onsdag, februari 07, 2007
En krispig morgon...
Kl 730 så ser det ut så här ute hos oss... Det är redan ljust!!! Vaknade med -16,5 utanför. Huset är gossigt och varmt och bilen är varm av kupévärmaren så det är ändå OK att köra sonen till bussen vid 0645. Ljuset gör så otroligt mycket för de flesta av oss. T o m sonen kommenterade detta i morse. Har upptäckt att sonen och jag numera diskuterar helt nya ämnen sedan flytten. Han kommenterar morgonljuset, soluppgången, färgerna, dimman över snöklädda åkrar. Blir faktiskt glad när en snart 17-åring kan se och uppleva naturen på samma sätt som jag.
Har nu gjort mina morgonsysslor, kört sonen till bussen, duschat och sett till att fåglarna har fått både solrosfrön och talgbollar. Nu när det är så kallt så kommer det än mer fåglar till bordet. Jag kan sitta vid köksbordet och titta på fåglarna hur mycket som helst. Igår hade vi fyra fasaner här som mumsade på alla solrosfrön som låg på backen. Bland de vackraste är nog domherren och då självklart hannen med sitt vackra röda bröst. Satt och räknade de olika arterna igår och räknade till 12 olika. T o m mannen har lärt sig känna igen fåglarna och känner nu igen flera med namn ;) För honom var en fågel en fågel om den inte var en undulat eller duva *s*.
Kan fortfarande känna förundran över hur livet kan bli för somliga. Mannen är uppväxt i två storstäder, varav den ena är enorm. Han kom till Stockholm i slutet på 80-talet och har sedan dess genomgått en totalförvandling fr en storstadsbo till en riktig lantis. Han älskar tystnaden, lugnet och naturen. För honom är detta livet... till mångas förundran. Vi har haft besök av hans bror ett flertal gånger nu senast förra sommaren då vi reste även runt i Sörmland och även besökte Dalarna. Han kan faktiskt förstå vad det är här i Sverige som gjort mannen så förändrad. Vid nyår var en av hans äldsta vänner här och han såg allmänt konfunderad ut hela veckan... Han fattade "nada" och återvände till sin dryga 10 milj stad och berättade säkert om kompisen som blivit totalt förbytt och var bortom all oigenkännlighet... Fastän han lovade att han skulle ge det en chans till och åtminstone besöka Stockholm på sommaren...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aha, från mitt håll borde det bli över gärdet, genom skogen och ut på gärdena igen. Då kommer jag fram vid sågen.
SvaraRaderaVisst kan Sigge komma o hälsa på brudarna. Han skulle bli överlycklig för nya hundbekantskaper. De är ju inte så många här.
Vill du ha tag på mej så finns ju tel nr o allt sånt på min hemsida under kontakt
Ja, gärna. Bara man vågar sig ut... snön döljer ju isfläckarna ... men kanske kylan ändå gör att man kan hasa sig runt.
SvaraRaderaSjälvklart kommer jag.....
SvaraRaderaMen korkade matte påstår att just nu är det för kallt för den promenaden.
Känsliga männsikor!!!!!
Hoppas att det blir varmare igår eller så.....
Om en stund ska jag ut på promenad ör se om jag får med matte åt ert håll.
SvaraRaderaVilken underbart vacker grå disbild du tagit!! Om inte vädret värmde då så gör ju bilden det!!
SvaraRaderakram Camilla
Alltså, det låter så underbart när du berättar om hur RÄTT de tvar för er allihop att flytta till landet. Jag tycker det är fantastiskt att du fått med dig både en tonårsson och en storstads-man på dessa planer. Otroligt att ni tycker om det lika mycket, det är ju nästan för bra för att vara sant! *s*
SvaraRaderaSaknar er massor!!!
Kram,
AnnaSv
Det enda trista är ju att vara ifrån er alla... Men har planer att ta mig till storstan under sonens sportlov vecka 8. Kanske kan vi träffas då???
SvaraRadera