torsdag, maj 19, 2011

Funderingar från resan i Languedoc med omnejd...


Klicka gärna på bilden

Den här lilla byn heter Hauterives och ligger vid kanten av floden Tarn . Byn har i princip sett likadan ut under de senaste hundra åren. Här har heller aldrig en bil befunnit sig.

Enda sättet att ta sig hit är via båt, eller när floden är alltför strid, linbana.

Det är väl helt okej att bosätta sig på en sådan plats och förutsätter att man är en social person, åtminstone social i byalivet. Föreställer mig en idyll, en gemenskap, där de hjälper varandra i vardagen, med transporter och annat.

Men, nu verkar en av byborna ha blivit p*ssed off och bestämt sig för att han minsann inte vill ha folk inpå sig. Då tar han, ja, jag vet inte vad, åsna och vagn och spett och spade, trampar upp en stig efter branten. Och bygger sig ett hus på behörigt avstånd från byborna. Vilket innebär, förutom att alla transporter till denna by måste ske med båt eller linbana, att han nu dessutom måste få materialet upp på berget! Jag kunde se honom streta upp för stigen där på branten med allt byggnadsmaterial och sedan med spis, kylskåp, soffa och allt annat som behövs till ett hus.

Förundrade stod vi där och tittade över byn och på huset där högt ovanför. Jag menar, varför göra det enkelt för sig, när man kan krångla till vardagen än mer. Det kändes inte som man tog promenaden ner till bagaren i byn för färskt bröd... åtminstone inte varje morgon.



Den här intressanta skylten fanns efter vägen ner till spanska gränsen. Varning för vad?!? Bilbomber? Motorhaveri? Explosioner? Brinnande bilar efter vägen?

Funderingarna var många och vi bestämde oss för att ha koll, inte bara på ev attentat, men även på temperaturmätaren i bilen ;). Och allt gick bra, både dit och hem och inga bilkonstigheter såg vi heller efter vägen.



Efter att ha betraktat fransyskorna på restauranger, har vi haft många funderingar kring de mängder mat som de stoppar i sig under en måltid. En måltid som vid lunch, oftast är en 3-rätters och middagen 3-rätter eller fler! De äter alla rätter och inte en matbit finns kvar på tallriken, medan vi kämpat oss igenom en rätt och dessutom delat på en förrätt. Hur tusan kan de trots det vara så smala?!

Har nu googlat på detta fenomen och förklaringen fann jag hos författaren Mireille Guiliano, tidigare även chef för champagnemärket Veuve Clicquot i USA. I hennes bok French Women Don't get Fat, finns svaret. Champagne, choklad och romantik är nyckelorden för en balanserad diet och livsstil.



På hennes hemsida står det att Mireille är passionerad i allt som gäller mat och vin. Och hennes bästa tidsfördriv är just mat. Frukost, lunch och middag. Ljudet av korkar som öppnas är den ljuvaste musik för henne. Hon dricker champagne varje dag och har ca 300 restaurangbesök per år.

Jisses, säger jag! Här har vi uppe i norden trott att det är det asketiska, lutheranska plågandet som är det som ska ge resultat. Och så visar det sig att det är livsnjutning som är svaret på allt!

Inte konstigt att vi känner att Frankrike är rätta platsen för oss...


22 kommentarer:

  1. Det låter som om du har haft en busy morgon med alla dina funderingar. Visst är det så att man funderar över saker och ting och jag tycker det är en härlig process, det här med tankar. Det är så kreativt och funderingar får man ha utan att någon klampar in och tycker något annat.
    Ha en bra dag
    Kram
    Carina

    SvaraRadera
  2. Tar till mig slutklämmen på inlägget.
    Idag bara litet avspärrningar och rester av de brunna bilen, som påminner om rånet. En lite polisflicka såg jag också. Annars är allt som vanligt i den lilla småstaden i mellersta Sörmland.
    /Hallongränd 4

    SvaraRadera
  3. Söta Elisabeth,
    Vilken underbar summering av er resa. Du har fångat kornet på så många sätt, härligt. Förstår också varför ni planerar husköp osv litet längre in i framtiden.

    Mycket mat och god mat och mycket vin dvs gott vin - är inte att förakta och väldigt lockande för en Viktväktare!! För att nu inte tala om chokladen. Det där med romantiken måste man väl ändå vara två om, men resten skulle man säkert kunna klara ut själv.

    Ha det gott och stor kramis från
    Eleonora

    SvaraRadera
  4. Men det där är ju märkligt. Och lite orättvist. Det klart att du måste flytta till Frankrike och studera detta närmare. Och göra empiriska studier.... Ha en fin helg. Många kramar.

    SvaraRadera
  5. En alldeles förträfflig slutkläm om livsnjutningen!

    SvaraRadera
  6. Jaaa...Kanske skippar de kolhydraterna?

    Strunt samma, njuter man och ger sjutton i att stressa kanske man kom en bit på vägen! :)

    SvaraRadera
  7. Hej Elisabet!

    Det var ett tag sedan vi hördes, tyvärr. Är inte så aktiv som tidigare ... men jag brukar kolla in dina inlägg med jämna mellanrum.

