tisdag, juli 03, 2007

Livet är kort...

Åtminstone för somliga...

Nu tar det praktiska vid för familjen, vilket också är ett steg i avslutet och sorgeprocessen.

Tack alla ni för era varma ord... De betyder mer än ni tror...
Vi åker ner nästa vecka, till en familj där någon fattas...

Samtidigt med ordet aldrig som något slutgiltigt, så finns även det andra ordet alltid... Minnena kommer alltid finnas kvar. Ingen kan ta dem ifrån dig. Så länge vi minns, så länge finns hon kvar. Nu är det vår uppgift att se till att barnen håller minnena levande, prata mycket om mamma, roliga minnen, galna minnen, foton som ger trygghet i alla rum. Mamma är här och kommer alltid finnas med i deras hjärtan och i våra hjärtan. Vad livet och stunderna med henne gav, kan ingen ta ifrån oss...

Vänskap är något speciellt, riktig vänskap något unikt... Vänner har man kanske bara några få. Vänner kan man vara ifrån i långa perioder, men när man träffas så är det som om man bara sågs igår. Vänner är dem man kan ringa när man ingen annan utväg har.

Har tänkt mycket på mina dagar hos henne. Tisdag för två veckor sedan så satt vi på en parkbänk vid Kallbadet/Ribbersborg. Jag köpte jordgubbar, vi åt, njöt av solen, pratade och skrattade. Våra samtal kretsade om mycket... Idag förstår jag dem bättre, det fanns ett sammanhang och en mening. Jag sa jag var glad att hon vågade ringa och be mig komma. Det är ju inte lätt att be någon släppa allt och som dessutom bor långt borta. Hon sa att vi hade så lång historia tillsammans. Att hon kände mig så väl. Vi hade delat glädje och vi hade delat min sorg då... för länge sedan. Till mig vågade hon ringa när som helst, till mig vågade hon ringa och be om hjälp. Vi kramades...

Nu behöver familjen all vår stöd. De behöver oss nu och för lång, lång tid framöver. Blir själv påmind över s k vänner som försvann, som vände bort sitt huvud, som inte vill höra längre eller inte ville höra alls... De som jag trott skulle finnas för oss försvann och de som jag inte alls räknat med fanns vid vår sida och finns där än...

Jag läser mycket poesi och har alltid älskat dikter. Från det jag var 13 år och fick läsa Nils Ferlin Barfotabarn. Poesi kan förmedla känslor som man ibland har svårt att formulera i ord. Har två dikter som är mina absoluta favoriter vid stämningar som denna. Funeral Blues har jag mailat till hennes man. Den tror jag beskriver precis det han känner...

Funeral Blues
Stop all the clocks, cut off the telephone,

Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead

Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,

My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good
.
W H Auden

En gång är den sista
En gång är den allra sista gången
Det sista steget nerför trappan
Lampan som släcks
Ingen säger: Nu var det sista gången

En gång är det sista ordet viskat
Det sista brevet skrivet och postat
Nyckeln vrids sista gången om
Du vet inte när och vill inte veta

Men glädjen har alltid ett sista leende
Någonstans dröjer det kvar
Någon förvarar det djupt i sin saknad
Viola Renvall

12 kommentarer:

  1. Åhh, vad jag tyckte om din definition på vänskap, så ser jag oxå på det!

    Hoppas att allt går väl för er! Det är svårt och det måstes igenom...

    Stora kramar på vägen!!!

    SvaraRadera
  2. Käraste.
    Ingenting känns rättvist och riktigt ibland. Du kan bara vara där du är just nu, nära för att stödja och lyssna och trösta.
    Trots den känslan av futtighet jag själv kunde känna ansikte mot ansikte med döden betyder vi oerhört mycket för den som befinner sig i djupaste vånda och sorg.
    Inga ord finns för att trösta. Däremot kan en hand och en axel vara alldeles tillräckligt. Stor kram till dig. Och underbara du som orkar finnas till för de som behöver.

    SvaraRadera
  3. Jag beklagar sorgen blev så lessen när jag leste i bloggen din!
    Sen skriver du så bra om vännskap,
    Jag tänker på hennes barn o mann , livet blir som i en bubbla för dom !
    Jag tänker på dig eran vännskap att aldrig få lyfta telefon luren till just henne!
    ..

    hittade en fin dikt ( vet ej vart jag har fått den ifrån, kanske känner du igen den?

    Det kommer en dag
    när jag är borta,
    en dag då mitt liv
    har tagit slut.
    Så länge du minns mig
    är jag kvar ändå
    och finns i din närhet
    som förut.
    Jag finns där i vågen
    invid stranden,
    jag finns där i
    vårens varma vind.
    Jag finns där och leder
    dig vid handen,
    jag finns där i tåren
    på din kind.
    Jag finns i en blommas
    spröda knoppar
    i fågeln som sjunger
    i ett träd.
    Jag finns bland de fjärilar
    som fladdrar kring
    på åkrar med mognande säd.
    Jag finns i ett regn
    som slår mot rutan
    och i flingor av fallande snö.
    Jag finns i musiken som
    du hör på ibland.
    Så länge du minns
    kan jag ej dö.



