Underbara Frankrike - Del 2...

Under vår vecka hann vi med flera bilutflykter, båda korta och långa. Det blev även premiär för betalmotorvägen. Vägarna är fantastiska. Med jämna mellanrum finns rastplatser med olika service, allt från caféer/matställen, bensinmackar och toaletter. Man hamnar också på en hel del småvägar när man kör med GPS. Och det spelar ingen roll hur stor eller liten vägen är, alla är asfalterade. Vi har åkt på smala vägar mellan vinodlingar, "åsnevägar" och t o m dessa vägar är alla asfalterade.

Vi tog en tur ner mot spanska gränsen, Le Perthus. Just denna annandag påsk skulle även alla andra dit. Enligt uppgift var det billig shopping som hägrade. Vi blev inte imponerade, varken speciellt billigt eller något attraktivt att inhandla. Vi åt en lunch som vi genast ville glömma och körde tillbaka hem, längs med kusten och städerna Perpignan och Narbonne.

Längre fram i veckan tog vi åter motorvägen. Denna gång norrut mot bron Viaduc Millau och sedan vidare in i en del av det stora Parc National des Cévennes och den hisnande kanjonen Gorge du Tarn en av Europas största.

Viaduc Millau är Europas högsta bro, 270m på högsta punkten och ett mästerverk. Så otroligt vacker med sina skarpa linjer.



Efter ett litet stopp i den vackra staden Millau fortsatte vi mot Gorge du Tarn.

Det var nog bland det mest fantastiska eller rättare sagt, mest hisnande jag upplevt. Underbara små byar och fantastiska panoraman över dalgången. Vyer ner mot 600m branta raviner, fick oss att tappa andan. Dödsångesten greppade tag i oss när GPS:n fick oss in på en väg som inte var mycket bredare än själva bilen. Och vi låg i "ytterfilen"... Hårnålskurva, branter, klippväggar, inga räcken, inte ens en stenbumling för att visa var branten tog vid. Och ja, även denna väg var asfalterad! Då är detta inte vägen ni ser här ovan. Där finns ju ändå en låg stenmur ;).

Kalla kårar och lätt hysterisk (eg helt hysteriskt skrikande och i färd att hoppa ur bilen) blev jag vid tanken av att få möte. Min kära lyckades vända bilen på en lite "bredare" plats, medan jag höll andan och blundade. Efter denna nära döden upplevelse, var vägen som vi tidigare upplevt som lite obehaglig att köra på, mer som att köra på småvägarna här hemma... nästan...



Området är enormt och en dag är alldeles för lite. Men samtidigt gav resan oss mersmak. Vi kommer att återvända och då även övernatta på något av dessa fantastiska hotell som finns i området. Bl a detta sagoslott, Chateau de la Caze inte långt från den bedårande byn Sainte-Enimie, alldeles intill floden Tarn... Vilken dröm!


Vi har haft en underbar vecka. Och viktigast av allt, är att min kära man, den nyblivna 50-åringen, blev mer än nöjd med resan. Nu sitter vi bara och inväntar den där stora Lottovinsten, för huset har vi redan hittat. Till rätt pris och kontantbetalning kan de väl aldrig säga nej... eller? ;)