i pannan det här senaste "underbara vårdagarna". Idag var det +2 och snöglopp...

Gissa om jag längtar tillbaka... *djupsuck*