    Sen är den här fin, den hadde vi i min pappas dödannonse


    Döden är ingenting
    Jag har bara gått inn i rummet brevid.
    Jag är jag.
    Ni är Ni.
    Det vi betydde för varandra sitter kvar mellan oss.
    Ge mig namnét du alltid gav mig. Prata med mig på det sätt Ni alltid gjort. Använd ingen annana ton,
    se inte högtidlig och lessen ut.

    Fortsätt att skratta åt det vi alltid skrattat åt.
    Varför skulle jag vara utanför Er tanke bara för att jag är utanför Er syn.
    Jag väntar på Er . Jag är inte långt borta, bara på andra sidan vägen. Ni ser allting är fint-





    Den finns i flera versioner

    sköt om dig *kramar om *

    SvaraRadera
  4. Tack snälla, för din omtanke om mig! Det värmde så så mycket..!

    Läser om din väninna.. och ibland har man helt enkelt inga ord att få ihop en vettig mening utav.. sorg, smärta, ont, aldrig, minnen, mamma, varför, barn, aldrig, död, liv, sjukdom, aldrig, gråt inte mer... var allt mina känslor kunde få ner på en osammanhängande rad!

    Om ditt barn...( ), så tomt och fasansfullt att jag inte ens får ihop några ord! Jag kan inte ens tänka tanken...

    Du måste vara en stark och modig människa - och en livlina för många..så är det!

    Ha det gott..

    Kram..

    SvaraRadera
  5. Sitter och blir glansig i ögonen på jobbet när jag läser din blogg.
    Livet kan förändras när vi minst anar det. Det är inte alltid så lätt att tänka på...
    Vacker dikt (den sista).

    SvaraRadera
  6. Ja va säger man...jag tror ju att det är en mening med det som sker, hur orättvist det än kan vara! Tror man inte så, hur ska man då orka?
    Vi lär oss något av alla händelser i livet,och vissa drabbas hundrafalt värre än andra..
    Men vi lär oss ödmjukhet inför livet och lär oss ta vara på det vi har.
    Jag tänker på dig i denna sorgens stund och skickar en styrkekram!

    SvaraRadera
  7. Mina tankar är hos dig.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  8. Mina tankar går till dig flera gånger om dagen och jag har även tänkt på dig innan jag somnat. Jag undrar hur du mår? Har du något stöd? Jag hoppas det. Själv har jag suttit på barnintensiven för exakt 7 månader sedan och bett till Gud och han hörde mina böner för min lille son blev frisk. Under det kritiska skedet pratade jag inte ens med min familj. Det fanns bara ett beslut och det var om jag skulle bli lämnad kvar utan honom så finns det absolut ingen mening med livet. Ens barn är en del av en själv, man sitter liksom ihop. Jag har ett barn. Men om jag hade haft två barn hade livet varit tvunget att gå vidare av kärlek till det andra barnet. Att leva med denna sorg hela livet kan jag endast föreställa mig vad du gått igenom och vad du går igenom nu. Många tankar och kramar från mig!

    SvaraRadera
  9. Något hände i mitt liv nyligen och det var just en Ferlindikt som fanns i mina tankar då.

    Med många kulörta lyktor
    jag gick mig i världen ut.
    De slocknade - ljudlöst och oförmärkt,
    och så tog det vackra slut.

    Jag stannade - högst förlägen,
    - allt hade ju mist sin glans!
    Men nu har jag gått på vägen,
    som kommer från Ingenstans

    och ringlar till Ingenstädes,
    i många de långa år
    förutan kulörta lyktor.
    Det är ganska svårt - men det går.

    Tankar till dig, tankar till den drabbade familjen.

    SvaraRadera
  10. Så fruktansvärt tragiskt, med både din väninna och din lille son. Man undrar om det alls är möjligt att komma hel igenom något så fruktansvärt ...
    Sitter själv vid min mammas dödsbädd sedan några veckor tillbaka. Hennes bröstcancer har spridit sig och hon ligger på palliativa vårdavdelningen. Det är bara två år sedan min pappa gick samma väg, han förlorade också mot cancern... Livet är så otroligt tufft ibland.
    /B

    SvaraRadera
  11. Anonyma /B: Mina varmaste tankar till dig...

    Kramar

    SvaraRadera
  12. Vill bara att du skall veta att du är omgiven av våra tankar vi som med så stor behållning läser din blogg. Underbara texter du förmedlar, har kopierat av dom för att läsa flera gånger. Alla har vi personer vi tänker på när vi läser så vackra dikter.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.