    Apropå huset på berget så har vi sett flera sådana när vi rest genom Europa och vi har haft samma funderingar som du ... hur i hela friden kommer man på tanken att bygga ett hus som verkar så oåtkomligt och besvärligt att ta sig till och från??! Men jag antar att det finns en förklaring till det även om vi har svårt att förstå det.

    Jag förstår dig och din man till fullo när ni har funderingar och önskningar på att flytta ner dit när ni pensionerar er ... jag har precis samma önskning ... men tyvärr delar min man den inte med mig :( Han tycker om att semestra där men har svårt att tänka sig att bosätta sig där. ´

    Förhoppningsvis blir det en resa neråt i sommar ... genom Frankrike och Italien hoppas jag ... men det är ju alltid det där tråkiga med ekonomin ... det ska gå ihop på alla håll och kanter. Man vill ju även att det ska fixas på hemmafronten och det är ju inte helt gratis det heller.

    Kramar

    Christina

    SvaraRadera
  8. Ja jösses, det var en kul historia om huset på toppen .. hi hi .. vilket jobb .. =)

    Tänk om man ändå kunde äta 3 rätters till lunch o middag utan att bli tjock. Nu spelar det så klart säkert en viss roll vad man stoppar i sig men ändå .. låter undrbart i en matglad knubbis öron .. =)

    Ha en skön helg!
    Kram Patricia

    SvaraRadera
  9. Vilken underbar resa ni ser ut att ha haft det! Önskar ibland att jag bodde lite längre söderut i Europa.

    Kram, och hoppas att du får en solig och varm helg i underbara sörmland!

    SvaraRadera
  10. Jag undrar också vad den där skylten kan betyda, eller är det som du säger, det är kanske bäst att inte veta...;)
    Jag tänker köra fransyskornas diet från och med nu!

    SvaraRadera
  11. Underbart! Vi rekar för fullt nu efter dina tips och snart har vi nog ett boende på kroken. På krogen också, som det låter. Även Luther var en levnadsglad människa som uppskattade det goda i livet, även det goda man äter och dricker, förresten. :) Tack för alla tips, Örnen!

    SvaraRadera
  12. Verkar vara en underbar resa....
    Kanske lite Partysugen med??
    så missa inte


    S
    A
    T
    U
    R
    D
    A
    Y

    S
    H
    O
    W

    O
    F
    F

    VÄLKOMMEN :)
    Håkan

    SvaraRadera
  13. Så mysigt att läsa dina betraktelser över det franska livet och fransyskornas livnjutningar i synnerhet, absolut något att ta efter, jag har redan anammat en hel del, men med det resultatet dock att jag ökat mitt midjeomfång. Undrar hur de gör?

    Kramar Birgitta

    SvaraRadera
  14. Ska helt klart korka upp en flaska skumpa i kväll :)
    Vad gäller mannen på kullen verkar han tänka som en fem åring. Hoppas han kommer på andra tankar, livet är för kort för att levas ensam. Flyttar du kommer jag gärna på besök. Kram så länge.

    SvaraRadera
  15. Ett sådant härligt inlägg och jag tror jag förstår valet av boplats...fniss...jag är lite enstörig av mig stundtals...
    Sen förstår jag mycket väl det där med maten...det är ju så himla gott med god mat...suck...Jag är väl ganska lyckligt lottad o kan äta ganska så obehindrat utan att det syns på mig...och visst är det märkligt att det ska vara så olika...
    Men jag är övertygad om att kroppen mår som bäst när det får njuta...inte ska man plåga sig och vara olycklig...
    Ha det nu riktigt gott och njut!

    Kramar från Malin

    SvaraRadera
  16. Tack för dina snälla och medkännande ord gällande Skrutten. :) Kram tillbaka på dig.

    Tack också för att du tror på Pappelina! :)

    SvaraRadera
  17. Du borde bli reseskildrare, jag är helt tagen.
    Min dotter som nu har läst spanska vill till Frankrike nästa höst och fortsätta med franska. Förhoppningsvis kan jag ta en hel del resor dit då. Verkar som om Paris inte är stället man ska åka till in första hand när det gäller Frankrike.

    SvaraRadera
  18. :) Ja det låter verkligen som om gubben ville vara ifred. Han kanske hade påträngande grannar, eller en krävande familj...
    Fransyskorna kanske äter mycket ibland när de är ute och äter och annars ingenting? funderar lite. Din semester verkar hur som helst alldeles underbar /Therese

    SvaraRadera
  19. Så mycket fint och intressant kring Frankrike...Det där med matvanorna är ju verkligen förbluffande. Visserligen äter de alltid mycket grönsaker och inte så stabbig mat men ändå. Hur går det ihop. Tänk hur sällan jag dricker champagne, måste vara år sedan. Får nog tänka över sommarens mathållning....

    SvaraRadera
  20. ha en fin helg.
    kram
    Hanna

    SvaraRadera
  21. Sv. Jovars!

    Men RunKee-Per hare en kompis också och han heter Fis-Herman! :)

    SvaraRadera
  22. TACK för fina inlägg.... vilken fantastisk resa! och i njutningens tecken.... det är ju livet självt! Kan förstå att ni var nöjda... men nu är ju ni i ert paradis!!!!! Här bjuder ju naturen oss på magiska upplevelser! Önskar dig en fin Pingstdag! Kram fr C

    SvaraRadera